ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Frihet till subventioner

  • PARTISTÄMMA. Det riktiga Centerpartiet är något annat än det liberala, internationalistiska och marknadsbejakande som Annie Lööf gärna torgför i sociala medier. Foto: Tommy Pedersen/TT

LEDARE. Centerpartiet tycker marknadskrafter är magiska. Så länge de inte drabbar hembygden.

KARLSTAD. Metropoliseringen är den moderna ekonomins starkaste och viktigaste kraft. Städerna har visserligen dragit sedan industrins genombrott – att rastlösa ungdomar sökt sig dit har varit avgörande för den bullrande strukturomvandling som tjugofaldigat svensk BNP sedan förra sekelskiftet och minskat jordbrukets andel av ekonomin från hälften till en knapp procent. 

Men de senaste 15-20 årens utveckling är något annat. Storstäderna och de med välrenommerade högskolor har dragit ifrån allt fortare i takt med att ekonomin blivit mindre handgriplig och tjänster kommit att utgöra tre fjärdedelar av BNP. Många av de tjänsterna är fortfarande kopplade till den rätt utspridda industrin, men de produceras i huvudsak i Stockholm. 

Där knorrar handelskammaren om växande problem, men de flesta av dem har sin förklaring i den snabba tillväxten. Vartannat nytt jobb i privat sektor mellan 2007-2017 skapades i Stockholm och Uppsala och huvudstaden har flest framgångsrika techbolag per capita i världen undantaget Silicon Valley.

Den ekonomiska ruljangsen har även en sociologisk dimension. Som ekonomgeografen Enrico Moretti visat i boken ”The New Geography of Jobs” (en av de senaste tio årens viktigaste), leder tillväxten i städerna till mer progressiva värderingar som blir självförstärkande eftersom folk i gemen ogärna går på tvärs mot majoriteten, utan hellre simmar medströms. Verklighetssyn smittar, både i stan och på landet.

Karlstad, där Centerpartiet just nu håller sin stämma, ligger liksom C själva någonstans mittemellan. Å ena sidan universitet, Konsumentverket och en av världens största tillverkare av förpackningskartong i Skogshalls Bruk. Å andra sidan inte tillräckligt stor och stark arbetsmarknad för att lyfta ens kommunerna i nejden. I metropoliseringens Sverige är Karlstad både och. Precis som C.

Centerpartiet mår ganska bra i det nya politiska landskapet. Man har byggt en strategi på att profilera sig mot Sverigedemokraterna, vuxit eftersom SD gjort det och gjorde förra året sitt bästa val sedan 1988.

Till skillnad från L verkar man också trivas hyfsat väl i S sällskap. Sex av tio C-sympatisörer tycker regeringen gör ett bra jobb, enligt opinionssiffror från augusti. Bara fyra av tio tror att en alliansregering skulle gjort bättre ifrån sig. Det hänger givetvis ihop med budgetsegrar och löftesrika skrivelser i januariavtalet, men speglar också en djupare överlappning. 

Precis som S, består C:s väljarbas numera till stor och växande del av samma flyktiga storstadsväljare som en gång tilltalades av Reinfeldt och en annan gång röstade på Fi. De gillar det C som gjorde om sig i början av 10-talet, började kalla sig liberalt och upptäckte sin stora frihetslidelse. Den löper som en röd tråd genom programmen och motionerna som avhandlas i Karlstad. Folk ska vara fria att lyckas, fria att åka bil, fria från länsstyrelsen, från Systembolaget, från vildsvinen, från könsnormer och MP:s skogspolitik. 

”Vi är kraften som gör Sverige mer liberalt”, slog Annie Lööf fast i sitt tal i torsdags. 

Vill man vara elak kan man invända att C i själva verket mest och helst ägnar sig åt sin ganska godtyckliga undantagsliberalism, som även det egna studentförbundet i stora stycken utmålat som orättvis och ineffektiv. Det mesta kan och bör lösas med särregler och avdrag, helst för landsbygdsbor. I budgeten drev man igenom skattesänkningar för kommuner i Dalarna och Västerbotten (men inte i Småland och Västmanland). Man berömde sig av ett ”bondepaket” på 200 miljoner kronor, trots att bidrag redan står för runt 50 procent av svenska bönders intäkter. 

På stämman låter det ungefär likadant: höjt grundavdrag på inkomstskatten för den som bosätter sig i glesbygd, lägre skatt på bensin, avskrivna studielån och ”landsbygdssäkring” av politiska beslut. 

Så är också det riktiga Centerpartiet något annat än det liberala, internationalistiska och marknadsbejakande som Annie Lööf gärna torgför på Instagram. Ett pragmatiskt och ganska inåtvänt regionalparti som sitter i fler kommunstyrelser än något annat, mest i den glesbygd som marknaden glömt, och säkerställer att de gamla kärnväljarna får sitt.

”Lösningen på klyvningen är inte mer statliga bidrag”, skriver partiet i stämmoprogrammet och sätter ironin i blixtbelysning. Marknadskrafter är magiska. Så länge de inte drabbar hembygden. Men så fungerar också intressepartier.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer