1515

Frida Wallnor: Ge inte upp om Iran i förtid

LEDARE. Det var ingen munter stämning i Aktuellt-studion på onsdagskvällen när Donald Trumps beslut att lämna Iran-avtalet diskuterades. Handelsminister Ann Linde (S) och Carl Bildt var överens om att utträdet både får negativa säkerhetspolitiska konsekvenser, försämrar de transatlantiska relationerna samt kan drabba svenska företag med verksamhet i Iran.

IRAN-EFFEKTER. Handelsminister Ann Linde talar om näringslivseffekterna från Donald Trumps beslut att lämna Iran-avtalet som om de redan vore ett faktum. Det är att kapitulera för lätt.
IRAN-EFFEKTER. Handelsminister Ann Linde talar om näringslivseffekterna från Donald Trumps beslut att lämna Iran-avtalet som om de redan vore ett faktum. Det är att kapitulera för lätt.Bild:Jack Mikrut

Det har de helt rätt i. Trumps beslut är i alla avseenden beklagligt.

Men att som Linde tala om näringslivseffekterna som om de vore ett faktum är att kapitulera för lätt. ”Det blir väldigt svårt. Företagen kommer inte att kunna handla på samma sätt”, konstaterade hon på frågan om huruvida europeiska bolag kan fortsätta göra affärer med Iran trots sanktionerna. Hon lade till att bolagen inte kommer kunna få lån från banker som har med USA att göra.

Det är möjligt att det kommer bli så. Men vi är inte där än. Att handelsministern uttalar sig så uppgivet sänder däremot ut olyckliga signaler till de berörda inom näringslivet. Dessutom signalerar det en märklig eftergivenhet gentemot USA.

Linde borde ta till sig av Bildts kloka ord, om att vi inte kan låta Vita huset diktera den europeiska utrikespolitiken.

Lyssnar man på andra EU-politiker hörs en annan kämpaglöd. I Frankrike talas det om att inleda en WTO-process mot USA, i Tyskland om att ta fram åtgärder för att skydda europeiska bolag från sanktionerna.

En konstruktiv svensk linje vore att försöka skapa incitament för bolag som vill stanna i Iran, exempelvis att underlätta för due dilligence-processer och liknande. Eller varför inte undersöka alternativa finansieringsmöjligheter, som att involvera Europeiska investeringsbanken (EIB)?

Vi ska också komma ihåg vem vi har att göra med. Trump är ju känd för sin förhandlingstaktik, där han alltid tycks gå ut hårt för att i senare faser vara kompromissvillig. 1 juni löper undantaget från stål- och aluminiumtullarna ut. EU har alltså redan en pågående handelsförhandling med USA, varför sista ordet knappast är sagt.

1996 var EU och USA på liknande kollisionskurs, den gången kring USA:s embargo mot Kuba samt sanktioner mot Libyen och Iran. Då enades EU-länderna om att kringgå de amerikanska åtgärderna, vilket ledde fram till förhandlingar som resulterade i att de europeiska bolagen skyddades.

EU behöver alltså inte uppfinna hjulet den här gången.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?