ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Hon ger politisk balans i ett splittrat EU

  • NY KOMMISSIONSORDFÖRANDE. I tisdags röstade Europaparlamentet för Ursula von der Leyen som ny ordförande för EU-kommissionen. Foto: Jean-Francois Badias
  • Foto: TT

Till skillnad från många andra konservativa kan EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen driva den politik som hon lagt fram med integriteten i behåll eftersom hennes politiska historia vittnar om att hon tror på den.

Det var med knapp marginal som Ursula von der Leyen i tisdags kväll blev vald till EU-kommissionens ordförande. 383 röster för, nio mer än vad som krävdes för att den fram tills nyligen tyska försvarsministern skulle ha stöd från en absolut majoritet av Europaparlamentets ledamöter.

Omröstningens utfall var aldrig självklart. Den enda av parlamentets partigrupper som hade uttalat sitt stöd till von der Leyen på förhand var EPP, den kristdemokratiska partigupp där hennes eget parti CDU ingår. Flera partigrupper var skeptiska mot henne.

I slutänden avgjordes det av europeiska socialdemokrater och liberaler. Vardera partigrupp kom med kravbrev för att stötta von der Leyens nominering. Liberalerna ville bland annat bli garanterade en mekanism för att säkerställa rättsstatsprincipen och att deras egen kandidat till ordförandeposten, Margrethe Vestager, skulle hållas jämbördig med socialdemokraternas Frans Timmermans i den kommande kommissionen. Liberalerna fick se sina önskningar besvarade.

Det fick också socialdemokraterna. Partigruppen ville att hennes prioriteringar bland annat skulle omfatta implementeringen av den sociala pelaren och en strategi mot fattigdom. Flera av de punkter som partigruppen listar i ett brev till von der Leyen fick de gehör för.

Att som konservativ kandidat gå med på att föra upp sociala frågor, så som minimilöner och a-kassa, på europeisk beslutsnivå går i mångt och mycket stick i stäv med det nationella självbestämmande som konservativa annars värnar. Det är löften som lätt kan framstå som sprungna ur maktbegär.

Men till skillnad från många andra konservativa, kan von der Leyen driva den politik som hon lagt fram med integriteten i behåll eftersom hennes politiska historia vittnar om att hon tror på den. Förutom att ha uttryckt en önskan om ett mer federalistiskt Europa, har hon som tidigare minister i både arbetsmarknads- och familjefrågor drivit en mer socialt omfattande och öppen politik. I Tyskland har hon stått bakom minimilöner, föräldraförsäkring med pappamånader, kvotering till bolagsstyrelser och samkönade äktenskap.

Sannolikt är det hennes meritlista från 14 år i den tyska regeringen, såväl som hennes socialkonservativa balans, som är skäl till varför regeringscheferna kunde enas om hennes nominering efter att samtliga förhandskandidater gått bet. I likhet med hur EU-arbetet ser ut i stort, landade även detta beslut i en kompromiss.

Det finns även en statsmannamässighet i von der Leyens sätt att föra sig. När Brexitpartiet med Nigel Farage i täten började bua under hennes anförande i Strasbourg i tisdags visade hon prov på både tålmodighet och pondus. Det står i stor kontrast mot sittande Jean-Claude Juncker, som bland annat har gjort sig känd för att bete sig opassande mot folk han möter i maktens korridorer.

Som så många andra gånger när det gäller kompromisser är det få som är riktigt nöjda, men också få som är riktigt missnöjda. Framför allt är partigrupperna förargade över att en utomstående kunde knipa ordförandeposten. Många menar att det är odemokratiskt jämfört med spetskandidatsystemet, där partigrupperna väljer kandidater som ska tävla om kommissionens toppost.

Bitterheten hos partigrupperna är sannolikt ett av skälen till varför von der Leyen sa sig vilja försöka hitta ett sätt att få spetskandidatsystemet att fungera i framtiden. Aningen ironiskt, eftersom regeringschefernas nominering av von der Leyen är det yttersta beviset på att systemet har fallerat.

Men att det gjorde det berodde delvis på valresultatet. Vill man ha bevis på att Europa är politiskt fragmenterat är det bara att se till fördelningen av säten i Europaparlamentet, von der Leyen kan med trovärdighet balansera de olika viljorna. Hennes tillsättning gör att det europeiska lagstiftningsarbetet kan komma i gång. Bland annat väntas hon prioritera reformer rörande klimat, ekonomi och sociala frågor.

Om nyvalda parlamentariker har problem med kompromisser, har de större problem framför sig i Europaparlamentet än von der Leyens ordförandeskap.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies