ANNONS:
Till Di.se

Frida Wallnor: Europa sänker den geopolitiska risken

  • INSTÄLLT MÖTE. Efter torsdagens besked att Donald Trump ställer in toppmötet med Nordkoreas ledare Kim Jong Un pratas det återigen om risk för en upptrappad konflikt. Trumps politik har bidragit till att den geopolitiska risken i världen ökat, vilket ställer krav på att andra tar ansvar. Foto: TT

LEDARE. I februari i år släppte de två Federal Reserve-ekonomerna Dario Caldara och Matteo Iacoviello en rapport där de presenterar ett nytt index för att mäta geopolitisk risk (GPR). Genom att registrera förekomsten av vissa risk-relaterade nyckelord i elva av världens största tidningar över tid anser de sig kunna säga något om graden av geopolitisk oro i världen. De pekar dessutom på ett tydligt historiskt samband mellan höjd risknivå och nedgång i ekonomisk aktivitet och lägre börskurser, speciellt i USA.

Med tanke på vad Donald Trump har sysslat med sedan han tillträdde borde man kunna förvänta sig att GPR-indexet har slagit i taket vid det här laget. Speciellt den senaste tiden är det svårt att förneka att han bidragit till ökad instabilitet runt om i världen.

Besluten att dra USA ur Iran-avtalet och flytten av landets Israel-ambassad till Jerusalem har lett till ökade oroligheter i Mellanöstern. Den konfrontativa handelspolitiken har ökat spänningarna mellan världens tre ekonomiska stormakter, USA, Kina och EU. Västmakternas relationer med Ryssland är kallare än på länge och risken för en kärnvapenkonflikt med Nordkorea är åter på bordet efter torsdagens beslut att ställa in det planerade toppmötet med Kim Jong-un.

Men faktum är att indexet inte ens har varit nära de nivåer som exempelvis uppmättes under Gulfkriget 1991, Irak-invasionen 2003, 9/11-attackerna eller terrordåden i Paris 2015. Däremot märks en något högre normalnivå sedan 2014.

Dessutom är det knappast tal om att den ekonomiska aktiviteten i USA har gått ner sedan Trump tillträdde. Den senaste statistiken har tvärtom visat på starka ekonomiska indikatorer och rekordlåga 3,9 procent arbetslöshet i april, vilket är lägsta noteringen på 18 år. Även de amerikanska börserna går fortsatt starkt, efter vissa handelsrelaterade nedgångar i början av året.

Så vad beror den här motståndskraften på? Har både människor och finansmarknader gått och blivit immuna mot politisk risk?

Nej, där är vi tack och lov inte än. Nu är det förvisso mestadels robotar som driver finansmarknaderna, men slutar vi människor reagera på kärnvapenkrigsrisk eller när en amerikansk president vägrar ta den tyska förbundskanslern i hand har det gått långt.

En möjlig förklaring till de begränsade reaktionerna är att Trumps agerande inte kommer som en överraskning, mot bakgrund av vad han sa under valkampanjen. I mångt och mycket genomför han bara sina vallöften. Han är diskonterad.

Dessutom vore det inte konstigt om det uppstått en viss mättnad kring den amerikanska administrationen – att både journalister och mediekonsumenter nått ett läge där man varken orkar rapportera om eller ta in mer elände från Vita huset.

En annan ofrånkomlig effekt av USA:s starka ekonomi och Trumps förmåga att hålla sina vallöften är risken för att han inte är något övergående fenomen. Både presidentens och Republikanernas förtroendesiffror ser allt bättre ut. Med andra ord bör vi börja räkna med att få dras med Trumps politik fram till januari 2025 (allt annat lika).

Det finns fördelar med att sätta upp en så lång tidshorisont. Framför allt förstärker det känslan av att någon annan behöver ta ansvar för det globala ledarskap som USA historiskt har visat, men som landet uppenbarligen inte längre är intresserat av.

Av möjliga kandidater framstår EU vara bäst lämpad. I samband med USA:s annonserade uttåg ur Parisavtalet och nu senast Iranavtalet har EU visat lovande tendenser av att lägga interna oenigheter åt sidan, stå upp för sina principer och inte låta sig påverkas av den destruktiva amerikanska linjen.

Cecilia Malmströms ständiga tal om att ”EU inte förhandlar med en pistol mot tinningen” apropå de pågående tullsamtalen är ett annat föredömligt exempel på hur vi bör hantera Trump-administrationen.

För det sämsta som kunde hända världen nu är att andra börjar svara USA med samma medel.

EU bör därför fortsätta på samma bana som man slagit in på. Bygga upp vårt försvar, stärka banden till likasinnade över världen med hjälp av frihandelsavtal och klimatsamarbeten samt stå upp för det regelbaserade handelssystemet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies