1515
Annons

Indien tar dubbelsteg för bättre miljö

NEW DELHI. Indien är ett av världens mest förorenade länder. Och det är snart världens folkrikaste land när det om några år går om Kina. Men det finns anledning att vara hoppfull. När ett land startar från botten får varje åtgärd stor betydelse.

PLASTFLOD. En öppen kloak i stadsdelen Dharavi i Bombay. Den leder rakt ut i Indiska oceanen, även om det sägs att vattnet först filtreras.
PLASTFLOD. En öppen kloak i stadsdelen Dharavi i Bombay. Den leder rakt ut i Indiska oceanen, även om det sägs att vattnet först filtreras.Foto:Tobias Wikström

Indien är ett välkomnande land. Man blir väl omhändertagen och får del av en rik kultur. Men alla som har varit här märker av miljöproblemen. Man måste hålla blicken nedåt för att inte trampa i sopor. Luften är tung att andas, även om vi just nu inte är i den värsta perioden i den årliga giftcykeln. Det är öppna kloaker, riktigt smutsiga floder och en enorm motortrafik.

60 procent av energin kommer från kolkraft. Ved används dessutom i hushållen för matlagning. Indien som land ligger på femteplats när det gäller koncentration av partiklar i luften (PM2,5) men Delhi är värst bland huvudstäder.

Åtgärder vidtas. Engångsplastprodukter, inklusive kassar, ska nu förbjudas på federal nivå – en åtgärd som har stor betydelse i ett land som Indien med mycket bristfällig sophantering.

Långsamma steg för en bättre fordonsflotta tas. Det byggs upp ett system med elektrifierade rikshor, de små motordrivna taxifordonen på tre hjul.

De förorenade floderna ska renas. Projektet var ambitiöst när det annonserades – Ganges skulle vara ren på fem år – och många var skeptiska. Men att landets mest berömda flod är så smutsig är förstås en vanära, och Modi-regeringen får lov att hålla sitt löfte. I Ganges flyter sopor omkring, vattnet är ogenomskinligt och dessutom förorenas det av mänskliga kvarlevor. En ambition i den heliga staden Varanasi är att i större utsträckning bränna avlidna i krematorier i stället för med öppna bål vid flodkanten där kremeringen inte alltid blir fullständig.

Reningsverket i Haridwar, uppströms Ganges, fick besök av det svenska kungaparet i december, och är uppenbarligen något som regimen vill visa upp. Och det borde finnas en potential. Ganges (liksom de tre andra stora floderna Indus, Brahmaputra och Mekong) har sin källa i Himalaya och där är vattnet kristallklart. När den mynnar ut genom Bangladesh är flodvattnet helt förändrat.

Luftföroreningarna dödar. I huvudstaden New Delhi förkortar de den förväntade livslängden med två år. Det är inte främst motortrafiken det handlar om, utan annan förbränning. Mest känd är kanske bränningen av åkrar som brukar äga rum på hösten. Men lika allvarligt är bristen på vanliga spisar vilket gör att mat lagas på bränsle som orsakar stora föroreningar.

På Centre of Excellence for Research on Clean Air på Indian Institute of Technology övervakas luftföroreningarna och olika strategier för att förbättra luftkvaliteten testas. Ett av startup-företagen på universitetet utvecklar metoder för att det ska finnas en marknad för risplantans halm, som betraktas som otjänligt som djurfoder. Det kan göras till en cellulosamassa, som kan bli förpackningar. Då är det inte längre ekonomiskt försvarbart att bränna fälten efter skörd.

Stora delar av forskningen handlar om hur man ska förstå vilka källorna till luftföroreningarna är – vilket inte är självklart. Mobila mätstationer används för att få klarhet i detta. Om man inte känner till källan är det svårt att hitta lösningar.

Luftföroreningarnas problem är inte bara att de dödar människor i storstäder och på slättlandet, utan också att de tar sig längre bort och påskyndar avsmältningen av glaciärerna i Himalaya.

Svenska miljöföretag bör ha en stor marknad i Indien. Och de svenska – mestadels kommunala – kraftvärmeverken borde kunna exportera sin kunskap om hur sopor blir elektricitet.

I vår del av världen har klimatdebatten dominerat så pass mycket att det är lätt att glömma bort de traditionella miljöproblemen i form av livsfarliga föroreningar. Det är däremot inte möjligt att missa i Indien.

Men det är viktigt att se framstegen, pådrivna av en befolkning som har tröttnat på föroreningarna och möjliggjorda av en progressiv forskningsmiljö på Indiens olika framstående universitet. Indien kommer att få en bättre miljö.


Moderaterna tog Sverige in i Nato

I riksdagens stillsamma Natodebatt uttryckte sig Ulf Kristersson berömmande om Magdalena Andersson för hennes arbete med Natoprocessen.

NATODEBATT. Magdalena Andersson skriver historia för att hon lyckades ändra sitt partis inställning i Natofrågan. Men det hade inte gått utan Ulf Kristerssons insatser.
NATODEBATT. Magdalena Andersson skriver historia för att hon lyckades ändra sitt partis inställning i Natofrågan. Men det hade inte gått utan Ulf Kristerssons insatser.Foto:Henrik Montgomery

Inte utan orsak. Ställningstagandet blev extra svårt för S på grund av den ideologiska överbyggnad som alliansfriheten har utgjort inom partiet.

Med tiden har Natomotståndet inom S cementerats stenhårt, på ett principiellt plan. Ett medlemskap har betraktats som något som inte behöver bli aktuellt. Därför har det varit gratis för den annars pragmatiska socialdemokratin att låta denna fråga bli dogmatisk. 

I stor utsträckning har den svenska Natoprocessen därmed handlat om att följa socialdemokratins inre konvulsioner. Detta förminskar inte Magdalena Anderssons omsvängning, insatsen blir snarast imponerande.

Men man ska inse att beslutet inte hade varit lika väl förberett, förmodligen inte ens möjligt, utan Moderaternas metodiska arbete för att trycka på i Natofrågan och för att öka kunskapsnivån om säkerhetspolitiska vägval generellt.

Trots att Moderaterna i alliansregeringen låg lågt med att kräva ett Natomedlemskap skedde viktiga förändringar. När Fredrik Reinfeldt läste upp sin första regeringsförklaring hade Göran Perssons ”alliansfriheten har brett folkligt stöd” ändrats till formuleringen att ”Sverige är militärt alliansfritt”. Successivt försvann även sådana konstateranden.

I Försvarsberedningen, där Karin Enström (M) var ordförande samtidigt som Sten Tolgfors (M) var försvarsminister, enades man om solidaritetsförklaringen mot nordiska länder och EU-länder. Där fanns formuleringen ”ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt”.

I försvarsbeslutet 2009 fanns inte alliansfriheten med som ett centralt tema, vilket den rödgröna oppositionen protesterade mot.

När Stefan Löfven tillträtt återkom alliansfriheten och formuleringen att den ”alltjämt tjänar vårt land väl” samt att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Och så fortsatte det in i Magdalena Anderssons regeringstid.

Det fanns ingen intern S-process för att underlätta en ompositionering. Inga uppmjukade formuleringar. Intrycket är snarast att för varje nytt försvarssamarbete med Nato eller USA som presenterades så blev motståndet till ett formellt medlemskap alltmer kategoriskt.

Fotarbetet skedde helt hos oppositionen. I sitt installationstal 2015 som moderatledare krävde Anna Kinberg Batra att ett Natomedlemskap skulle utredas. Så blev det också, men regeringen förbjöd utredaren att förespråka Natomedlemskap. Ändå blev utredningens slutsatser en bas för dagens Natoomsvängning. 

När Ulf Kristersson i mars i år skrev en debattartikel med rubriken ”S har inte längre veto mot svenskt Natomedlemskap” dömdes den ut som ansvarslös av S-debattörer. De upprördes över att M gjorde säkerhetspolitiken till en valfråga. För de flesta andra var det dock uppenbart vad moderatledaren ville åstadkomma.

Med utspelet satte han press på Socialdemokraterna med den underförstådda uppmaningen: Ta steget nu eller så blir det riktigt besvärligt! Strax därefter åkte Magdalena Andersson och Ulf Kristersson gemensamt till en Natoövning i Nordnorge. 

Några kommentatorer sa att stämningen måste ha varit spänd på Norgeresan efter debattartikeln. Men givetvis visste både Andersson och Kristersson att utspelet var en nödvändig igångsättare. 

Räkna med att S försöker dra nytta av beslutet, det lär heta att Socialdemokraterna är ett parti som klarar av att fatta rätt beslut i rätt tid.

Socialdemokraterna lyfter gärna fram hur Ingvar Carlsson (S) hjälpte den borgerliga regeringen med krisuppgörelsen 1992. Att man ryckte in för att rädda svensk ekonomi under en borgerlig regering är en del av ett återkommande S-narrativ.

Moderaterna är mer återhållsamma med att framhäva sina insatser i opposition. Så för att det ska bli sagt: Moderaternas agerande var avgörande för att Socialdemokraterna skulle ändra sig om Nato.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?