Oljepriset väntas klättra över 90 dollar fatet under andra kvartalet i år, enligt SEB:s nya Nordic Outlook-rapport.
När rörligheten ökar i takt med att pandemin klingar av efterfrågar individer och företag allt mer fossila bränslen. Men oljeproducenterna är tveksamma till att öka produktionen till följd av ovissheten kring den gröna omställningen. Banker stryper samtidigt utlåningen till fossila bränslen. Skälet är att de får högljudd kritik av intressegrupper om de befattar sig med olja och gas. Bankernas agerande är kanske förståeligt men likväl ett problem för oljeproducenter och, i slutändan, alla som behöver tanka bilen.
Gasen är också dyr till följd av stor efterfrågan i bland annat Tyskland som håller på att fasa ut sin kol- och kärnkraft. Här är det Ryssland som är problemet. Gasen är i händerna på Putin ett maktmedel som han gärna utnyttjar genom att strypa leveranserna. Vid en eventuell rysk invasion av Ukraina väntas tillförseln av rysk gas minska ytterligare med följden att gaspriset rusar till nya höjder.
Det är uppmuntrande att det byggs förnybar energi i snabb takt. Framför allt är det den landbaserade vindkraften som lockar investerare. Till havs är ledtiderna längre, och den vindkraft som planeras i dag kan troligen först ge full effekt efter 2030. Risken finns att flera projekt stannar på planeringsstadiet efter signaler om att lönsamheten i havsbaserad vindkraft är låg. Norska Equinors stora projekt på Dogger Bank i Nordsjön har lövtunna marginaler och riskerar att bli en förlustaffär, enligt en studie av universitetet i Stavanger.
Två krafter är i rörelse, och båda ger skäl till oro. Även om mängden grön energi ökar räcker det inte för att tillgodose behovet om samtidigt utbudet av fossila bränslen minskar. Ängsliga banker och opportunistiska politiker måste tänka om: företag och samhällen behöver ha tillgång till rimligt prissatt energi av alla slag för att klara omställningen.
