1515
Annons

Frida Wallnor: Rätt att utestänga Ryssland från OS

LEDARE. Den olympiska rörelsen var från början tänkt som en internationell gemenskap som skulle stå över politik och religion. Men genom åren har det varit svårt att förneka de politiska inslagen. Vinter-OS i Sotji 2014 var exempelvis en sällan skådad rysk propagandaföreställning med en prislapp på rekordhöga 51 miljarder dollar, regisserad från högsta politiska ort.

BITTER EFTERSMAK. President Vladimir Putin lär ha varit nöjd med värdskapet för vinter-OS i Sotji 2014. Ryssland vann medaljligan och hans förtroendesiffror steg. Men efter avslöjandena om systematiskt fusk utestängs landet nu från OS i Pyeongchang, Sydkorea, i februari.
BITTER EFTERSMAK. President Vladimir Putin lär ha varit nöjd med värdskapet för vinter-OS i Sotji 2014. Ryssland vann medaljligan och hans förtroendesiffror steg. Men efter avslöjandena om systematiskt fusk utestängs landet nu från OS i Pyeongchang, Sydkorea, i februari.Bild:Vadim Ghirda

I efterhand har det dock framkommit att pengarna inte enbart gick till ett proffsigt arrangemang som skulle imponera på omvärlden. Man satsade även på ett omfattande fusk för att landets idrottare skulle ge extra glans åt spelen.

Och visst levererade de ryska olympierna. Landet vann medaljligan med totalt 33 medaljer. President Putin sken ikapp med sina framgångsrika idrottare medan hans förtroendesiffror steg i snabb takt.

Han kände sig uppenbarligen så stärkt av utvecklingen att han direkt efter OS-avslutningen ville ta sig an nästa folkkära projekt: att ta tillbaka Krim från Ukraina. Resten är historia.

Knappt fyra år senare kan vi konstatera att det uppsving i popularitet som Sotji-OS och annekteringen av Krim gav Putin har hållit i sig. I opinionsinstitutet Levada Centers senaste mätning uppgav 82 procent av de tillfrågade att de har förtroende för sin president - endast 17 procent var av motsatt uppfattning. Ingenting tyder på att Putins planerade fortsättning som president efter valet den 18 mars är i fara.

Men framgången har haft sitt pris. Dels ekonomiskt, i form av de omfattande sanktioner som bland andra EU och USA har satt in. Dels politiskt, då klyftan gentemot väst har växt och landet bland annat uteslutits från G8-gruppen (som nu heter G7).

Den senaste effekten har drabbat idrotten, vilket kanske låter mindre allvarligt. Men med tanke på hur nära besläktad idrotten är med den nationella identiteten är det ett hårt slag för Ryssland att nu utestängas från vinter-OS i Sydkorea i februari.

Internationella olympiska kommittén, IOC, meddelade sitt beslut på tisdagskvällen. Det är första gången som ett land stängs av från OS på grund av doping. Det var ett djärvt beslut. Djärvt, men på alla sätt rimligt.

Det är svårt att inte häpna över hur utstuderat och systematiskt fusket har varit när man läser juridikprofessorn Richard McLarens rapport, som gjorts på uppdrag av det internationella anti-dopingorganet Wada och delvis legat till grund för IOC:s beslut. Fusket pågick mellan 2011-15 med kulmen över Sotji-OS, omfattade över 30 idrotter, över 1000 idrottsmän och påstås ha skett med den dåvarande idrottsministerns goda minne.

Problemet för ryssarna är att informationen från början kom inifrån. McLaren inledde sin granskning efter att chefen för det ryska anti-dopinglabbet berättat för New York Times vad som pågått under OS.

Visselblåsaren, som nu lever under vittnesskydd i USA, beskrev bland annat hur hans kollegor ersatt urin i de ryska olympiernas dopingprov med hjälp av ett uppborrat hål i väggen på labbet – metoder som dolts av den ryska säkerhetstjänsten.

Sådant får bara inte förekomma. Det är därför välkommet att IOC med sitt beslut inte bara straffar de inblandade individerna utan också skickar en tydlig signal till potentiella framtida fuskare.

Ryska företrädare säger sig, föga förvånande, ha blivit utsatta för en komplott – ett ytterligare försök från väst att trycka ner landet genom att kollektivt bestraffa dess idrottshjältar. Även om IOC kommer att ge ”rena” olympier möjlighet att tävla under neutral flagga talas det nu om att Ryssland helt ska bojkotta spelen.

Det, om något, vore en kollektiv bestraffning – att landets många oskyldiga idrottare går miste om möjligheten att tävla i OS för att deras politiker är långsinta.

Risken är också att långsintheten får utrikespolitiska konsekvenser. Den ryska regimen har ju tidigare använt västs agerande och särskilt dess påstådda expansion österut för att legitimera aggressioner mot grannländer.

När vi nu snart går in i ett viktigt år för Putin, med presidentvalet och värdskapet för fotbolls-VM, finns dessvärre anledning för omvärlden att vara på sin vakt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från AccentureAnnons

Bransch i omvandling: Det här krävs för partnerskap med den nya elkunden

Vinterns elpriser har, minst sagt, fått konsumenterna att lägga märke till sin elräkning. Nu måste elbolagen visa kunderna att de erbjuder något mer än bara en faktura, och det finns framförallt fem områden som krävs för att skapa partnerskap med den nya elkunden.

Läs mer om vad som krävs för att bli framtidens elleverantör 

Det är mycket el på agendan just nu. Efter en vinter med rekordhöga elpriser har Rysslands invasion av Ukraina satt kniven mot strupen på den europeiska energianvändningen, samtidigt som klimatkrisen kräver en omställning från fossila bränslen i varenda bransch, från transport till ståltillverkning.

– Energi är verkligen en bransch under stark omvandling, och det sker brett i hela samhället, konstaterar Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

– Framförallt ser vi att kunderna, oavsett om det är privatkunder eller företagskunder, i dag ställer helt andra krav på sin elleverantör än vad de har gjort tidigare.

Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.
Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

Rapporten ”The New Energy Consumer” från Accenture konstaterar att relationen mellan kund och elleverantör tidigare var i princip transaktionsbaserad. El kom ur två hål i väggen, räkningen betalades, ingen tänkte mer på det än så.

– Men både det höga elpris vi ser nu och den höga medvetenhet som finns kring hållbarhet har ändrat det här markant. Slutkunden idag vill vara med och bidra till energi-omställningen genom att köpa grönare el, men de vill också ha hjälp från elbolagen med att effektivisera sin egen elkonsumtion.

Perspektivskifte av stora mått

Och det här ställer elbolagen inför ett perspektivskifte av stora mått. Inte minst kräver det en ny syn på vad som egentligen skapar värde för både dem själva, och för kunden. Enligt rapporten är det framförallt fem områden som elbolagen behöver fundera över för att skapa en känslomässig, snarare än transaktionsbaserad, relation med sina kunder: Syfte, Produkter, Teknikplattformar, Talang och Partnerskap.

– Alla de här fem är lika viktiga, men att ha ett ambitiöst och genuint syfte som fylls med reellt innehåll snarare än floskler är grunden. Syftet skall sedan driva åtgärder, för det är utan tvekan så att kunder och företag vill köpa tjänster och produkter från företag som bidrar till omställningen kring hållbarhet.

Det är med ett tydligt syfte företagen kan hitta riktningen för att utveckla nya produkter och tekniska plattformar, det är med ett tydligt syfte de kan attrahera anställda och kunder, och det är med ett tydligt syfte de hittar de partnerskap som blir avgörande för att kunna bli en viktig spelare, inte bara på elmarknaden, utan i den energiomställning som nu sker inom hela samhället. Och här ser Fredrik Engdar att de svenska bolagen ligger bra till.

– Många svenska elbolag ligger redan långt framme, för de vet vad de vill åstadkomma och de verkar vara genuina i sin önskan att nå dit. Nu gäller det att ta nästa steg och fortsätta driva omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

Rapporten visar även att konsumenterna vill ha hjälp att själva ställa om sin energikonsumtion. Dels via råd och tips, dels också via nya produkter och miljövänliga alternativ. 

– De svenska bolagen ligger bra till när det gäller att erbjuda grön el, men sen behöver de hjälpa kunderna i deras omställning och effektivisera elanvändningen. För att åstadkomma detta behövs både större insikt i kunders beteende och behov, samt nya typer av produkter. 

Nya former av partnerskap

En annan viktig aspekt av omställningen är nya former av partnerskap för att i nära samarbete med företagskunder och andra aktörer på marknaden förändra energianvändningen. 

– Partnerskap är en hjärtefråga för mig. Energiomställningen har redan lett till helt nya sorters gränsöverskridande samarbeten mellan branscher som vi inte har sett så ofta tidigare.

Till exempel möbelföretag som säljer solpaneler, snabbmatskedjor som blir laddstationer för elbilar, oljebolag som köper kraftbolag – kombinationerna är många, ibland överraskande och uppstår överallt.

– Det är den ökande kundinsikten, och självinsikten, som ligger bakom. Företagen inser att de inte kan göra allt själv, utan att de måste ingå partnerskap både med aktörer i andra branscher och med snabba, digitala startups som kan hjälpa till att utveckla nya förmågor och snabba på energiomställningen. De här konstellationerna kommer att vara avgörande för att klara av att vara relevant på den nya energimarknaden.

Läs mer om elbranschens omställning 

 

Mer från Accenture

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accenture och ej en artikel av Dagens industri

Maktskiftet 2022

Till slut gav även en förnuftig person som Magnus Hall upp.

SKIFTE. Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson har alla utmanat en socialdemokrati som har gått åt vänster.
SKIFTE. Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson har alla utmanat en socialdemokrati som har gått åt vänster.Foto:Foto: Leif R Jansson, Pontus Lundahl, Magnus Andersson

Han kom från skogsindustrin till Vattenfall och hade en klassisk basindustriell syn på energisystemet i allmänhet och på vikten av kärnkraft i synnerhet. Regeringsskiftet 2014 betvingade honom. S och Mp gjorde upp om att fler reaktorer skulle stängas och att Vattenfalls planer på ny kärnkraft skulle avbrytas. Hall protesterade försiktigt och fördömdes av det nya regeringspartiet.

Den så kallade effektskatten, en punktskatt på kärnkraft, höjdes kraftigt, delar av Vattenfalls styrelse byttes ut mot uttalade kärnkraftsmotståndare. Hall tog beslut om att stänga reaktorer. Det gjorde även kollegorna på Eon. Experter på Svenska kraftnät varnade tydligt för konsekvenserna i södra Sverige men den politiska viljan var ännu tydligare. Sådant spelar roll.

I maj 2019 gav Magnus Hall en intervju där han dömde ut kärnkraften, hyllade Greta Thunberg och lovordade vindkraft. Man skulle kunna säga att han lät som vilken tysk som helst, eller som en svensk vd i ett statligt bolag som måste hålla sig väl med regeringsmakten. Den rödgröna regeringen har haft en rak ordergivning till de förment självständiga bolagen, liksom till kultursektorn och utbildningsväsendet. Sådant spelar också roll.

Energifrågan är ett område där den politiska viljan har stor betydelse. Man kanske kan tro att regeringsmakt är en naturkraft, avgränsad från partiernas inre liv, mer rationell och i händerna på ett upplyst intresse. Det är en villfarelse. Vad partierna tycker betyder något. Att Sverige under åtta år har regerats av kärnkraftsmotståndare har betydelse för det svenska energisystemets utveckling, hur gärna de ansvariga än vill skylla på yttre omständigheter.

