ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Frida Wallnor: USA ska inte styra Europas energipolitik

  • NORD STREAM 2. Motståndet mot gasledningsprojektet Nord Stream 2 är fortsatt stort, inte minst från USA:s håll. Men invävt i denna amerikanska omsorg om europeisk energiförsörjning finns sannolikt en önskan om att sälja mer flytande gas till Europa. Foto: Tobias Wallström/TT

LEDARE. I förra veckan inleddes förberedelsearbetet för bygget av den kontroversiella gasledningen Nord Stream 2 i Greifswaldsbukten vid den tyska Östersjökusten. Projektet beräknas vara klart under 2019 och kosta 9,5 miljarder euro. Notan ska delas mellan ryska Gazprom och dess europeiska partners, bland andra tyska Uniper, franska Engie och brittisk-holländska Shell.

Motståndet är dock fortsatt stort. Det främsta argumentet är att gasledningen ytterligare ökar Europas energiberoende av Ryssland. Ukraina är av naturliga skäl emot, då landet riskerar att gå miste om sin lukrativa roll som transitland när kapaciteten genom Östersjön fördubblas. Detsamma gäller många östeuropeiska länder, med tanke på deras förflutna.

Men även USA finns bland kritikerna, vilket är mer långsökt. Joe Biden kallade Nord Stream ”en dålig deal” under sitt besök i Stockholm 2016 med motiveringen att det gör EU sårbart för ryska påtryckningar.

I förra veckan varnade en högt uppsatt amerikansk UD-representant tyska företrädare för att ryssarna kan använda gasledningen för att spionera i Östersjön. USA:s kongress har även fattat beslut om sanktioner mot ryska gasledningar, och bolag som är kopplade till dessa.

Enligt Wall Street Journal ska president Trump dessutom ha erbjudit Angela Merkel att inleda förhandlingar om ett nytt handelsavtal med EU om förbundskanslern sätter stopp för gasledningsbygget.

Varför denna amerikanska omsorg för Europas energiförsörjning, måste man ju fråga sig. Mot bakgrund av hur Trump hanterat sina europeiska allierade på andra områden är det tyvärr en befogad fråga.

En del av svaret stavas sannolikt LNG, alltså USA:s intresse av att sälja flytande gas till Europa, vilket möjliggjorts sedan deras exportförbud lättades. Utan rysk konkurrens skulle det vara mer troligt att européerna väljer att köpa den dyrare amerikanska gasen.

Men det är inte rimligt att USA lägger sig i europeisk energipolitik på det här sättet. Vill de sälja gas borde de snarare fokusera på sitt eget erbjudande.

Juridiskt blir det också svårt att sätta stopp för Nord Stream 2. FN:s havsrättskonvention ger ryssarna rätt att lägga ut rör så länge de enbart går genom länders ekonomiska zoner, vilket är fallet.

EU-kommissionens sabotageförslag om att kräva att inkommande gasledningar från tredje land (Ryssland) ska vara öppna för alla leverantörer stötte dessutom nyligen på juridisk patrull.

Ryssland har visat sig vara opålitligt i många sammanhang, varför Sverige och övriga Europa gör rätt i att trappa upp återtagandet av ett trovärdigt försvar. Men handel är ett fredsfrämjande verktyg och Gazprom har varit en pålitlig gasleverantör till EU. Trots allt sämre politiska relationer satte den ryska gasexporten nytt rekord 2017.

Bolaget tycks dessutom spela enligt marknadens regler, då man exempelvis sänkte gaspriset till Litauen efter att LNG-terminalen i Klaipeda kommit i drift.

Man måste också fråga sig varför Gazprom skulle riskera sina bästa kunder när de saknar alternativ som kan ersätta bortfallet. Eller om ryssarnas möjligheter att spionera i Östersjön verkligen förändras av ny gasledning.

Att Ryssland, USA, Qatar med flera slåss om att få sälja gas till Europa är snarare något positivt, som kan leda till lägre priser och en fortsatt utfasning av kolet. Konkurrens och diversifiering är ju grundtanken i EU:s så kallade energiunion som syftar till att säkerställa en trygg energiförsörjning.

Energimarknaden har dessutom blivit allt mer gemensam under de senaste åren vilket minskat risken för att en leverantör kan använda gasen som utpressningsmedel.

Det vore alltså motsägelsefullt att sätta stopp för den största leverantören. I alla fall så länge den sköter sig.

Det här är också ett svenskt strategiskt intresse, med tanke på möjligheten att i framtiden exportera elektricitet från vår vattenkraft söderut. Då kommer vi att vara i behov av våra grannländers välvilja för att kunna lägga ut nya ledningar i Östersjön.

Vi ska inte riskera vår relation till Tyskland på grund av Nord Stream, när tyskarna är i så uppenbart behov av rysk gas för att klara målet att stänga ner kärnkraften till 2022.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer