ANNONS:
Till Di.se

Frida Wallnor: Trots allt en öppning

LEDARE, WASHINGTON. Den stora snackisen i USA just nu är Donald Trumps kommande möte med Nordkoreas ledare Kim Jong-un. Höstens upptrappade ordkrig tycks ha satt djupa spår hos det amerikanska folket och många är på allvar oroade över hotet från nordkoreanska kärnvapen.

Att mötesförberedelserna ska ske under ledning av den nytillträdde utrikesministern Mike Pompeo, som under sin tid som CIA-chef var öppet kritisk till dialog med Pyongyang, gör det hela än mer intressant.

Beskedet att Trump byter utrikesminister var dock väntat. Rex Tillerson har länge setts som en ”lam anka”, som kommit allt längre bort från den trumpska värmen. Detta var allra tydligast just i frågan om Nordkorea, där Trump hånat Tillerson för sina försök att skapa dialog med Pyongyang, för att sedan acceptera Kims mötesinbjudan utan att förankra beslutet hos utrikesministern.

Det enda förvånande är att Tillerson inte avgick självmant – att han tillät Trump att ännu en gång förödmjuka honom offentligt. Trump tycks ha haft rätt när han kallade Tillerson ”svag”.

Med Pompeo får presidenten en ja-sägare vid sin sida i utrikespolitiska beslut. Det lär betyda dåliga nyheter för exempelvis Iran och Iran-avtalet. Men i fallet Nordkorea är det inte lika säkert att hans inflytande är negativt. Hela poängen med mötet mellan Trump och Kim är ju just att prova något okonventionellt, något som aldrig testats innan.

Man kan fråga sig varför nordkoreanerna väljer att söka dialog med USA just nu, när de är så nära att gå i mål med kärnvapenprogrammet, sin nationella överlevnadsstrategi. Sannolikt beror det på att Kim anser sig sitta på en tillräckligt stark hand för att kunna ställa krav på omvärlden. Att samtidigt få erkännandet av att träffa den amerikanske presidenten ser dessutom bra ut inför hemmaopinionen.

Men det skulle också kunna handla om Trumps oberäknelighet. Vi kan vara säkra på att Kim Jong-un i detalj har följt hans första tid i Vita huset. Och kanske är nordkoreanerna på allvar oroade över risken för att Trump gör verklighet av hoten och sätter in militära medel mot Nordkorea, vilket knappast varit aktuellt under hans föregångare. Utan Rex Tillerson, en av de ”vuxna” i administrationen, har risken för ett sådant katastrofscenario ökat.

Det är därför positivt att parterna nu kommunicerar med varandra. Utan att använda hot. Det är trots allt en början.

  • Frida Wallnor. Foto:
Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies