1515
Annons

Gör en omstart av Sveriges energipolitik

Dubbelt så högt elpris i vinter. Varningen kom i Sveriges Radios nyheter under måndagen. En av många prognoser om att den gångna vinterns energikris kan komma tillbaka. Radioinslaget gick, som vanligt, vidare till två privatpersoner som fick lufta sin oro över elräkningar.

Och var ska elen komma ifrån?
Och var ska elen komma ifrån?Foto:Åsa Bäcklin

Hushållen drabbas onekligen av de höga elpriserna, men lika allvarligt är att företag drabbas, och ännu allvarligare är att investeringar uteblir på grund av elbristen.

Under några decennier har politikerna ägnat sig åt att successivt lägga ned en stor leveranssäker och reglerbar energikälla. Denna process har närmast accelererats de senaste åren.

Detta faktum betraktas i debatten som underordnat den akuta energikrisen, som beror på Putins anfallskrig mot Ukraina. Men det är ju ett faktum att den svenska effektbristen fanns innan kriget.

På ett liknande sätt är det med de enorma investeringsplanerna i fossilfritt stål och batteritillverkning i norra Sverige. Dessa projekt framställs i det närmaste som oproblematiska, eftersom det finns finansiärer. Att effektbristen finns i bakgrunden låtsas man inte om. Industriprojekten kallas gröna fast de kommer att sluka den mesta el som produceras i norra Sverige. Och den elen kommer alltså inte längre att kunna föras över till södra Sverige som numera har elbrist på grund av nedlagd kärnkraft.

I måndagens SvD skriver tidigare Scaniachefen Leif Östling med tre tidigare chefer i stålindustrin om stålsatsningarna i Norrbotten. De varnar för att projekten inte är genomförbara med den nuvarande situationen, och påpekar att LKAB, Hybrit och H2 Green Steel kommer att förbruka mer än hälften av Sveriges nuvarande totalförbrukning av el. 

Och det är gåtfullt att kärnkraftsnedläggningen är så frånvarande i debatten om industrisatsningarna.

Den klassiska invändningen att det är för dyrt med kärnkraft förs fortfarande fram fastän samma sak sannerligen skulle kunna sägas också om det gröna stålet. Både kärnkraften och de nya stålprojekten är fossilfria, men bara det sistnämnda benämns som genomförbart. Kärnkraften ska inte ha några subventioner medan det nya stålet får en del sådana. Kärnkraften som har levererat i 50 år får inte hyllas, de nya projekt som ännu inte är i gång ska höjas till skyarna.

Det måste bli en omstart på svensk energipolitik.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera