ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Goda möjligheter till en annan majoritet

  • Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson presenterade Moderaternas alternativbudget i går. Oscar Sjöstedt gjorde detsamma för Sverigedemokraterna. Foto: Erik Simander/TT

LEDARE. Det har talats en del om att regeringen och samarbetspartierna den här hösten har lagt fram sin första riktiga budget. En budget som gäller ett helt år, och där skrivningarna i januariöverenskommelserna har fått ge avtryck.

Något likartat kan också sägas om högeroppositionens budgetar. Det här är första tillfället då M, KD och SD kan lägga fram skuggbudgetar som verkligen avspeglar de respektive partiernas politik. Alla vet att regeringens budget kommer att gå igenom. Ingen kommer därför att skriva ihop sig om politiken.

Det innebär i sin tur att partierna inte har behövt snegla på varandra i sina respektive budgetdokument. Det är helt enkelt en avspegling av den politik de vill föra.

Mot den bakgrunden är det intressant att se hur små skillnaderna är mellan Moderaternas och Sverigedemokraternas budgetar. De har visserligen olika lösningar på sina skattesänkningar, och kallar reformerna för olika saker, men det är svårt att se varför de inte skulle kunna rösta på samma ekonomiska politik. Det finns helt enkelt inga väsentliga meningsskiljaktigheter.

Moderaterna har i sin skuggbudget lagt fram tre stora skattesänkningar: ett sjunde jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och en gradvis sänkt statlig inkomstskatt. Det sistnämnda är utöver det slopande av värnskatten som Moderaterna också röstar för.

Sverigedemokraterna vill också ha ett jobbskatteavdrag, men vill, trots namnet, att det ska gälla även ålderspensionärer. Sverigedemokraterna vill liksom Moderaterna finansiera reformerna genom höjd moms (12 respektive 10 miljarder) men på olika varugrupper.

Sverigedemokraterna motsätter sig slopandet av värnskatten, vilket ger partiet 6,1 chimära miljarder att använda till annat. Men denna skillnad mot Moderaterna har ingen betydelse om ett år; när värnskatten är avskaffad kommer det inte att vara opportunt att återinföra den.

Moderaterna och Sverigedemokraterna är överens om en rad punktskatter, exempelvis slopad flygskatt och avfallsförbränningsskatt. Och båda vill sänka skatten på bensin med 1 krona litern.

Likheterna med Kristdemokraternas budget är också stora.

Det finns några udda inslag i SD-budgeten, som att alla förstföderskor ska få 20 000 kronor i bidrag och att den kyrkoantikvariska ersättningen ska höjas med en halv miljard. Den som vill kan förstås läsa in något djupt ideologiskt i sådana förslag – eller också ser man det bara som budgetposter som går att förhandla om.

Förhållandet till SD har präglat svensk politik i flera mandatperioder. Argumenten har varierat, och det vanligaste har varit att partiet av ideologiska skäl måste hållas borta från inflytande över regeringsmakten. Skälet är bland annat att partiet skulle kunna villkora sitt stöd för att få igenom åtgärder som andra partier starkt ogillar.

Ett nästan lika vanligt argument brukar handla om att Sverigedemokraterna har en ekonomisk politik som på ena eller andra sättet skulle vara skadlig för Sverige. Exempelvis nämns att partiets syn på kulturanslag skulle vara väsensskild från andra partiers.

Problemet är att dessa skillnader inte finns. Sverigedemokraterna har på område efter område anslutit sig till de övriga borgerliga partiernas ståndpunkter i viktiga ekonomiska frågor. Därför kunde Sverigedemokraterna stödja Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation i december i fjol, vilket därmed blev den budget som vann majoritet i riksdagen. Men Sverigedemokraterna stödde också Moderaternas skuggbudget under hela förra mandatperioden.

Kanske dröjer sig minnet kvar från hösten 2014, då SD:s Mattias Karlsson höll presskonferens inför det ödesmättade budgetbeslutet då partiet till slut röstade med alliansen. Då gavs intrycket att partiet tyckte att det kunde kvitta om det var den socialdemokratiska eller alliansens politik som vann, och att en liten skillnad i beskattning av pensionärer fick fälla avgörandet.

Men det är alltså dags att sudda bort den bilden, åtminstone om man vill läsa av politiken på ett rättvisande sätt.

För partier, exempelvis Liberalerna, som vill föra en borgerlig politik, i betydelsen sänkta skatter, näringsfrihet och individuella rättigheter, stark rättsstat och tillgänglig välfärd, bör analysen leda till att det finns en majoritet för den politiken i riksdagen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer