ANNONS:
Till Di.se
SÖNDAG 21 JAN Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Frida Wallnor: Viktigt att behålla kärnavtalet med Iran

  • ÖVERENS. 2015 lyckades EU, Tyskland och FN:s säkerhetsråds permanenta medlemmar komma överens med Iran om ett avtal kring landets kärnenergiprogram. Donald Trumps USA hotar nu att lämna avtalet, vilket skulle skapa stor oreda, både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. Foto: AP

LEDARE. Den svenska exporten till Iran steg med 48 procent under årets första halvår jämfört med samma period förra året. Det är en fantastisk utveckling som till stor del kan tillskrivas det internationella avtalet om Irans kärnenergiprogram från 2015.

Men avtalet, som hävde många av de omfattande sanktioner som isolerat Iran från omvärlden, ligger nu på Donald Trumps skrivbord. Och till skillnad från tidigare verkar den amerikanske presidenten inte längre nöja sig med att bara smutskasta avtalet utan faktiskt överväga att lämna det.

Det vore mycket olyckligt. Ett sådant beslut skulle kunna få stora konsekvenser, bland annat på oljepriset och stabiliteten i Mellanöstern. Även den svenska exporten kan drabbas.

Avtalet faller visserligen inte automatiskt om USA lämnar, då även Kina, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och EU var med om att ro överenskommelsen i hamn. Det har sedan dess också antagits i FN:s säkerhetsråd och inkluderar kvartalsvisa inspektioner av Irans kärnanläggningar från atomenergiorganet IAEA.

Men precis som med sortin från Parisavtalet om klimatet spelar det roll om USA drar sig ur. Den stora skillnaden mellan dessa avtal är dock att det i Iranavtalets fall finns en motpart med hög militär kapacitet och ett gäng hårdnackade USA-hatare som bara väntar på tillfälle att hämnas om nu sanktionerna återinförs.

Donald Trump har till söndag på sig. Då måste han fatta beslut om huruvida han anser att Iran följer avtalet och om överenskommelsen är ett amerikanskt säkerhetsintresse. Enligt lagstiftning som antogs i kongressen efter att avtalet trädde i kraft ska presidenten göra den här bedömningen var 90:e dag. Skulle han, till skillnad från IAEA, anse att Iran inte sköter sig är det fritt fram för kongressen att återinföra sanktionerna.

Blir detta fallet sitter de europeiska ledarna i en knepig sits. Dels skulle de tvingas konstatera att den transatlantiska sprickan växer ytterligare sedan Trump tog över Vita huset, vilket är bekymmersamt.

Dels finns en risk för att de påverkas ekonomiskt, då nya sanktioner inte bara kan drabba exempelvis Irans oljesektor utan potentiellt även internationella bolag som gör affärer med de aktuella sektorerna.

Med andra ord talar vi då också om en indirekt negativ effekt för Iran. Lite talar för att européerna skulle följa USA:s exempel och lämna avtalet, vilket är bra. Men de kan ändå tvingas ändra sina handelsmönster om det återigen blir riskfyllt att handla med landet. I dag går exempelvis cirka 25 procent av Irans oljeexport till Europa.

Här finns alltså ett hot mot landets oljeproduktion, som ökat med cirka en miljon fat per dag till 4 miljoner fat, sedan sanktionerna lättades. Det i kombination med den ökade säkerhetspolitiska risken lär påverka oljepriset. Talespersoner i Teheran har sagt att man skulle se återinförda USA-sanktioner som en ”fientlig handling”. Och det är ju inte direkt lugnt och stilla i regionen sedan tidigare.

Inte heller skulle Trump sända några bra signaler till Nordkorea om USA:s förmåga att följa ingångna avtal, apropå diskussionerna om att utforma en framtida förhandlingslösning kring Nordkoreas kärnvapenprogram likt Iran-avtalet.

Förhoppningsvis inser presidenten allt detta. Retoriken och hoten kanske bara är en taktik för att tvinga fram en framtida omförhandling av avtalet. Det är som bekant svårt att tolka hans uttalanden och tweets. Han borde annars lyssna på sina två närmaste ministrar på området, försvarsminister James Mattis och utrikesminister Rex Tillerson, som båda vill att USA stannar i avtalet.

I ärlighetens namn är avtalet inte perfekt. Det innebär bara tillfälliga begränsningar av Irans kärnprogram. Men det går knappast att förneka att det haft positiva effekter. Landets isolering mot omvärlden har brutits och världen har blivit lite säkrare, både tack vare ökad dialog, ökad handel och minskad urananrikning.

Oavsett vad USA gör är det därför av största vikt att EU håller fanan högt, precis som vi gör på klimatområdet efter Trumps Paris-sorti. Globalt ledarskap, kallas det visst.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.