ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Iran är EU:s chans att ta globalt ansvar

  • IRAN-AVTALET. EU bör verka för att Iran stannar i avtalet, nu när Donald Trump bestämt sig för att dra sig ur. EU:s utrikeschef Federica Mogherini här tillsammans med Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif i januari 2016 när sanktionerna mot Iran lättades. Foto: Ronald Zak

LEDARE. Sedan Donald Trump tillträdde som president har USA:s position som den fria världens ledare allt mer försvagats. Det var visserligen en utveckling som hade inletts redan innan 2017, men Trumps ”America First”-strategi har påskyndat processen. En av de främsta orsakerna är landets oförmåga att hålla ingångna avtal.

Beslutet att lämna Paris-avtalet, utträdet ur frihandelsavtalet TPP och nu beslutet att lämna Iranavtalet har försämrat tilliten till USA bland allierade länder, vilket är allvarligt.

I det avseendet hade det spelat det mindre roll om Trump bestämt sig för att ändå förnya stödet till Iranavtalet. Hans trovärdighetskapital var ändå redan förbrukat.

Med tanke på den osäkerhet som Trumps kommentarer och hot kring Iran har skapat är det kanske lika bra att USA faktiskt lämnar avtalet. Nu vet vi ju i alla fall förutsättningarna, vilket är att föredra framför dessa ständiga spekulationer om vad som rör sig i Trumps hjärna när deadlinen för de halvårsvisa Iran-utvärderingarna närmar sig eller vad som ryms i hans krav på omförhandling – vilket ju är precis vad den ”oberäknelige” presidenten är ute efter.

Men Mellanöstern har nog av den varan redan – osäkerhet som hämmar handel och investeringar och urholkar förutsättningarna för fred och stabilitet.

Iranavtalet överlever Trump. Men det kommer krävas att andra aktörer tar ansvar. Det gäller framför allt EU, där Sverige tillhör länderna med starka ekonomiska och diplomatiska band till Iran.

I och med att Irans två högsta företrädare har sagt att man kan tänka sig att stanna i avtalet även utan USA finns goda förutsättningar. En majoritet av befolkningen är dessutom fortsatt för avtalet, enligt Iran Poll, ett tillförlitligt opinionsinstitut.

Iran måste bara ges rätt incitament att stanna – landets ledning måste övertygas om att de har mer att vinna på ett fortsatt samarbete med EU, Ryssland och Kina än att återuppta kärnprogrammet och riskera ytterligare regionala spänningar. I värsta fall militär konflikt med Israel och indirekt med USA.

Detta ligger i allra högsta grad även i Europas intresse. En ny konflikt i regionen skulle bli kännbar på flera sätt med tanke på den geografiska närheten. Iranavtalet är också viktigt ur ett icke-spridningsperspektiv, då en återgång till atombombsplaner i Teheran sannolikt skulle innebära att andra länder i regioner går samma väg, exempelvis Saudiarabien.

Vad gäller de ekonomiska incitamenten är de inte lika viktiga. Utländska investeringar motsvarande cirka 20 miljarder dollar har visserligen gjorts i Iran sedan sanktionerna lättades i början av 2016. Den svenska exporten dit har ökat betydligt, förra året med 94 procent. Men det rör sig fortfarande om ganska blygsamma summor.

Mot den bakgrunden är frågan hur europeiska investerare skulle reagera om Trump, i ett värsta scenario, återinför bredare så kallade andrahandssanktioner mot Iran. Dessa skulle drabba aktörer som gör vissa typer av affärer med Iran, oavsett nationalitet. Svenska bolag skulle alltså kunna hamna i en situation där man tvingas välja mellan att fortsätta göra affärer med Iran och att svartlistas i USA.

Hade vi inte ett handelskrig med USA innan så vore detta spiken i kistan. Handelskommissionär Cecilia Malmström & Co skulle behöva dra igång krigsmaskineriet på allvar, med WTO-processer och motåtgärder.

Men EU-kommissionen borde i ett sådant läge snarare fokusera på att uppmuntra de europeiska bolagen att stanna i Iran – att skapa incitament och lösningar för att orka trotsa de amerikanska sanktionerna. För utan europeiska pengar lär Iran inte se någon anledning att stanna i avtalet. Trump skulle få sin vilja igenom ändå till slut.

Man kan undra om det verkligen är värt att låta ett land som Iran försvaga den transatlantiska relationen. Men EU kan knappast klandras om detta nu blir resultatet – det är snarare USA som väljer att ytterligare isolera sig från sina allierade.

EU måste i första hand prioritera att bedriva en självständig utrikespolitik som gynnar europeiska intressen, vilket i det här fallet innebär ett bevarat Iranavtal. Om man sen på kuppen får möjlighet att visa globalt ledarskap är det såklart inte fel.

Och USA måste alltid vara välkommet tillbaka.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer