1515
Annons

I väntan på kriget

KIEV. De senaste dagarna har både Tysklands och USA:s utrikesministrar varit på plats i Kiev för att visa ukrainarna sitt stöd. Frenetiskt diplomatiskt arbete pågår såväl i Nato-kvarteren i Bryssel som i Washington för att nå fram till ryssarna och få dem att dra tillbaka trupperna från ukrainska gränsen. Det säkerhetspolitiska läget beskrivs som det allvarligaste i Europa på nästan 40 år.

VARDAG. I Kiev pågår vardagen som vanligt, trots krigshotet mot landet. Barn leker i Taras Shevchenko-parken i centrala huvudstaden, och i en rondell vajar EU-flaggan stolt bredvid de ukrainska. Men lokala experter befarar att kriget kommer.
VARDAG. I Kiev pågår vardagen som vanligt, trots krigshotet mot landet. Barn leker i Taras Shevchenko-parken i centrala huvudstaden, och i en rondell vajar EU-flaggan stolt bredvid de ukrainska. Men lokala experter befarar att kriget kommer.Foto:Frida Wallnor
VARDAG. I Kiev pågår vardagen som vanligt, trots krigshotet mot landet. Barn leker i Taras Shevchenko-parken i centrala huvudstaden, och i en rondell vajar EU-flaggan stolt bredvid de ukrainska. Men lokala experter befarar att kriget kommer.
VARDAG. I Kiev pågår vardagen som vanligt, trots krigshotet mot landet. Barn leker i Taras Shevchenko-parken i centrala huvudstaden, och i en rondell vajar EU-flaggan stolt bredvid de ukrainska. Men lokala experter befarar att kriget kommer.Foto:Frida Wallnor

Man skulle kunna tro att ukrainarna är rädda och rustar för krig. 

Men icke. I Kiev pågår vardagen som vanligt, som i vilken europeisk tremiljonersstad som helst. Mammor i långa dunkappor leker med sina barn på lekplatsen i Taras Shevchenko-parken i januarikylan. Folk äter borsjtj och sushi på närliggande lunchrestauranger, jagar reafynd i det flotta Tsum-varuhuset och går på teater på kvällarna, precis som i Sverige. Poliser dirigerar den tungt fossildrivna biltrafiken, men i övrigt är det få polisiära eller militära inslag i stadsbilden. Huvudstadsborna tycks tveklöst mer bekymrade över att behöva visa vaccinationspass på butiker och restauranger än över Vladimir Putins planer för deras land.

”Allt är bara ett ryskt spel”, säger Jaroslaw och himlar med ögonen. Han är servitör på en nyöppnad fiskrestaurang i centrala Kiev, och säger sig inte känna någon som är orolig för krig. 

”Putin har fått situationen precis dit han vill”, säger han, och exemplifierar med att en svensk affärstidning skickat en ledarskribent till Kiev. 

Jaroslaws inställning är representativ för den ukrainska befolkningen. Det menar Nataliya Gumenyuk, en framstående journalist som bevakat konflikten med Ryssland under lång tid. Enligt henne underskattar ukrainarna både grannlandets intentioner och förmågor, trots allt som hänt historiskt. Det beror delvis på deras fördomar om ryssarna: de ses både som lite dumma och korrupta, vilket ukrainarna menar skulle märkas i ett potentiellt krig.

Kanske ska det tolkas som ukrainsk självbevarelsedrift.

Bland dem som är insatta i säkerhetsläget, däremot, är det helt andra tongångar. Här är det övervägande pessimism. Experter och tjänstemän befarar att de pågående storpolitiska samtalen bara är ett sidospår – att Putin redan har bestämt sig för att gå in militärt i Ukraina och behöver ett svepskäl, vilket kollapsad diplomati kan ge. De ser framför sig en utdragen och mycket blodig konflikt, eftersom ryssarna sannolikt underskattar ukrainsk försvarsförmåga och motståndskraft. Ett blodbad mitt i Europa, som en källa uttrycker det.

Men ukrainarna har inga illusioner om att västmakterna ska komma till deras beskydd, inte den här gången heller. De räknar med amerikanska och brittiska vapenleveranser, pliktskyldiga EU-sanktioner och möjligen lite hjälp med underrättelser. Men trots att Ukraina, precis som Sverige, är ”guldpartner” till Nato, trots att ukrainska soldater deltagit i Nato-insatser i såväl Afghanistan som Irak, så vet man att man får klara sig på egen hand om det blir krig. 

Frustrationen går inte att ta miste på. Vissa nämner Nato-länder som Litauen och Albanien, som inte alls har den försvarsförmåga som Ukraina byggt upp, men som ändå har en helt annan trygghet tack vare Natos försvarsgarantier. Andra skakar på huvudet åt Tyskland, som vägrar att sälja vapen till Ukraina på grund av sin ”historiska skuld” till Ryssland, och som håller fast vid Nordstream II trots att gasledningen indirekt skadar Ukraina, både säkerhetsmässigt och ekonomiskt. Det finns dessutom en allmän frustration över att inte kunna påverka situationen – känslan av att ukrainska regeringen inte kan göra något för att undvika krig, att samtalen förs ovanför deras huvuden. Att landets öde ligger i Putins händer.

