ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Håll hamnen öppen också för kineserna

  • LYSEKILS HAMN. Kommunstyrelsen har valt att gå vidare med planerna på att låta två kinesiska bolag bygga en djuphamn för stora containerfartyg i Lysekil, något som Sverige i dag saknar. Utan en sådan djuphamn riskerar det svenska näringslivet att drabbas negativt. Foto: Bertil Ericson

LEDARE. Sverige halkar allt längre efter grannar som Danmark, Finland och Nederländerna när det gäller utländska direktinvesteringar i landet. Därför fattade regeringen i december beslut om att tillsätta en utredning om hur man ska locka hit investerare, framför allt från Kina, Indien och USA.

Att efterlysa fler kinesiska investeringar i svenska företag är minst sagt djärvt, vilket regeringen ska ha beröm för. Detta mot bakgrund av de protektionistiska vindar som blåser i Europa, men även den tilltagande alarmismen kring kinesiska bolags eventuella politiska agendor som råder på hemmaplan.

Det sistnämnda har återigen aktualiserats i fallet med Lysekils hamn där två kinesiska bolag vill köpa hamnen från kommunen. Bolagen har även planer på att bland annat bygga en ny djuphamn med plats för stora containerfartyg och investera i infrastruktur som väg och järnväg.

Affären är gigantisk, men kommunpolitikerna tvekar. Förutom miljöaspekter finns farhågor kring bolagens seriositet och eventuella kopplingar till kinesiska myndigheter.

Nu har kommunstyrelsen ändå valt att gå vidare med planerna. Det gör de rätt i, av många skäl, inte minst kommersiella.

Även övriga landet borde välkomna de kinesiska planerna. Sverige saknar nämligen en djuphamn som klarar de nya containerfartygen, som på sistone blivit allt större och djupare. Utan kapacitet att ta emot dessa fartyg riskerar det svenska näringslivet att drabbas negativt om fartygen måste lastas om till mindre varianter i exempelvis Rotterdam.

Göteborgs hamn försöker febrilt få staten att bekosta den muddring som krävs för att i framtiden kunna ta emot de riktigt stora containerfartygen – en kostnad på cirka 4 miljarder. Men regeringen har hittills sagt nej. Dumsnålt är ordet.

Kinesernas initiativ i Lysekil skulle delvis kunna förklaras av utvecklingen i Arktis. Tack vare de smältande isarna möjliggörs nya transportleder som kraftigt kommer att förkorta transporttiderna till sjöss från Asien till Europa, vilket Kina vill dra nytta av.

Mot den bakgrunden är intresset för infrastrukturinvesteringar i just Skandinavien begripligt – speciellt i ett land vars regering inte gjort sig känd för sin långsiktighet i infrastruktursatsningarna.

Kineserna har dessutom positiv erfarenhet av de senaste årens samröre med svenska företag, inte minst på västkusten. Geelys köp av Volvo Cars och Nevs elbilsverksamhet i Trollhättan har båda varit framgångshistorier för alla parter.

En hamn är dock känsligare, särskilt nu när totalförsvaret åter är på modet. Självklart ska vi inte blunda för riskerna med utländskt ägande av kritisk infrastruktur eller Kinas globala maktambitioner. Det är ingen hemlighet att president Xi Jinpings enorma One Belt One Road-projekt till viss del handlar om att bygga sig till ökat politiskt inflytande i världen.

Men det är inte rimligt att lokalpolitiker ska analysera huruvida ett kinesiskt hamnbygge riskerar att sätta Sverige i beroendeställning till Peking. Sådana säkerhetspolitiska analyser kan och bör endast göras på statlig nivå.

I dagsläget finns dock inga möjligheter för regeringen att lägga sig i kommuners beslut. Däremot pågår en utredning kring möjligheterna att bedöma utländska direktinvesteringars påverkan på totalförsvaret, inklusive att kunna inskränka det kommunala självstyret i särskilda fall.

Det är utmärkt. Optimalt vore att bedömningarna görs av en oberoende myndighet, snarare än av regeringskansliet, där de riskerar att politiseras.

Under tiden bör alla som konspirerar om Kinas framtida annektering av Sverige ta ett steg tillbaka till verkligheten. För säger vi nej till kineserna i Lysekil bör vi kanske också slänga ut Hongkong-bolaget MTR från driften av Stockholms tunnelbana. Eller den saudiske Preemägaren med raffinaderi och oljehamn i just Lysekil.

Det vore betydligt mer konstruktivt att i stället fundera över hur vi kan dra nytta av det kinesiska intresset för Sverige.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer