Pressen på EU-kommissionen att lansera något liknande har varit stor, inte minst sedan tunga europeiska bolag hotat med att flytta verksamhet till USA.
I veckan framförde både Volkswagen och Northvolt att de överväger att skrota planerna på batterifabriker i Europa till förmån för USA om inte EU kan erbjuda något som matchar de amerikanska statsstöden.
Utvecklingen är mycket olycklig. Oavsett hur EU-kommissionen agerar och hur strategin till slut landar blir resultatet dåligt. Går man inte Frankrike och de högljudda bolagen till mötes riskerar Europa att tappa både arbetstillfällen och grön innovationskraft.
Erbjuder man däremot en europeisk IRA-variant, med stöd till alla som påstår sig värna klimatet, riskerar vi ett destruktivt statsstödsrace med få vinnare.
Att ett bolag som Northvolt använder sin upphaussade position för att ställa ultimatum är såklart inte snyggt. Men samtidigt vore det tjänstefel av vd Peter Carlsson att inte försöka se till att förutsättningarna för framtida fabriker och därmed bolagets lönsamhet är så goda som möjligt.
Enskilda bolag funderar av naturliga skäl mindre på hur ett statsstödsrace skulle påverka Europas konkurrenskraft på längre sikt.
Sådant ska politiker sköta. Och hittills har Kristersson-regeringen lobbat väl för den svenska mer återhållsamma linjen i Bryssel, som värnar konkurrenskraften.
Någon som tycks ha en annan åsikt är Energimyndighetens generaldirektör, Robert Andrén. Till DN säger han att de svenska industrisatsningarna borde få större statsstöd än hittills, med hänvisning till vad som sker i andra länder.
På frågan om han som GD kommer att verka för detta svarar han att det är ”väldigt viktigt” för honom att inte vår industri sätts i en sämre konkurrenssituation än bolag i andra länder.
Så kan man absolut resonera, vilket särskilt fransmän och tyskar har en tendens att göra.
Som GD för den svenska myndighet som ansvarar för Industriklivet borde han dock inte ha någon åsikt alls. Eller i alla fall hålla den för sig själv.
