Corona-virusets spridning kommer just när världen trodde att en djupare ekonomisk nedgång skulle gå att undvika. Börserna har under lång tid visat en stabilitet som talade för att en lägre tillväxt skulle resultera i viss nedgång, men inga bottenlösa ras. Men i slutet av den gångna veckan tappade placerarna modet. Facit blev de globalt sett värsta kursrasen sedan 2008.
Försiktighetsåtgärder som innebär avblåsta möten och konferenser, inställda resor, både för arbete och fritid, kapade leverantörskedjor, uteblivna leveranser och minskad konsumtion kommer att slå brett om smittan fortsätter att spridas.
Viruset påverkar inte bara ekonomin och företagen, utan får även politisk betydelse. För Donald Trump kan det resultera i en valförlust. Han har byggt hela sin politiska karriär på stigande börser och god ekonomi för landet och medborgarna. De ekonomiska framgångarna bygger förstås på den långa globala högkonjunkturen. Det är inte en enskild politikers bedrift. Men på samma sätt som Trump fått en del politiska poäng på ekonomin, kan han förlora stöd om tillväxten och börserna viker, även om det inte är hans fel.
En god ledare kan öka sitt förtroende i svåra tider. Det återstår att se om Donald Trump kan växa i en sådan kostym. Hans ledarstil att uttala sig oförsiktigt kan krossa honom om antalet dödsfall börjar öka snabbt. Häromdagen sa han att många fler dör i vanlig influensa, vilket inte är sant. Influensa har en dödlighet på runt 0,17 procent, vi vet inte var nivån för Corona slutar, men för närvarande är det runt 3,5 procent.
Men USA har inte varit passivt. De har exempelvis satt en smittad militärbas i Kalifornien i karantän, och isolerat sina största utländska militärbaser, inklusive i Sydkorea, för att skydda dem. Virusutbrottet skulle kunna gynna Trump trots skakig kommunikation och en ekonomisk nedgång, om demokraterna inte lyckas leverera en trovärdig presidentkandidat. Ett maktskifte skapar i sig ökad osäkerhet och Bernie Sanders är en joker. I det läget kan Trump kännas trygg.
Andra länder som kan påverkas politiskt av Corona-utbrottet är Kina, Italien och Iran. De flesta demokratier har valt strategin att vara relativt transparenta med information, och lägga stort ansvar på den enskilda att agera om man vistats i kända smittområden. Man undviker tvång, stoppar inga flyg och håller gränserna öppna, i enlighet med rekommendationer från WHO.
Men Kina, en diktatur med fungerande administration, har försökt ta kontroll genom att stänga ner de stora områden där smittan började. WHO verkar bedöma att det lyckats. Det kan öka regimens legitimitet som stark, handlingskraftig och pålitlig, även om individer har lidit och ekonomin påverkas.
Även Italien, med flest smittade och snabbast ökning i Europa, har satt smittområden i karantän, en ”röd zon” i norr. De var sena att spåra och isolera smittan, samt skydda vårdpersonal och kände sig sannolikt tvingade att göra något radikalt. Det notoriskt politiskt instabila läget här kan öka ytterligare om den sittande koalitionsregeringen inte klarar situationen. Den här typen av kris visar vikten av starka institutioner, som fungerar oberoende av politisk oro. Italien är också ekonomiskt sårbart, utbrottet kommer slå hårt mot den viktiga turismen, vilket sätter press på politikerna.
Internationellt är oron nu störst för Irans förmåga att begränsa smittspridningen, även flera ministrar har smittats. Turkiet, Irak, Pakistan och Afghanistan har stängt sina gränser mot landet. Saudiarabien förbjuder flyg till och från Iran. Tilltron till Irans förmåga att hantera Coronaviruset är låg. Internationella uppgifter tyder på att dödstalen är mycket högre än regimen anger. Irans ledning har ett tufft politiskt år bakom sig, och risken för nya upplopp ökar om de inte lyckas hantera smittan.
Kriser som en pandemi kräver starka institutioner och samarbete mellan länder, även de som befinner sig i konflikt. Det är ett politiskt test, och de som klarar det kan kapitalisera på framgången under lång tid.
