ANNONS:
Till Di.se
ONSDAG 22 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Frida Wallnor: Risken för storkrig ökar i Mellanöstern

  • Foto: TT

LEDARE. Intrigerna tätnar kring det regionala maktspelet i Mellanöstern. Den senaste tidens händelser, med bland annat den omfattande korruptionsutrensningen i Saudiarabien och den libanesiske premiärministerns mystiska avgång, har sin grund i rivaliteten mellan regionens två stormakter. Nu talas det återigen om risken för en direkt kraftmätning mellan Iran och Saudiarabien.

Det vore mycket olyckligt. Nu när Syrienkonflikten mattats av och IS nära på besegrats i Irak och Syrien hade man önskat att regionen äntligen kunde få utvecklas i en positiv, mer stabil riktning.

Det ökade internationella affärsintresset har setts som ett tecken på att utvecklingen går åt rätt håll. Den svenska exporten till Iran steg exempelvis med 48 procent under årets första halvår jämfört med samma period förra året.

Än har vi dock inte sett att det är ett nytt krig på gång. Än finns inga oskyldiga offer eller nya flyktingströmmar på väg mot ett Europa som knappast står redo. Men det ljuder i varningsklockorna på flera håll. Och vi kan konstatera, som Di rapporterade på tisdagen, att ett redan upptrissat oljepris reagerar på utvecklingen.

För att förstå vad som händer är det klokt att börja i Saudiarabien. Många tycks vara överraskade över den 32-årige kronprinsen Mohammed bin Salmans (MBS) korruptionsrazzia där över 200 personer från landets näringslivselit och kungliga kretsar greps, inklusive Preems ägare Mohammed al-Amoudi. Men har man följt saudisk inrikespolitik är utrensningen logisk mot bakgrund av kronprinsens allt starkare interna position. I dag är han landets de facto-ledare.

Likheterna är slående med Xi Jinpings anti-korruptionssatsning i Kina, där interna fiender successivt undanröjs. Det är en smart taktik, då det är svårt att säga emot att länderna behöver en ny, ”renare” affärskultur – även om såväl MBS som Xi har fler syften med sina utrensningar.

Den saudiske kronprinsen har dessutom satt det i system att provocera den religiösa eliten med sina sociala och ekonomiska reformer, som kvinnors rätt att köra bil och ”Vision 2030”, som ska minska beroendet av fossila bränslen.

Men den yngre generationen är förtjust. Det talar för att han kommer att lyckas, då ungefär hälften av landets befolkning är under 25 år.

MBS starka position gör det dessutom lättare att bedriva utrikespolitik. Och den handlar just nu nästan uteslutande om att hejda det shiamuslimska Iran från att ta regionala marknadsandelar. Men det är inte det lättaste. Iran har nämligen liknande regionala ambitioner – en satsning som har fått en ordentlig fart sedan sanktionerna lättades efter kärnavtalets tillkomst, med allt större oljeexport och en återintegrering i världsekonomin som följd.

Där står vi nu. Kraftmätningarna sker i dag genom ombud, som exempelvis i Syrien och Jemen där Iran och Saudi stöder olika sidor i konflikterna, men även till viss mån i Irak. Den senaste veckan kan vi även lägga till ett nygammalt inslag på listan: Libanon.

Det är dock inte konstigt. Libanon styrs genom en skör maktdelning mellan de sunni- respektive shiamuslimska fraktionerna samt de kristna – som upplagt för externa påtryckningar. Att Saudiarabien nu tycks ha tvingat sin allierade, den sunnimuslimske premiärministern Saad al-Hariri, att avgå kan verka bakvänt.

Men troligen är det en förebyggande åtgärd för att lättare kunna ge sig på Libanons mäktiga shiamuslimska organ, Hizbollah, som ses som Irans förlängda arm. De två anklagas för att ligga bakom uppskjutningen av en ballistisk missil från Jemen nyligen, som var på väg mot flygplatsen i den saudiska huvudstaden.

Hur man tar sig an Hizbollah är den stora frågan. Troligtvis kommer det att handla om ekonomiska medel. Men Saudiarabien och deras allierade i Gulfen har samtidigt uppmanat sina medborgare att lämna Libanon, vilket är illavarslande. Vi kan även lita på att MBS talat med sin goda vän Donald Trump, som redan har en minst sagt kritisk inställning till Iran.

Det är tydligt att insatserna har höjts. Och att risken för ett krig har ökat.

Detta är en text från Dagens Industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Tyck till