SVT rapporterade i helgen om vad som kan hända om exempelvis ett LSS-boende flyttar om chefer i samband med en föräldraledighet. En chefsflytt måste godkännas av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Och varje enhet kräver ett godkännande à 21.000 kronor. Om en chef ska ta över fyra boenden blir det 84.000 kronor.
Dessa avgifter är knutna till reglerna om tillstånd för välfärdsföretag, bland annat när det gäller prövning av ägare och ledning i relation till verksamhetens inriktning.
Det finns två nivåer på avgifter för privata välfärdsbolag. Anmälan av en helt ny verksamhet, 30.000 kronor. Respektive ändring av innehållet i verksamheten, 21.000 kronor, oavsett om det är stor eller liten förändring. En utökning av ett LSS-boende från fem till sex platser kostar alltså 21.000 kronor fast det knappast kräver någon större utredning från Ivo:s sida.
Det kan låta som småsummor, men varje ändring blir ett nytt belopp. Och ett nytt belopp för varje verksamhet.
Dessa avgifter behöver inte offentligt driven vård och omsorg betala. Här finns en parallell till ”vårdmomsen” som började gälla nyligen. Det handlar om en ny praxis som innebär att inhyrning av vårdpersonal är momspliktig. Privata vårdföretag får inte dra av momsutgiften medan offentliga vårdföretag får kompensation för den.
Privata vårdföretag får nu ekonomiska pålagor som de inte alltid har kunnat ta höjd för i samband med att långa avtal tecknats med kommuner och landsting. Och de får en konkurrensnackdel mot de offentliga utförarna.
Värst är att det inte ställs lika höga krav på offentliga utförare som på privata. En privat verksamhet som inte håller måttet kan komma att tas över av kommunen, men då utan att det längre behövs tillstånd. En chef i privat verksamhet som Ivo har underkänt kan ta jobb i en kommunal välfärdsverksamhet utan att Ivo kan hindra detta.
Hela syftet med tillståndsplikten för vård och omsorg är att säkerställa kvalitet, inte att snedvrida konkurrensen. Och även om det finns till synes rimliga invändningar mot tillståndsplikt för kommunala utförare (kommunerna har ju i själva verket en skyldighet att tillhandahålla omsorg), så måste regeringen svara på varför brukare i kommunala verksamheter inte har rätt till samma kvalitetskontroll som i privata verksamheter.
