Annons

Frida Wallnor: Afrikas unga måste få en afrikansk framtid

LEDARE. 60 procent av Afrikas befolkning är under 25 år. Enligt IMF kommer Afrika söder om Sahara att år 2035 ha ökat sin arbetsföra befolkning mer än övriga världen tillsammans.

Kontinenten har alltså en stor demografisk fördel jämfört med exempelvis Europa, där den politiska debatten allt mer kommit att handla om hur man ska hantera den åldrande befolkningen.

EU/AU-TOPPMÖTE. På onsdagen inleds ett toppmöte i Elfenbenskusten mellan stats- och regeringschefer från EU och Afrikanska Unionen. Temat är framtiden för Afrikas unga, men migrationsfrågan kommer att vara ständigt närvarande.
EU/AU-TOPPMÖTE. På onsdagen inleds ett toppmöte i Elfenbenskusten mellan stats- och regeringschefer från EU och Afrikanska Unionen. Temat är framtiden för Afrikas unga, men migrationsfrågan kommer att vara ständigt närvarande.Bild:TT/AP

Men som alltid när det handlar om unga befolkningar finns risker. Det gäller att hålla ungdomarna sysselsatta. Annars kan man lätt få att göra med en stor grupp frustrerade arbetslösa människor – en perfekt grogrund för radikalisering, likt det vi ser i vissa svenska utanförskapsområden.

Det är därför utmärkt att EU uppmärksammar och satsar på Afrikas unga. Det är i alla fall temat för toppmötet mellan EU och Afrikanska Unionen som i dag onsdag inleds i Elfenbenskusten. Oavsett hur mycket konkreta åtgärder som kommer ut från sammankomsten är det en viktig signal när 83 stats- och regeringschefer (inklusive Stefan Löfven) samlas för att diskutera frågan.

På schemat står bland annat EU:s utlovade investeringsplan för Afrika, där det är tänkt att 44 miljarder euro ska satsas på olika jobb- och tillväxtskapande initiativ inom den privata sektorn.

Någon Marshallplan för Afrika, som det pratats om på förhand, är det kanske inte. Men att satsa på investeringsstöd är ändå bättre än de många miljarder som varje år läggs på traditionellt bistånd till kontinenten. Och framför allt är det en mer långsiktig investering än de pengar som EU just nu spenderar för att hålla turkiska makthavare glada så att de ska fortsätta att följa migrationsuppgörelsen med unionen från 2016.

För detta handlar såklart inte bara om välgörenhet från EU:s sida. Det handlar om migration – om att skapa ekonomiska incitament för afrikanerna att inte ge sig ut på den livsfarliga resan mot Europa. Så länge inte EU-länderna kan komma överens om en gemensam asyl- och migrationspolitik, vilket tyvärr inte verkar ske i närtid, är det extra angeläget.

Just afrikanerna är också den överlägset största migrantgruppen just nu: ungefär 90 procent av de 94.000 migranter som tog sig till Italien från Libyen under årets sex första månader var just afrikaner, enligt FN:s migrationsenhet IOM.

Hittills har i princip all EU-kraft lagts på att fysiskt hindra migranterna från att ta sig till Europa. Bland annat har man de senaste åren ingått avtal med bland andra Niger, Mali och Libyen för att komma åt människosmugglare. Sedan maj 2013 finns en civil EU-mission som ska stödja libyska myndigheter med gränsbevakning (EUBAM) och en marin insats (Operation Sophia) som syftar till att utbilda och bistå den libyska kustbevakningen.

EU har alltså fokuserat på att tackla symptomen – inte själva orsakerna till varför människor lämnar sina hem, trots vetskapen om de livsfaror som väntar på Medelhavet. Det har också varit väldigt tyst om vad som händer med de migranter som stoppas vid gränsen, innan CNN gav ut sin uppmärksammade rapport om slavhandeln med afrikanska migranter i Libyen.

De här människorna måste återintegreras i samhället – sättas i jobb – ges en mening. Annars blir de lätt en måltavla för terrororganisationer som Al-Shabab, Boko Haram och al-Qaida.

Det europeiska investeringsstödet är därför ett positivt initiativ under förutsättning att det också omsätts i praktiken. Till skillnad från den alltjämt växande förekomsten av kinesiskt och ryskt kapital på kontinenten är ju tanken att det är afrikanerna själva som ska sättas i arbete.

EU har också en viktig uppgift i att agera föredöme för Afrikanska Unionen. På ett område är det särskilt tydligt att man har mycket att lära ut. Det gäller den inre marknaden. Handeln mellan AU:s medlemsstater omfattas nämligen av höga tullar och krångliga tullprocedurer. Att handla med omvärlden kan i vissa fall ske till betydligt lägre tullar jämfört med att handla med grannländerna.

Det är beklagligt och ohållbart. Men där, precis som demografiskt, finns stor potential för framtidens Afrika


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?