Annons

Indexfonder kan inte rädda klimatet

Fonder är alldeles för passiva för att lösa klimatutmaningen. 

Blackrocks chef Larry Fink oroar sig för klimatkrisen.
Blackrocks chef Larry Fink oroar sig för klimatkrisen.Foto:Evan Agostini

Tidigare i veckan väckte Larry Fink, chef för Blackrock, en av världens megajättar inom fondförvaltning, stor uppmärksamhet när han i sitt årliga vd-brev talade sig varm för att fonder måste ta mer klimatansvar. Skönt, när en så mäktig man engagerar sig, tänkte nog många.

I stället är han en symbol för motsatsen, hur den moderna kapitalismen målat in sig i ett hörn och riskerar att styra pengarna i världen fel. Det är inte hans fel, snarare spararnas, eller rättare sagt, sparandets.

De senaste decennierna har tillväxten i världen varit storartad. Hundratals miljoner människor har lyfts ur yttersta fattigdom, flickor i hela världen har fått börja skolan och medelklassen har blivit välbärgad. Med 5G och mer AI blir möjligheterna snart ännu, och rent matematiskt nästan obegripligt, mycket större. 

Bakom den fina utvecklingen står inte bara ny teknik och mer samarbete utan också den blomstrande finansindustri som Larry Fink är en del av. I takt med att välståndet ökat har pengarna vällt in i sparande, främst fonder eftersom få vågat göra sina egna aktieinvesteringar. En enorm sparbransch har vuxit fram och finansierat utveckling.

Men den moderna sparbranschen har nästan från start kritiserats för att vara kortsiktig. Eftersom fondförvaltare inte sätter sina egna pengar på spel, utan i stället drivs av möjligheterna att byta jobb och göra karriär tar de gärna det säkra före det osäkra, det vill säga satsar på kortsiktiga vinster och inte avvika från flocken. 

Eftersom avkastningen har varit god har spararna inte gjort några invändningar. I stället har de siktat in sig på avgifterna. När pengarna börjat hamna i indexfonder har avgifterna sjunkit till en femtedel, ibland en tiondel, av de tidigare. 

Med så mycket av sparkapitalet under autopilot blir systemet skörare. Det gäller både näringslivet och finansbranschen. 

Precis som Larry Fink säger är klimathotet så allvarligt att näringslivet måste ställas om. Det är ingen liten sak. Helt nya, klimatsnålare, produkter måste tas fram, liksom metoder för tillverkning. Energi måste produceras och distribueras på nya sätt, koldioxid samlas in och lagras. Transportsektorn behöver energieffektiviseras kraftigt. 

För att få fram denna nya teknik behövs, som Larry Fink skriver, en helt ny syn på risk, det vill säga på allokering av kapital. När ett så stort och svårt språng ska tas måste många få vara med och försöka, även de som behöver hålla på länge men kanske ändå inte lyckas. Tekniker och entreprenörer måste få pengar att testa med, laborera och prova.

Problemet är att Larry Fink, och hans kollegor, vad han än säger, har ännu svårare att erbjuda det än tidigare.

Enligt FT kontrollerar Blackrock, Vanguard och State Street, tre jättar inom passiv förvaltning, motsvarande 7-8 procent av världens samlade börstillgångar och hela 25 procent av dem som ingår i S&P 500, den amerikanska börsens huvudindex. Maktkoncentrationen har gått snabbt. Om tillväxten håller i sig kan dessa tre om några decennier stå för 40 procent av makten i amerikanskt näringsliv. Därmed skulle sådana som Larry Fink bli ännu mäktigare och företagsledare ytterligare lyhörda för deras modeller. 

Det finns dessutom i själva indexsparandet ett moment 22 som ytterligare minskar mångfalden. I takt med att mer pengar går till index uppstår en allt större skillnad i värdering mellan de bolag som ingår och de som inte gör det. De stora värderas upp, medan mindre som hamnar utanför värderas lägre. Enda sättet att komma in i värmen är att bli uppköpt, en del av grupprörelsen. 

Dagens värderingar i USA där ett fåtal teknikjättar som Amazon, Google och Apple, tronar i ohotat majestät i toppen är ett belysande exempel. Svenska börsentreprenörer som framgångsrikt köper många små företag på rea för att bilda större och dyrare företag för aktiefondernas partihandel är ett annat. 

Koncentration och utarmning pågår. Om Larry Fink menar allvar med sitt engagemang för klimatet borde han i stället tala sig varm för en ny sorts brokigare ägarmarknad som premierar mångfald och långsiktighet. Att få spararna med sig på en sådan är svårare men antagligen nödvändigt. Indexsparande kan, i värsta fall, orsaka självsvängningar, ungefär som när alla på ett instabilt skepp förtvivlat springer i flock från sida till sida. Det är inget hållbart ägarsystem för de utmaningar som väntar.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?