Det ukrainska folket vill verkligen inte tillhöra den ryska intressesfären längre. Sedan annekteringen av Krim 2014 har landets närmande till väst stärkts på flera plan. Associeringsavtalet med EU, inklusive frihandelsavtal, har bidragit till att EU snarare än Ryssland i dag är Ukrainas viktigaste handelspartner. De pro-ryska partierna i parlamentet utgör bara cirka 10 procent, medan det folkliga stödet för EU- respektive Nato-medlemskap ligger nära 80 respektive 60 procent. Den blågula EU-flaggan flankerar stolt de ukrainska på flera håll i Kiev.

I verkligheten spelar det dock mindre roll vad ukrainarna vill. Inom EU-systemet är Ukraina inte ens kandidatland, och något Nato-medlemskap lär inte bli aktuellt inom överskådlig framtid, trots att både Ukraina och Georgien fick ett uttalat löfte om medlemskap 2008. Den pågående lågintensiva konflikten i Donbass-regionen sätter formellt stopp.

Det är ingen slump, utan precis vad Putin vill. I verkligheten är det han som i hög grad dikterar villkoren för den postsovjetiska sfären, medan EU och Nato rättar in sig i ledet. Det gäller inte bara Ukraina utan även exempelvis Georgien, Kazakstan, Moldavien, Belarus, där Ryssland med olika medel utövar utpressning. Och det har pågått länge. 

I Ukraina märks en tydlig besvikelse över västs oförmåga att se det här mönstret och stå upp mot den ryska taktiken. Ukrainare är besvikna på västs svaghet. Den svagheten lär även ha noterats i Moskva. 

Det är hög tid att väst inser att dagens konflikt handlar om så mycket mer än om Ukraina – att den europeiska säkerhetsordningen står på spel. Och, för att citera Ukrainas utrikesminister: ”Putin kommer inte att sluta förrän han blir stoppad.”

 

Frida Wallnor medverkar från Kiev i  Di:s Ledarpodd:
https://play.acast.com/s/dis-ledarpodd 


Innehåll från RISMAAnnons

Systematisera ESG-arbetet med banbrytande teknologi från RISMA

Det var inte länge sedan som socialt, miljömässigt ansvar och bolagsstyrning sågs som en eftertanke – idag är det närmast en hygienfaktor. Med RISMAs ESG-verktyg får företag därför hjälp med att strukturera processer och policyer för att effektivt hantera och kontrollera alla ESG-initiativ i hela organisationen och även omsätta hållbarhetsstrategin till handling.

ESG – Environmental, Social and Governance – är en tätt sammanflätad del av de flesta framgångsrika företags affärsstrategier. Detta till trots kämpar många moderna bolag med att utforma en systematisk approach för att arbeta med dessa frågor.

– Den digitala mognaden ökar, men marknaden ser hur allt fler trender och normer snabbt övergår till att bli regelverk och direktiv – och många hänger inte med. Att ha rätt systemstöd för att kunna möta den snabba utvecklingen blir därför i princip ett måste. Har man ett ramverk att arbeta inom blir det lättare att rikta sina insatser – något som blev tydligt då FN presenterade sina globala mål – men då ökar också behovet av systemstöd, konstaterar Kasper Holton Hülsen, Chief Market Development Officer hos GRC-specialisten RISMA.

Behöver demokratiseras

Traditionellt har många satt sin lit till en uppsjö av Excelark, men ju högre krav som ställs på dokumentering och regelefterlevnad, desto mer komplext blir ESG-arbetet. Därmed ökar också vikten av att förankra ESG-tänket inom hela organisationen. 

– ESG har blivit en viktig ingrediens i affärsmodellen och behöver finnas i hela kedjan, inklusive leverantörer och partners. Annars kan det bli konsekvenser både för företagets fundamentala SLO – Social License to Operate i lokalsamhället – såväl som i resultaträkningen. Därför behöver man bygga en infrastruktur där ESG delegeras och demokratiseras hos medarbetarna, förklarar Oskar Sinha, Vice President New Markets and Growth Strategy. 

Banbrytande ESG-verktyg

Det är här RISMA kommer in – bolagets banbrytande ESG-verktyg hjälper till att överbrygga gapet mellan det strategiska och operationella för att verksamheter ska kunna fokusera även på varför utan också hur och vad. 

– Det komplexa arbetet med att spåra data och processer tvärs över avdelningar blir snabbt en oöverskådlig arbetsuppgift. Det är samtidigt ineffektivt och enormt tidskrävande. Med stöd av rätt teknologi förenklas detta arbete väsentligt där information centraliseras, ramverken är inbyggda och risker utvärderas och hanteras kontinuerligt, avslutar Oskar och Kasper. 

 

Läs mer om RISMAs ESG-lösningar 

Läs mer om RISMAs GRC-lösningar 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med RISMA och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?