ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 24 FEB Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Dags att ge upp den svenska EU-rabatten

  • EU-BUDGET. Långtidsbudgeten för 2021-2027 diskuteras nu flitigt inom EU. Planen är att fatta beslut innan Europaparlamentsvalet nästa år. Finansminister Magdalena Andersson, här tillsammans med sin spanska motsvarighet, borde vara mer offensiv i budgetdebatten. Foto: Virginia Mayo

LEDARE. På fredag nästa vecka träffas EU:s stats- och regeringschefer för ett informellt toppmöte om den kommande långtidsbudgeten. Även i vanliga fall är det här en kontroversiell fråga. Men nu handlar det om 2021-2027, alltså perioden efter britternas utträde ur unionen.

Den stora frågan gäller hur det budgethål på cirka 150 miljarder kronor årligen som britterna lämnar efter sig ska hanteras: hur stor del som ska täckas med nedskärningar och hur mycket extra de resterande medlemsstaterna ska betala. Hur enskilda länder resonerar säger en hel del om deras ambitioner med sitt framtida EU-medlemskap.

Det gäller tyvärr i hög grad Sverige. Finansminister Magdalena Andersson har verkligen lyckats nå ut med sitt defensiva budskap att ”Sverige är snålast i EU”. Som om det var något att skryta med. Regeringen vill att den svenska EU-avgiften ska hållas nere både genom att minska storleken på EU:s gemensamma budget och att försöka bevara vår EU-rabatt.

Helt andra tongångar hörs exempelvis i Tyskland. Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har gjort en stor sak i sitt gemensamma regeringsprogram av att vilja ”betala mer” till EU. De vill satsa på att öka Europas handlingskraft och på att stärka eurozonen, bland annat genom att avsätta medel till en ny finansiell stabiliseringsmekanism.

Detsamma gäller Estland. I en intervju med Politico sa president Kersti Kaljulaid nyligen att även esterna är villiga att öka sitt bidrag till EU-budgeten. Motivet är att hon hoppas på många förändringar inom EU framöver mot bakgrund av hur många gemensamma utmaningar medlemsländerna står inför.

Också i Frankrike hörs en mer offensiv och förändringsbenägen retorik. President Macron har nämligen öppnat för eftergifter inom den heligaste av franska sektorer, jordbruket. Jordbruksbidragen står i dag för cirka 40 procent av EU:s budget.

Att jordbruksstödet bör minska anser även den svenska regeringen. Det är inte där skon klämmer – snarare att Macron så tydligt bryter med traditionen och åsidosätter nationella intressen till förmån för europeiska. Tänk om något liknande skulle ske i Sverige. Det känns inte ens nära.

Magdalena Andersson har snarare ägnat energi åt att lobba emot de förändringar som är på gång för att stärka eurozonen – trots att Sverige inte är med i valutasamarbetet. Hon har vid flera tillfällen påpekat att en stabiliseringsmekanism för kriser skulle minska incitamenten för problemländer att ta sig i kragen ekonomiskt.

Det må ligga något i det, men å andra sidan skulle förekomsten av en sådan stärka finansmarknadernas förtroende för regionen och därmed minska risken för att kriser uppstår.

Närmare sanningen är nog det faktum att en sådan mekanism skulle sättas upp utan inflytande från icke-euroländer. Eller aggregerat: fördjupningen av eurozonen riskerar att göra Sverige ännu mer isolerat i framtidens EU.

Det är en utveckling som man gärna vill undvika. Problemet är att man tar sig an utvecklingen på fel sätt.

Självklart är det sunt att se till att pengarna vi betalar till EU går till vettiga ändamål. Sverige tillhör ju gruppen av rikare länder som betalar mer än vad vi får tillbaka, så kallade nettobetalare.

Men Sverige är också ett av de länder som tjänar allra mest på EU:s inre marknad med våra internationella företag, vilket det pratas betydligt mindre om.

Vid sidan av den inre marknaden är det också uppenbart att EU kan spela en viktig roll för att hantera vår tids stora, gränsöverskridande frågor. Det gäller exempelvis asylpolitiken, gränskontroller, men också terrorism och cyberhot. Dessa utgiftsposter är relativt ”nya” jämfört med hur det såg ut när den nu rådande budgeten började gälla 2014, vilket man måste ta höjd för under kommande period.

Stefan Löfven sa i sitt EU-tal i höstas att det är naturligt att ”hela tiden utvärdera hur vi maximerar Sveriges inflytande i EU”. Att i det här läget komma dragandes med krav på att vi ska få behålla vår rabatt på medlemsavgiften är mycket märkligt.

Ska vi fortsätta att stå utanför eurozonen är det minsta vi kan göra att betala fullt pris och på så sätt visa att vi vill spela en roll i framtidens EU.

Du har väl inte missat Di TV – Sveriges nya ekonomi-tv-kanal?

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.