ANNONS:
Till Di.se

Frida Wallnor: Kallt stål biter

  • BROTHER IN ARMS. USA och Sverige har starka gemensamma intressen och den svenska regeringen bör göra sitt yttersta för att EU inte ska trappa upp ett handelskrig. Foto: Henrik Montgomery/TT

LEDARE, WASHINGTON. För politiknördar är Washington DC en fascinerande stad att resa till. Här kan man förvänta sig att alla har en åsikt om det senaste som hänt inom inrikespolitiken. Man kommer liksom inte undan, även om man nu, av någon outgrundlig anledning, skulle vilja.

Men något har definitivt hänt med staden när vi skriver mars 2018. Debattlustan har kylts ned och ersatts av en märklig känsla av uppgivenhet.

Förklaringen går att finna i att man måste stå ut med att ha Donald Trump boende i stadens mittpunkt, i Vita huset – trots att 91 procent av distriktets väljare röstade på Hillary Clinton i presidentvalet 2016. Likt en katt bland hermelinerna. Presidenten gör heller inte saken bättre när han talar om att ”tömma träsket” – ett hån mot Washingtons alla hårt arbetande diplomater, lobbyister, journalister och praktikanter.

Trump tycks heller inte vara ute efter att vinna över några demokrater. Han vet att han är och förblir älskad av sina kärnväljare så länge han fortsätter att leverera det han har sagt att han ska göra. Och det måste man faktiskt ge Trump: han lever verkligen upp till sina vallöften. 

Ett av dessa stod i centrum på veckans presskonferens med Stefan Löfven. Tullarna på stål och aluminium blev som väntat tyvärr också verklighet på torsdagskvällen och kan därmed läggas till de åtgärder som redan har vidtagits inom ramen för ”America First”-strategin. Där finns bland annat omförhandlingen av Nafta, uttåget ur TTP-avtalet med Stillahavsländer, strängare immigrationsregler och blockeringen av WTO:s skiljedomstol. De syftar alla till att få stopp på andra länders utnyttjande av USA, att skipa rättvisa. 

Det var märkligt att sitta där på den svensk-amerikanska presskonferensen, bara 10 meter från Trump, när han talade om USA:s massiva handelsunderskott och om EU som en av de största bovarna. Hur det ”nästan är omöjligt att göra affärer med dem”. Löfven ryckte till, som om han tänkte protestera högljutt. Men Trump bara fortsatte att prata i sin överlägsna, ibland lite sårade ton, och med sitt speciella uppnosiga ansiktsuttryck.  

Kanske beror Trumps övertygelse kring handeln på hans bakgrund som affärsman – att han inte klarar av tanken på att göra dåliga affärer. Att bli lurad. Just nu låter det som om presidenten har börjat dela upp världens länder i onda eller goda beroende på hur deras bytesbalans ser ut gentemot USA.

Men han är uppenbart en skicklig retoriker. Man kan förstå att detta går hem bland människor som anser sig ha missgynnats av globaliseringen, de som inte har fått någon reallöneökning på evigheter. Amerikaner som har förlorat sina jobb inom stålindustrin och behöver en syndabock.

För Trump erbjuder sannerligen syndabockar. Det är otäckt vilka krafter han släpper loss när han talar om landets ”så kallade” allierade som behandlat USA allra värst – de som både åkt militär snålskjuts och dragit vinstlotten i handelsutbytet. Han har en poäng i sak. Men hans formuleringar göder nationalism, vilket man har nog av redan i det här landet.

Hur detta går ihop med formuleringarna i den nationella säkerhetsstrategin är också oklart – speciellt med tanke på att Trump rättfärdigar tullarna med omsorg för just nationell säkerhet. I strategin beskrivs hur USA bör arbeta ihop med allierade och vikten av att allierade blir starkare (exempelvis genom höjda försvarsanslag) för att tillsammans kunna stå upp mot ett mäktigare Kina. Genom att starta ett handelskrig mot Europa gör man just det motsatta.

Det här inser människor i Washington DC, men varningarna lär inte bita på Trumps kärnväljare, som i allt större utsträckning kommit att betrakta frihandel som ett skällsord. Mellan 2009 och 2017 minskade stödet för frihandel bland republikaner från 57 till 36 procent. Bland demokrater var trenden den omvända: stödet ökade från 53 till 67 procent, enligt Pew Research.

I det här läget bör EU tåla kallt stål och inte gå i samma fälla som Trump nu leder USA in i. Amerikanska tullar kommer och går, särskilt på stål.

En förmildrande omständighet med Trump är att han är nyckfull och att han använder osäkerheten i förhandlingar. Veckans oväntade öppning från Nordkorea är en seger för hans förhandlingstaktik. EU bör därför signalera att man fortsatt är för frihandel med USA och övriga världen, att man fullt ut ska finansiera sin egen säkerhet och att obalanser i handeln bäst löses med goda relationer.

Trump är som han är, men han är inte Amerika.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies