ANNONS:
Till Di.se

Gäst hos borgerligheten

  • HÖGERSVÄNG? Än så länge finns det inga tecken på att S är beredda på att ompröva sina dogmer. På bilden statsministern på besök hos Volvo i Torslanda. Foto: Adam Ihse/TT

Man vet att något stort har hänt när Socialdemokraterna tystnar inför krav på radikala skattesänkningar, försvagad arbetsrätt och fritt fram för vinst i välfärden. I den epok som gällde fram till den 9 september 2018 bedrev varje socialdemokrat med självrespekt en hård kampanj mot högerns skattesänkningar för de rika och de giriga företagens vinstintressen.

Socialdemokraterna utnämnde till och med valet till en folkomröstning om välfärden. Högerns skattesänkningar mot vänsterns ökade offentliga utgifter.

S förlorade stort. I den riksdag som tillträdde efter valet finns en historiskt stor majoritet, 60 procent, som vill sänka skatten och avblåsa alla planer på vinstförbud för välfärdsföretag.

Socialdemokraternas maktgrepp över landstingen är upplöst i intet. Det rödgröna styret finns endast kvar i Västerbotten. Alla storstadsregioner styrs av allianspartier. I kommunerna styr allianspartier, med eller utan S, nästan överallt. I Stockholm regerar alliansen både i staden och i landstinget.

Ur företagens perspektiv är maktskiftet en storseger. Förra veckans budgetmotioner från den riksdagsmajoritet som utgörs av C, L, M, KD och SD anger en klar högersväng under denna mandatperiod. Det finns en majoritet för:

•Sänkt skatt för låginkomsttagare i form av fler jobbskatteavdrag.

•Sänkt marginalskatt genom högre brytpunkt och utfasning av värnskatten.

•Sänkt skatt på tjänster med högre tak och breddning för rut- och rotavdrag. Allianspartierna vill till exempel att rut-avdraget ska trefaldigas och inkludera trygghets-, tvätt- samt flytt- och hämttjänster.

•Ökade och bibehållna incitament i socialförsäkringssystemet och till del i försörjningsstödet för att gå från bidrag till arbete.

•Uppluckring av lagen om anställningsskydd, särskilt för små företag.

•Tydligt bejakande av företagens roll och rätt i välfärdssektorn, stärkt valfrihet för elever och patienter och förenklingar för läkare som vill starta eget.

Samma majoritet formulerar traditionella borgerliga ståndpunkter i frågor som:

•Kraftig satsning på polis i synnerhet och på rättsväsendet i allmänhet, något som inte minst Sveriges detaljhandlare har efterlyst.

•Kraftigt höjda försvarsanslag med tydlig inriktning på avancerad teknik och samarbete med Nato, vilket bland annat är viktigt för svensk försvarsindustri.

•En mer företagsnära gymnasieutbildning och kompetensförsörjning, bland annat med lärlingsutbildning enligt tysk modell.

•Kraftigt minskade kostnader för migration efter en acceleration av utgifter som under några år översteg försvarsbudgeten.

Det är med denna sakpolitiska majoritet i ryggen som C och L i förra veckan vände sig till Socialdemokraterna med långa listor på krav för en eventuell samverkan. Annie Lööf gick längst och krävde omedelbar och ovillkorlig acceptans för att liberalisera bostads- och arbetsmarknaden, valfriheten i välfärden, sänkta marginalskatter, reformering av turordningsreglerna, friare hyressättning, lägre ingångslöner, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag och frihets- och äganderättsreformer för landsbygd.

Det där sista är kanske ideologiskt mest intressant. Centerpartiet vill avskaffa strandskyddet, slopa bygglov utanför detaljplanerad tätort, slopa bygglov för företagslokaler, som caféer, i anslutning till gårdar, avskaffa krav på tillstånd för att driva bed&breakfast och äntligen tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker, det vill säga ett avskaffande av Systembolagets monopol.

Om Annie Lööf och Jan Björklund inte hade haft den sakpolitiska majoriteten i ryggen, för övrigt samma majoritet som blockerade S-MP-regeringens försök att förbjuda vinst för välfärdsföretag, avsatte Löfven efter valet och tillsatte en moderat talman, hade S-ledaren lugnt avvisat kravet på att han ska bedriva borgerlig politik. Hela styrkan i C:s och L:s upplägg beror på dessa 60 procent.

Det är ett lockande tankeexperiment att S kan transformeras till en borgerlig kraft över ett veckoslut och det gick ett slags lättnadens suck över landet när Löfven "välkomnade" C-ledarens kravlista. Och inom S finns många som anser att man inte får missa dubbelchansen att splittra borgerligheten och regera vidare. Men det är rimligen ytterligare en verklighetsflykt.

Problemet är att den 60-procentiga sakfrågemajoriteten är på allvar och att S på allvar tycker helt annorlunda om turordningsregler, skatt för höginkomsttagare och marknadshyror. Det finns än så länge inte någon omprövning av klassiska S-dogmer eller av banden till LO och Hyresgästföreningen och det är farligt för S att bidra till intrycket att C dikterar deras politik. S vinner knappast tillbaka sina väljare genom att göra som Lööf vill.

Om C och L menar allvar med sina listor bör de därför välja originalet framför drömmen om kopian och låta Kristersson bilda regering. Då kan vi se fram emot ett stabilt styre med en bred skattesänkarmajoritet bakom sig, som värnar fritt företagande, fria marknader, lag och rätt och förskjuter Vänsterpartiets idéer långt bort från regeringsmakten. 

Det finns för övrigt ett annat parti i riksdagen som har ett landsbygdspaket som liknar C:s, med tillägget att Epa-traktorer ska få gå i 45 km/h. Gissa vilket?

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies