ANNONS:
Till Di.se

Frida Wallnor: Trump rår inte på transatlantiska länken

  • FRANSK GÅVA. Frihetsgudinnan var från början en present från det franska folket till USA och kan i dag ses som en av många symboler för relationerna mellan Europa och USA. Det är viktigt att komma ihåg att den transatlantiska länken handlar om mer än politik. Foto: AP

LEDARE, WASHINGTON DC. Hur mår egentligen den transatlantiska länken? Efter hoten om stål- och aluminiumtullar och Donald Trumps beslut att trotsa sina europeiska allierade genom att lämna Iranavtalet är det tyvärr en befogad fråga.

Men bortom krigsrubrikerna finns vissa ljuspunkter. Att Trump och Emmanuel Macron har funnit varandra är en sådan. För trots åsiktsskillnaderna är det viktigt att den amerikanska presidenten har någon att ”ringa” inom EU, likt Obamas relation till Angela Merkel.

Det är heller inte fel att britternas speciella relation med USA har fått konkurrens av den enligt Macron ”mycket speciella” fransk-amerikanska relationen, med tanke på brexit.

Vi ska också komma ihåg att Trump sedan tillträdet har ökat USA:s försvarsanslag till Europa. Pengarna används främst inom ramen för ”Enhanced Forward Presence”, Natos militära operation i Östeuropa, där USA har ansvar för styrkan i Polen. Totalt rör det sig om cirka 4000 amerikanska soldater.

USA och Europa har även hållit fast vid sin hårda linje gentemot Ryssland sedan Krim-annekteringen 2014. Kongressen har i flera omgångar på senare tid till och med utökat de ryska sanktionerna. Den gemensamma markeringen mot ryssarna efter nervgasattacken i Salisbury är ett annat exempel på transatlantisk enighet.

Ur ett svenskt perspektiv är det glädjande att försvarsrelationerna med USA förblir starka. Försvarsminister Peter Hultqvists möte med sin finske och amerikanske motsvarighet här i Washington i veckan är ett bevis för det.

Men det märks även på lägre nivåer. Svenska försvarsföreträdare på plats vittnar om hur de har fått allt mer uppmärksamhet från Pentagon under de senaste åren, speciellt efter Krim. Amerikanerna tycks ha insett att Sverige är en viktig partner i en orolig och prioriterad region – inte längre bara ett av många truppbidragande länder i Afghanistan.

När man reser runt i landet märks tydligt hur starkt det nordiska varumärket är också generellt. Likt hur hela Austins befolkning plötsligt tycktes ha irländskt påbrå under Saint Patrick's Day i mars är det otroligt hur många amerikaner som vill berätta om sina nordiska, men ibland extremt avlägsna, släktingar, oavsett vart man kommer.

Seattles nyöppnade Nordiska museum, som finansierats nästan enbart av lokala privata donationer (nästan 400 miljoner kronor), är en annan sida av samma mynt.

Beteendet brukar förklaras med den amerikanska historielösheten – att människor avundas vår europeiska och nordiska historia som man gärna vill vara en del av.

Samma förklaring, viljan att ”tillhöra” något, skulle även kunna appliceras på den speciella collegekulturen. Människor är som besatta av den skola där de själva eller någon de känner har gått på, även om det var för 40 år sedan. Det visar sig genom generösa donationer, men framför allt genom den enorma uppslutningen kring skolornas idrottslag.

Amerikanerna tycks även vara fascinerande av hur det är att som svensk leva i ett ”socialistiskt” samhälle. Socialism har tveklöst en negativ klang bland gemene man här och används inte sällan nedsättande för vissa vänsterpolitiker (som Bernie Sanders).

Men faktum är att flera delstaters samhällsmodeller, som exempelvis Minnesotas, inte skiljer sig så mycket från de nordiska, med förhållandevis höga skatter och väl utbyggda sociala skyddsnät.

Dessutom organiseras USA:s professionella idrottsligor utefter ett udda system där idén tycks vara att jämna ut lagens kvalitet, sannolikt för att höja underhållningsvärdet. Lag kan nämligen inte åka ur högsta serien, som i ishockeyns NHL. I stället får laget som kommer sist en säsong välja spelare först inför nästkommande, och vice versa.

Så trots många olikheter och Trumps försök att på vissa områden vidga avståndet mellan kontinenterna ska vi komma ihåg att vi har mycket gemensamt med amerikanerna. Handeln blomstrar trots brist på frihandelsavtal. Forskarsamhället är intimt euroamerikanskt.

Den transatlantiska länken handlar om mer än politik. Den utgörs ju även av banden mellan folken. Och för att rubba dem krävs mer än en bakåtsträvande president.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies