ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Industrin behöver nya svenska gruvor

  • BÖR EJ VARA FORNMINNE. Boliden vill ha en bearbetningskoncession för kopparfyndigheten i Laver, där koppar utvanns fram till slutet av 1940-talet. Foto: Anders Alm / TT

LEDARE. Att gruvdrift är en av Sveriges basnäringar fick man lära sig i skolan. Likaså att järnmalmen decennium efter decennium har gjort Sverige rikt. Så hur många gruvor finns i Sverige? Sexton stycken.

Sveriges aktiva gruvor är mestadels gamla, och några av dem är riktigt stora som Kirunagruvan. Men de är alltså inte särskilt många och bara några stycken har tagits i drift den senaste tioårsperioden.

De senaste dagarna har Di rapporterat om att tillståndsärendena för en järnmalmsgruva i Kallak i Lappland (Beowulf Mining), utbyggnaden av koppargruvan i Aitik i Lappland (Boliden) och en koppargruva i Laver i Norrbotten (Boliden). Det är stora gruvor det handlar om, och tillståndsprocessen för de tre ligger i olika faser. Två av dem, Laver och Kallak, ligger hos regeringen för beslut, och där har de varit i flera år.

Samtidigt ska hela LKAB:s verksamhet i Kiruna få ett nytt tillstånd av mark- och miljödomstolen.

I förra veckan höll Mikael Staffas och Jan Moström, vd för Boliden respektive LKAB, ett möte med näringsminister Ibrahim Baylan. Det som de efterfrågade är effektiva och rättssäkra processer, enligt Jan Moström.

En riksdagsmajoritet (M, SD, KD och C) krävde i våras att tillståndsprocesserna ska snabbas upp och att regeringen ska återkomma med besked om vilka åtgärder som har vidtagits, men det verkar inte ha hjälpt.

Senfärdigheten påverkar många sektorer. I största allmänhet står många arbetstillfällen både i uppbyggnadsfasen och när det blir full produktion. Mer specifikt handlar det också om industriföretag som Atlas Copco, ABB, Sandvik, AB Volvo och Epiroc samt konsultföretag som ÅF Pöyry och Sweco.

Dessa har hela världen som arbetsfält, men värdet av ett fungerande svenskt gruvkluster för de företagen kan inte överskattas.

Det finns en spricka i regeringen i synen på gruvor. Miljöpartiet är skeptiskt till nya gruvor, något som senast manifesterades på partiets kongress och genom uttalanden från språkröret Per Bolund. Och för några år sedan var företrädaren Gustav Fridolin i Jokkmokk för att kampanja mot Kallakgruvan.

Socialdemokraterna är traditionellt positiva till en utveckling av svenskt gruvdrift.

I tisdagens Di säger Miljöpartiets mineralpolitiska talesperson Amanda Palmstierna: ”Näringsdepartementet ser nog Miljöpartiets hållning, men regeringen ska pröva frågan enligt lagen. Det är två helt olika påsar.” Detta uttalande är inte särskilt lugnande. Att regeringen har svårt att komma till beslut måste tyvärr kopplas samman med denna motsättning

I Sverige finns inte bara klassiska gruv- metaller. Sannolikt kan Sverige bli framstående på det som kallas ”innovationskritiska metaller och mineraler”. Det gäller bland annat sällsynta jordartsmetaller, grafit, litium, kobolt. Gemensamt är att de behövs för att klara den elektrifiering som kommer att utgöra nästa tekniksprång, som även MP vill ha. Batterifabriker kräver nya metaller.

Över 600 gällande undersökningstillstånd finns hos den statliga myndigheten Bergsstaten, men få av dessa kommer att leda till någon utvinning. Det vanligaste tillståndet gäller koppar och därefter guld. Men vanadin, litium och kobolt har ökat i antal de senaste åren, vilket sätts i samband med batteritillverkning enligt Bergsstaten.

Det här är en global framtidsfråga. Klimatkrisen kan inte lösas utan en massiv elektrifiering. De nya metallerna och mineralen behövs. Här har Sverige och Europa en roll. Det handlar inte främst om att vår världsdel av industripolitiska skäl borde bli självförsörjande på dessa gruvprodukter. Det handlar om att vi bör ha kontroll över arbetsförhållandena i de gruvor vi köper ifrån. I dag kommer de mesta sällsynta jordartsmetallerna från Kina. Kobolt kommer från Kongo–Kinshasa.

Varför ska inte Sverige, ett av världens mest högteknologiska länder beträffande gruvdrift, vara med och utvinna dessa metaller och mineraler?

Sverige har fallit i kanadensiska Fraser Institutes rankning av investeringsklimatet i gruvsektorn. Vi bör nu återhämta den konkurrensfördel som vi borde ha när det gäller exempelvis regelverk och tillståndsgivning.

Det handlar både om de stora gruvorna och om de möjligheter som finns här att utvinna framtidens metaller och mineraler.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer