Höga skatter är dålig fördelningspolitik

LEDARE. Punkt 4 i fyrpartiöverenskommelsen stipulerar att ”en omfattande skattereform” ska genomföras. Men det är oklart hur S, C, L och MP tänker sig att genomföra reformen. Ska andra partier bjudas in eller ska de fyra nöja sig med att komma överens sinsemellan?

SKATTEREFORM. Stefan Löfven direkt efter att han hade blivit vald till statsminister förrförra fredagen. C och L måste ställa krav på att skattesystemet ska uppmuntra till arbete, och tona ned förväntningarna på en fördelningspolitisk profil.
SKATTEREFORM. Stefan Löfven direkt efter att han hade blivit vald till statsminister förrförra fredagen. C och L måste ställa krav på att skattesystemet ska uppmuntra till arbete, och tona ned förväntningarna på en fördelningspolitisk profil.Foto:Stina Stjernkvist/TT

Skrivningarna angående skatter i överenskommelsen gäller två delar. Den ena är de specificerade förändringar som ska genomföras. Det tydligaste är avskaffandet av värnskatten som ska ske så snabbt det går, alltså den 1 januari 2020. Bättre villkor för företagande och entreprenörer finns också med – sänkta arbetsgivaravgifter, bättre villkor vid generationsskiften i familjeföretag, breddat rut-avdrag och sänkt skatt för pensionärer.

Den andra är den mer ospecificerade skattereformen. Enligt formuleringarna ska den innebära sänkt skatt på jobb och företagande, samt stärka klimat- och miljömål och Sveriges konkurrenskraft. Den ska leda till sänkt marginalskatt och innebära färre undantag från huvudreglerna. Den ska minska hushållens skuldsättning och förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Och den ska öka finanssektorns skatteandel.

Och så nämns en ingrediens till, och det är den som Stefan Löfven lyfte fram dagarna efter överenskommelsen. Han fick frågor om huruvida de specificerade skatteförändringarna verkligen hade en fördelningspolitisk profil som Socialdemokraterna kan stå för. Och han hänvisade då till det står att skattereformen ska minska klyftorna.

Det är svårt att se hur detta ska kunna ske samtidigt som incitament och konkurrenskraft ska stärkas. Här måste C och L trycka på för att skatter inte ska höjas, utan sänkas. Det som är angeläget är att värna skattebasen, alltså att det finns något att beskatta.

Ordet ”skattereform” indikerar att många saker ska ske samtidigt. Det är en chans att inkludera mindre populära förändringar i paketet. Och det viktigaste är att det finns en tydlig riktning. Här några hållpunkter:

En skattereform behöver inte omfattas av alla riksdagens partier. Hittills har ingen stor skattereform beslutats i enighet. Skattepolitiken har de senaste decennierna utvecklats genom att olika regeringar har drivit igenom de förändringar som just de anser angelägna, ibland med hjälp av något parti utanför regeringen. När det har blivit maktskifte har de flesta ändringar fått vara kvar. Så har svenska skatter utvecklats, och det har fungerat rätt bra. Oppositionen, främst Moderaterna, behöver få driva sina egna skatteförslag, inte minst inför nästa val.

Den behöver inte vara statsfinansiellt neutral. Det måste gå att räkna med dynamiska effekter, eftersom skatter är starkt beteendedrivande.

Målet måste vara sänkt skattetryck, och sänkta skattesatser – annars är det inte rimligt att ta bort alla undantag, som ju har fungerat som ventiler i högskattepolitikens Sverige.

Ordet ”förenkling” som ofta nämns i skattesammanhang bör förtydligas. Skatter är inte svåra att hantera för löntagare och pensionärer. Det är enkelt att deklarera. För företagare är det däremot svårt, men där finns andra förutsättningar att ta hjälp. Förenkling måste handla om transparens, att göra det lättare att förstå ungefär hur mycket skatt man betalar och vad som händer med skatten om man förändrar sina inkomster. Exempelvis är jobbskatteavdraget invecklat; ytterst få känner till sin egen avdragsnivå. Det är också svårt att förstå var brytpunkterna i skalan finns.

Det måste bli ett slut på idén att löntagare och företagare borde ha samma skattenivå, att företagare skulle vara skattegynnade. Företagare tar risk, därför är det inte rimligt att personaloptioner och företagsvinster ska beskattas lika hårt som lön, särskilt inte som det i dessa sammanhang ofta leder till högsta marginalskattenivån.

Skatter är ineffektiv fördelningspolitik. Det är vanskligt att höja skatter för vissa grupper, det leder inte till att klyftor minskar på något avgörande sätt. Tvärtom riskerar det att sabotera incitament för mer arbete och risktagande. Åtgärder i bidrags- och försäkringssystem är mer träffsäkra. Men framför allt är det genom en stark generell välfärd som människors lika möjligheter kan värnas.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?