När personbilsbolagen Saab och Volvo Cars såldes i olika omgångar sörjde Sverige. Politikerna försökte, och misslyckades, med att rädda Saab. Återkommande uppstår förhoppningsfulla spekulationer om att köpa tillbaka Volvo Cars från Geely och Scania från Volkswagen.
Men när bolag som Sobi och Veoneer, som verkar i framtidsbranscherna specialistläkemedel och mobila biltjänster säljs, så är det tyst. Visst är den traditionella fordonsindustrin mycket viktigare för jobben, vilket är den faktor som väger tyngst för politikerna. Men sektorns betydelse för jobben kommer att minska framöver eftersom det krävs färre personer för att bygga elbilar än fossildrivna bilar.
Sobis storägare Investor har tackat ja till budet från riskkapitalbolaget Advent, med säte i Boston, och Singapores investeringsfond GIC. Investor har ägt bolaget i tolv år och säger sig vara nöjda med avkastningen. Man vill ta hem vinsten istället för att fortsätta resan med osäkert utfall. Den bedömningen gör de förstås bäst själva. Men för en utomstående betraktare ser förutsättningarna att fortsätta resan goda ut. Sverige har en tung tradition inom läkemedel och Investor har som långvarig ägare i Astra en expertis i sektorn. Som helt dominerande ägare kan de också styra strategi och vd-tillsättning.
Investor marknadsför sig som långsiktig ägare, och i de noterade innehaven har de i en del fall upp till 100 år långa relationer. De äldre innehaven är Atlas Copco, ABB, Ericsson, Electrolux, försvarsbolaget Saab och SEB. Till nykomlingarna hör (utöver de egna avknoppningarna Epiroc, Husqvarna och Electrolux Professional) Wärtsilä (2012), Nasdaq (2011) och Sobi (2009). Frågan är om Investor bara är riktigt långsiktiga i bolag som de redan haft i närmare 100 år?
Veoneer utvecklar säkerhetstjänster och mobila tjänster för bilar. Bolaget knoppades av från Autoliv 2018 och handlades vid noteringen för 357 kronor per aktie. Aktiekursen har inte varit i närheten av den nivån sedan dess. De två bud som ligger är också lägre. Bolaget har de senaste åren bland annat pressats av att de självkörande bilarna som de levererar teknik till har försenats. En del bedömare anser att Veoneer fortfarande befinner sig i en venture-fas, och knoppades av alldeles för tidigt.
Jan Carlson var tidigare vd för Autoliv, och sedermera vd och ordförande i Veoneer. Han har haft en helt dominerande roll i bolaget. Carlsson lyfte Autoliv, nu skulle han göra om tricket. Men det nya potentiella stjärnföretaget fick bara tre år. Varken Jan Carlsson eller storägarna AMF, Cevian, AP4 och Alecta har dock riktigt lyckats förklara varför ett av landets stora framtidshopp plötsligt inte är det längre. Både när det gäller Sobi och Veoneer träder dock bilden fram av bolag som kräver fortsatt stora investeringar för att nå sin potential.
Alla investerare har sina bevekelsegrunder utifrån uppdrag och mål. Men försäljningen av framför allt Veoneer väcker viss oro för om svenska ägare är uthålliga nog att låta nyare bolag i framtidsbranscher växa sig riktigt stora. Om svaret i Sverige för ofta blir att amerikanska eller asiatiska jättar är bättre på att ta risk och satsa kapital, då kommer inga nya svenska storbolag byggas här. Vi nöjer oss med att leverera toppkvalitet till utländska megabolag.
Riskkapitalbolagen är ofta bra partners i perioder, de fokuserar och kan pumpa in mycket kapital. Nordic Capital ägde exempelvis Sobi i en tidig fas när det hette Biovitrum, innan Investor gick in. Kanske kan Advent ta Sobi till nästa nivå, men när de sedan säljer är det sannolikt till ett utländskt läkemedelsbolag.
Försäljningarna av Sobi och Veoneer kan vara bra enskilda beslut. Men de väcker frågor om svenska investerares syn på risk och långsiktighet. Investor (105 år) äger i dag bolag som Ericsson och Atlas Copco, som närmast är att likna vid statsklenoder. Vad heter morgondagens bolag med den tyngden? Är de redan sålda?
Man kan hävda att det räcker att bygga goda bolag, man måste inte behålla dem utan investerar vinster från försäljningar i nya projekt. Men det stämmer inte. Sveriges ekonomi och börsutveckling är beroende av att vi bygger egna storbolag i nya sektorer.