Ett annat område där partiernas grundläggande inställning spelar roll är den grova kriminaliteten, nu rankad som den viktigaste frågan av väljarna. Sverige har en exceptionellt hög nivå av mord på unga män. En halv miljon personer uppskattas bo i bostadsområden som präglas av frånvarande rättsstat, klanvälde och hedersförtryck.

Sambandet mellan hög invandring av dåligt utbildade personer, låg förvärvsfrekvens, en svag polismakt och låga straff för unga är övertydligt. Men det är inte där de olika varianterna av regeringspartier har sitt fokus. De som har styrt i åtta år och vill styra igen har aldrig erkänt eller insett migrationens centrala roll, de är inte särskilt intresserade av polis och skärpta straff och de säger bestämt nej till förslag som kan förknippas med SD. Istället har de hittat en egen vänstervinkel på problemet: segregation. Sverige är ett av västvärldens minst segregerade länder. Vi har breda jämlikhetsskapande institutioner som gratis utbildning, gratis sjukvård och robusta skyddsnät för alla. Man har alla chanser i Sverige. Det är till och med gratis att gå i privatskolor.

Men i statsministerns värld är det ändå detta unikt generösa svenska system som brister. Där har hon sitt fokus och sådant spelar roll för hur kommuner och myndigheter fungerar. Fyra år till med de fyra partierna till vänster innebär inget annat än att tragedin fortsätter. Skarpa förslag sätts i karantän i åratal, ansvariga ministrar skyller på andra och den svenska statsministern fortsätter att vända stenar.

Maktskiftet 1976 var framför allt ett reningsbad för svensk demokrati. Väljarna fick för första gången se ett livs levande regeringsalternativ och Socialdemokraterna tvingades till omtänkande i opposition. Omfattande socialiseringsplaner av näringslivet stoppades. Marginalskatten sänktes och villkoren för sparande blev bättre. Det betydde något att Sverige regerades av ickesocialister.

Maktskiftet 1991 innebar att porten öppnades för en lång rad reformer som i hög grad fortfarande bygger Sverige. Marknader avreglerades, löntagarfonderna avskaffades, friheten ökade, Sverige blev ett uttalat västland och EU-medlemskapet förbereddes. Det betydde något att Sverige regerades av partier som trodde och tror på marknadsekonomi och ett liberalt samhälle.

Maktskiftet 2006 bytte ut en tröttkörd socialdemokrati mot en starkt reforminriktad alliansregering. Sverige fick tydliga incitament på arbetsmarknaden, en internationellt konkurrenskraftig skattemiljö för kapital och en efterföljande våg av en ny generation av globala entreprenörer. Det betydde något att Sverige regerades av partier som trodde och tror på företag, flit och förvärvsavdrag.

Maktskifte 2022 är viktigt för att klara några akuta frågor. Om M bildar regering kommer den politiska viljan att ha fokus på rättsstaten som brottsbekämpande kraft och inte på socialstaten. Den kommer att underlätta för energiföretagen att bygga de små modulära reaktorerna, inte förhindra och försvåra. Den kommer att vilja gå med i Nato, inte släpas in. Den kommer att reformera friskolesystemet, inte bekämpa dess företag. Den kommer att värna kapitalbildningen i Sverige, inte ständigt lansera nya skatter på kapital.

Och den kommer att vara hyggligt sammanhållen. Partierna till höger vill samarbeta, har samarbetat (bland annat om den statsbudget som gäller i år) och har planer för sitt regeringssamarbete. Partierna till vänster har inget av detta, vilket har gjort de åtta senaste åren historiskt röriga och reformlösa. Det betyder något att Sverige de kommande åren kan regeras av partier som tror på rättsstaten, fria företag, ett rationellt energisystem, individers egna drivkrafter och som har en självklar säkerhetspolitisk hemvist i västvärlden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera