ANNONS:
Till Di.se

Hundratusentals elever flyr från Ekströms skola

  • Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare. Striden om vinst i välfärden har bara börjat. 

Socialdemokraterna har deklarerat att valet 2018 ska bli en folkomröstning om svensk välfärd. Detta trots att folket, i form av riksdagen, sade sitt när den 7 juni röstade ner regeringens Reepalu-förslag om vinsttak.

På onsdagen gick Socialdemokraterna vidare med nya löften om systemskifte. Det centrala var att, "i väntan på en lagstiftning som stoppar vinstjakten i skolan", omedelbart stoppa nya tillstånd till vinstdrivande skolor. Det är svårt att se hur de ska genomdriva det.

Skolinspektionen ger tillstånd, och så sent som 7 juni beslutade riksdagen om hårdare krav på den som vill driva en skola (samt hemtjänst och ett par andra tjänster). En kommande regering kan knappast dra i bromsen och ändra villkoren utan att förankra det i riksdagen.

Riksdagen skickade dessutom med två tillkännagivanden till regeringen i samband med att de nya kraven antogs; även kommunala skolor bör omfattas av tillståndskrav, och kraven borde utformas så att de inte hindrar småföretag från att etablera sig.

På Di Debatt pågår en diskussion, där bland andra författaren Åsa Moberg och näringslivsprofilen Michael Treschow har argumenterat mot civilminister Ardalan Shekarabi, som är regeringens främsta fanbärare mot privata alternativ i välfärden. 

I grunden är det fortfarande friheten att lämna en kommunal skola som provocerar S. Den friheten skapar en jämförbarhet, vilket utmanar bilden av den offentliga aktören som den ultimata. Men valfriheten är en viktig fråga för deras regeringspartner MP, och har även blivit det för svenska folket, därför törs S inte röra den. 

Shekarabi driver sin tes i fyra punkter på Di Debatt 16/6. 

1. Företagens syfte är vinst. – Ok, men inget framgångsrikt företag kan på sikt göra vinst om tjänsten/produkten inte håller hög kvalitet.

2. Välfärd är inte en marknad som andra. – Det stämmer, men den är en reglerad. Och marknadskrafterna kan bidra till att sätta tryck på kommunal verksamhet, vilket också har skett, debatten om problemen i den svenska skolan har tagit fart med diversifieringen. Privata intressen kan också bidra med nya idéer, pedagogik och utveckling.

3. Alltmer tid och resurser läggs på att mäta, kontrollera och administrera välfärden. – Är det så fel att kontrollera verksamheter, även kommunala? Men processen bör digitaliseras och begränsas.

4. Civilministern frågar sig: Blev det mer effektivt? Blev resultaten bättre? Blev skolan mer jämlik?  – Svaret är att de senaste decennierna har en rad genomgripande förändringar inträffat samtidigt: Skolan har kommunaliserats, avreglerats, man har infört ett nytt betygssystem och andelen utlandsfödda, icke svenskspråkiga, barn i skolan har ökat. Dessutom har det pågått ett pedagogiskt experiment där barnen har fått arbeta mer självständigt och läroplanen har lagt tyngdpunkten på värderingar i stället för kunskap.

Dessa förändringar är så omfattande att deras respektive orsak och verkan inte går att urskilja. Men det är svårt att hävda att just vinsten är den enskilt största boven.

Hur ska Ardalan Shekarabi förklara ett stopp för vinstdrivande skolor för de hundratusentals elever som står i kö till dessa? Han borde uppmana sin regering att suga upp de goda idéerna från friskolorna i stället för att slå ihjäl dem.

Två av S förslag är bra. Det ena är en gemensam antagning till grundskolan (vilket bland annat Nacka redan har). Skolkommissionen har tidigare föreslagit obligatoriskt skolval. Båda är viktiga för att inkludera nyanlända. Det andra är en ny skolpeng, som följer eleven och sätts utefter hens behov, vilket är hög tid.

Skolan och eleverna behöver värnas minst lika mycket från kommunal passivitet som från privat rovdrift. Skolan är det absolut viktigaste verktyget för att skapa en mer jämlik start i livet. En bra lärare är avgörande, det kan förändra livet för ett barn, framför allt ett utsatt barn. 

Lärarna måste därför få mer tid med eleverna. Det är ett billigt och bra sätt att minska klyftorna. Sverige ligger under OECD-snittet när det gäller undervisningstimmar i grundskolan, 6 890 timmar mot 7 539. Regeringen borde börja där.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies