1515
Annons

Hyckleri om arbetslöshetsförsäkringen

LEDARE. I måndags meddelade regeringen förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, så att fler kan få inkomstbaserad ersättning. Att ändra på bristerna i är befogat eftersom många står utanför systemet.

Karl-Petter Thorwaldsson
Karl-Petter ThorwaldssonFoto:Jessica Gow

Men politikerna, och särskilt LO-företrädare, bör medge att det är decennier av ovidkommande hänsyn till fackföreningsrörelsen som har gjort att systemet har alla de brister som nu hjälpligt åtgärdas.

Situationen är helt enkelt denna: Sverige har en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Den som inte är med i en a-kassa får nöja sig med ett lågt grundbelopp.

I decennier har detta ifrågasatts – redan under 1990-talskrisen – men i princip ingenting har hänt. Alliansregeringen hade i sitt program att a-kassan skulle göras obligatorisk, men allt lades ned efter en utredning som föreslog ett mycket invecklat system. Detta enbart av en anledning, att samma regering inte ville utmana fackets huvudmannaskap över a-kassorna.

Det gick inte att kombinera obligatoriskt medlemskap med att facken sköter kassorna. Vilka som är medlemmar i kassorna är inte statligt registrerat så hur skulle man veta vem som inte är medlem någonstans?

Under 1990-talskrisen skulle en a-kassa fristående från facken utredas, och efter maktskiftet 1994 föll det på arbetsmarknadsminister Anders Sundström (S). Han blev hårt jagad av facket och projektet lades ned. Sedan startade ändå Alfa-kassan som inte hör ihop med facket, men som inte löste huvudproblemet, att medlemskapet är frivilligt.

Faktum kvarstår. Fackföreningsrörelsen, främst LO, har drivit på kraftigt för att arbetslöshetsförsäkringen ska höra ihop med fackligt medlemskap. Den gör inte det formellt, eftersom det i alla tider varit tillåtet att var med i en a-kassa utan att vara med i motsvarande fackförbund. Men att a-kassan är en rekryteringsgrund för facket sken igenom tydligt på måndagseftermiddagen när LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson konstaterade att det är ”en anstormning” av medlemskapsansökningar.

A-kassesystemet har i huvudsak handlat om att vara en omställningsförsäkring för insiders. Det har inte varit designat för att personer med tillfälliga anställningar ska gå med. Att man nu lättar på reglerna är nödvändigt från samhällelig synpunkt.

Men det är otillständigt att just arbetslöshetsförsäkringen ska kräva ett medlemskap i en privat organisation (a-kassorna är inte offentliga organ). Tänk om samma sak skulle gälla sjukförsäkringen, eller för den delen själva sjukvården?


Säg ja till Bidens globala super-Nato

Över 1000 bolag har hittills valt att antingen lämna eller begränsa sin verksamhet i Ryssland sedan kriget inleddes. 

Nu börjar allt fler bolag även lämna Kina med hänvisning till den ökade politiska risken.

NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.
NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.Foto:Zhang Xiaoyu

I veckan meddelade amerikanska Airbnb att man tills vidare lägger ned sin kinesiska verksamhet på grund av den drakoniska covid-politiken. 

Hela 23 procent av bolagen som tillhör Europeiska handelskammaren i Kina uppger att man är beredd att flytta investeringar till andra länder, enligt en färsk rapport

Även Apple, som i dag har 90 procent av produktionen i Kina, planerar att flytta verksamhet till Indien och Vietnam, enligt WSJ. Förutom covid-nedstängningarna uppges teknikjätten vara oroad över motsättningarna mellan Kina och USA.

Oron är dessvärre befogad. Joe Biden, som befinner sig på sin första Asien-resa som president, är uppenbart inte där för att mäkla fred med Peking. Tvärtom passade 79-åringen på att provocera kineserna där det svider som mest: Taiwan, som Peking ser som en del av Kina. 

Bidens uttalande om att USA kommer att försvara det lilla öriket med militära medel om Kina skulle anfalla tycks ha förvånat till och med presidentens egen stab, men lär inte göra det lättare att nå samförstånd med Peking framöver.

Detsamma gäller de allt tätare band som USA knyter till länder i Stillahavsregionen, som syftar till att begränsa Kinas inflytande. Det nylanserade handelsavtalet Indo-Pacific Economic Framework, som består av 13 länder som står för 40 procent av världens samlade BNP, är ett sådant exempel. 

Det allt mer operativa Quad-samarbetet ihop med Indien, Japan och Australien, som nu ska inleda gemensam havsövervakning med hjälp av satelliter, är ett annat. Sedan tidigare har Biden tagit initiativ till ”Aukus” med Australien och Storbritannien, en regional säkerhets- och teknologipakt.

Det ser ut som en strategi, en 2020-talets version av Obamas ”pivot to Asia”. Men faktum är att Biden-administrationen ännu inte har släppt någon formell handelsstrategi, och heller ingen Kinastrategi, som bolagen kan förhålla sig till. 

Vita huset har fortsatt på Trump-administrationens linje genom att behålla importtullarna på kinesiska varor och utöka exportrestriktionerna – en linje som går hem över partigränserna på hemmaplan.

Men bolagen som nu lämnar Kina tycks ha läst sin president rätt. Om Biden mildrar Kina-tullarna, vilket han har hintat om, kommer drivkraften snarare att vara inhemsk inflationsbekämpning inför det stundande mellanårsvalet än fredsmäklande gentemot Kina. 

Och USA:s nyvunna intresse för Europa ska inte ses som något annat än en framtvingad och tillfällig avvikelse från den långsiktiga planen om att ta sig an Kina. Kriget i Ukraina ses som ett regionalt problem som man hoppas ska ta slut så snart som möjligt, att döma av både uttalanden och det enorma stödet till Ukraina. 

Kriget är sannolikt också orsaken till att handels- och Kinastrategierna har dröjt, då Vita huset velat vänta och se hur Peking skulle agera i relation till Moskva.

Som bekant har Kinas svar inte varit särskilt konstruktivt. USA:s respons lär bli därefter. Utrikesminister Blinken väntas hålla ett linjetal om Kina så snart Biden kommit hem från sin asiatiska turné.

För europeiska bolag med verksamhet i Kina innebär detta ytterligare ett moln på en redan mörk himmel, även om hotet om en upptrappad handelskonflikt mellan stormakterna legat i korten ett tag.

Säkerhetspolitiskt innebär det att fransmännen tycks få som de vill med mindre amerikansk närvaro i Europa, eller ”strategisk autonomi”, som det kallas. 

Men framför allt är det en påminnelse om att Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Utan USA måste andra aktörer ta på sig ledartröjan, förslagsvis Tyskland, och den upprustning som utlovats i en rad länder, som Sverige, måste bli av.

Men vi bör samtidigt uppmuntra att USA tar ett så tydligt initiativ för att ena den fria världen genom alliansbyggandet i Stillahavsområdet. Det bör inte ses som en konkurrent till Nato och transatlantisk säkerhet, utan som ett komplement. 

Biden bygger upp en global struktur av demokratier vars bolag i allt större omfattning kommer att handla med varandra. 

Genom Nato-medlemskapen blir Sverige och Finland en del av en struktur som bygger säkerhet, handel, teknologiutveckling och klimatåtgärder. 

Som gjort för svenska företag, med andra ord.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?