ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Nattens attack – Trump hade inget val

  • Rök från luftvärnet över Damaskus. Foto: Hassan Ammar

LEDARE, DETROIT. Fredagsnattens USA-ledda anfall mot Syrien är en ordentlig upptrappning av en redan förödande och mångdimensionell konflikt. 

President Donald Trump har tydligt pekat ut Iran och Ryssland som medskyldiga till de folkrättsbrott som den syriske presidenten Assad begår mot sin egen befolkning. Anfallet, som sker tillsammans med brittiska och franska enheter, innebär att konflikten i Syrien på allvar går från att vara regional till att bli storpolitisk.Men Trump hade knappast så många andra val än att anfalla. Efter den senaste veckans offentliga fördömanden och hot om en förestående insats kunde han knappast dra sig ur utan att agera. Speciellt inte efter hans hån mot den tidigare presidenten Obama som inte angrep Syrien trots att Assad hade överträtt hans ”röda linjer” 2013.

Problemet är att någon utredning av det som skedde i den rebellkontrollerade staden Douma förra helgen ännu inte har hunnit göras. Mot bakgrund av Assad-regimens mörka historia råder knappast någon större tveksamhet om vilka som ligger bakom. Men det är ändå inte fastlagt – man talar fortsatt om den ”misstänkta” kemvapenattacken och saknar FN-stöd, vilket gör insatsen folkrättsligt tvivelaktig.

Det är dock positivt att USA väljer att samarbeta med sina europeiska allierade den här gången. Anfallet är ett bevis för att den transatlantiska länken trots allt lever, även om det funnits en hel del oro från europeiskt håll under Trumps första tid i Vita huset. Men när den amerikanske presidenten nu även (äntligen) börjat ta avstånd från Ryssland offentligt finns ingen anledning längre att fundera över vilken ringhörna Trump tillhör. Det är som om han har gett upp om Putin.

Det officiella syftet med insatsen är att höja tröskeln för president Assad att producera, sprida eller använda kemiska vapen i framtiden. Att visa att handlingar faktiskt får konsekvenser. Men Assad-regimen med allierade kan mycket väl tolka insatsen som en provokation, som om utomstående lägger sig i deras inre angelägenheter. Risken för eskalering är därmed stor, vilket framför allt är dåliga nyheter för det syriska folket.

För Trump personligen sker dock attacken lägligt, då den kommer att ta uppmärksamhet från besvärande frågor som medierna här i USA har jagat honom för den senaste tiden, bland annat kopplat till Rysslandsutredningen och vissa kvinnoaffärer. För att inte tala om helgens stora nyheter: den tidigare (sparkade) FBI-chefens James Comeys boklansering. Dessutom lär presidenten kunna räkna med beröm för sin handlingskraft, vilket kan resultera i högre opinionssiffror – i alla fall om amerikanerna reagerar som de gjorde för ett år sedan, då USA på egen hand genomförde en liknande attack mot syriska mål. Trump lade i alla fall grunden för det efter ett sällsynt statsmannalikt tal vid tretiden på natten till lördagen, svensk tid.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer