1515
Annons

Frågorna som M inte får glömma

LEDARE. På måndagen lade Moderaterna fram en rad punkter som gäller snabbare integration. Det handlar om språk, samhällsorientering och en begränsning av rätten till tolktjänster.

POLITIKUTVECKLING. M-ledaren Ulf Kristersson bör utforma och omvärdera flera politikområden. Migration, integration och rättsväsende är inte allt.
POLITIKUTVECKLING. M-ledaren Ulf Kristersson bör utforma och omvärdera flera politikområden. Migration, integration och rättsväsende är inte allt.Foto:Jesper Frisk

Detta är självklara moderata ståndpunkter. Det är enkla rimliga förslag, om än inte alltid lätta att genomföra.

Moderaterna har en trovärdighet i dessa integrationsåtgärder. Just det partiet behöver inte besväras av återkommande frågor om hur en viss åtgärd egentligen ska genomföras eller om hur gränsdragningar ska ske eller om vilka undantag som bör göras. Det är riktningen och hastigheten som räknas.

Och är man övertygad om att en åtgärd är rätt och riktig är det avsevärt enklare att genomföra den.

Frågan om obligatorisk samhällsorientering från dag ett tydliggör detta. Denna åtgärd fanns med i den migrationspolitiska överenskommelsen från 2015, men har ännu inte genomförts.

När en regering ska genomföra en politik inte av egen övertygelse utan för att det står i en överenskommelse blir det sällan bra. Och i det här fallet har frågan dragits i långbänk, trots att den är lättbegriplig och motiverad.

Nu måste M fortsätta med politikbygget på andra samhällsområden. Målsättningen borde vara densamma som Fredrik Reinfeldt hade inför valet 2006. Att ha färdiga och gångbara policyförslag är nyckeln till ett maktövertagande.

En del av den politik som Moderaterna då utarbetade är numera accepterad av de flesta partier, en del var rätt då men fel nu. Partier utvecklas, samhället förändras och problembeskrivningen vänds över ända.

Så utöver förslag för bättre integration, starkare försvar och skarpare rättsväsende bör Moderaterna arbeta med dessa områden:

Rationell klimatpolitik. Moderaterna bör ta till vara det tilltagande stödet för kärnkraft och driva energipolitiken som en av de centrala valfrågorna. Bristerna i elnätet oroar och upprör, och det parti som kan skapa ett trovärdigt svar på det problemet kommer att gynnas.

Skolan är till synes inte längre en partiskiljande fråga. Men i förslag efter förslag är det uppenbart att den förda politiken är alltför trevande. Tidiga betyg, ordning och reda, mobilförbud är frågor där Moderaterna inte har samma problem som andra partier att lägga fram förslag. Och skolan ska bygga på undervisning med riktiga läromedel. Svenska folket är skeptiskt mot googling som metod för kunskapsinsamling. Moderaterna bör dra nytta av den stora borgerliga samsyn som finns i dessa frågor. Dessutom måste man komma till rätta med den massiva utslagning som sker i svensk skola för att nyanlända elever kommer in på fel nivå med bristande förkunskaper. Det kan vara aktuellt med en helt ny skolform för dessa ungdomar.

Formulera en princip i migrationsfrågan. Det är inte tillräckligt att säga nej till regeringens förslag med tillägget att politiken går i fel riktning. Detta är en fråga som är kringgärdad av principiella och praktiska problem men oavsett hur Moderaterna landar i olika avvägningar borde det vara ett mål att politiken inte är reaktiv utan hållbart proaktiv.

Överväg att formulera om vissa ståndpunkter så att de stämmer bättre överens med sakförhållanden och med opinionen. Ska arbetskraftsinvandringen vara lika fri som nu och hur kan kontrollen av arbetsvillkor förbättras avsevärt? Inrikta reformer av arbetsrätten (och sätt tryck på parterna) på det som är de stora problemen, som svårigheten att säga upp av personliga skäl.

Det behövs inte några nya allianser, inga nya block. Men det bör vara tydligt att L och C är partier som åter kan bli aktuella att samarbeta med. Och att en M-ledd regering, om majoritetsförhållandena är sådana, måste säkerställa att dess budget kan gå igenom med hjälp av Sverigedemokraterna. Detta är mindre problematiskt, principiellt och praktiskt, än vad som ibland görs gällande. I den absoluta merparten av de ekonomiska frågorna tycker SD som de borgerliga partierna. I andra frågor gör de inte det, men då kan man samtala med SD precis som sker dagligen i riksdagens utskott. Och förlorar en M-regering en eller annan omröstning är det inte hela världen – Stefan Löfven har haft det mycket rörigare under de gångna åren, men han sitter ändå kvar.

Detta kan vara det viktigaste för Moderaterna för att åter kunna växa: att ge än mer konkreta besked i regeringsfrågan och kunna klara de följdfrågor som ställs.


Skandal om C stöder vänsterns pensionsidé

Två förslag till pensionshöjningar ligger på riksdagens bord. Regeringens (S, V, MP) och oppositionens (M, SD, KD, L). Inget av dem är billigt, 9,4 miljarder kronor (regeringen) respektive 14,4 miljarder (oppositionen).

SÄG NEJ. Martin Ådahl, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, har ännu inte gett besked om partiet tänker motsätta sig regeringens pensionsförslag eller inte. Det borde vara enkelt att säga nej med tanke på den omsorg om pensionssystemet som Martin Ådahl hyser.
SÄG NEJ. Martin Ådahl, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, har ännu inte gett besked om partiet tänker motsätta sig regeringens pensionsförslag eller inte. Det borde vara enkelt att säga nej med tanke på den omsorg om pensionssystemet som Martin Ådahl hyser.

Regeringens förslag innebär en helt ny komponent i pensionssystemet – ”garantitillägg”. Man har nödtorftigt försökt dölja att det är just ett nytt inslag genom att säga att det är en del av det befintliga bostadstillägget, fast det inte är det.

Oppositionens pensionsförslag respekterar pensionssystemet mer, och lägger betoningen på skattesänkningar och på att en ”gas” ska användas i pensionssystemet, på motsvarande sätt som det redan finns en broms. Även i oppositionens förslag finns en höjning av garantipensionen, men här försämras inte kopplingen mellan arbete och pension lika mycket.

Regeringen vill införa nya permanenta lagregler för sitt pensionsförslag, och dessa ska beslutas redan i samband med vårbudgeten i mitten av juni. I oppositionens förslag finns inga lagförslag, det som riksdagen beslutar om är endast ett tillkännagivande.

Vänsterförslaget är en uppenbar valmuta som ska betalas ut i augusti. Oppositionens förslag innebär en plan att det ska införas i oktober (vissa delar) och efter årsskiftet (skattesänkningsdelen).

Regeringsförslaget har mötts av mycket negativa remissvar. Pensionsmyndigheten har formulerat skarp kritik, som politiskt tillsatta ledamöter i myndighetens styrelse strök bort från remissvaret. Regeringen har inte ändrat något väsentligt efter remisskritiken. Oppositionens förslag har inte lika många problem, och det ska dessutom gå på remiss innan lagstiftningen ändras.

Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl är kritisk mot regeringens pensionsförslag. Ändå kan han inte ge besked om att hans parti tänker rösta emot det. Svaret är viktigt eftersom C-rösterna är tungan på vågen. I en artikel i måndagens Di säger han i stället att det viktiga är att Pensionsgruppen blir kvar som beredningsorgan i dessa frågor.

Omsorg om pensionssystemet är givetvis en legitim prioritering. Men om Pensionsgruppen och systemets principer är det viktigaste för Centerpartiet borde det vara enkelt att utesluta ett ja till regeringens pensionsförslag.

Att Martin Ådahl inte kan säga rakt ut att partiet tänker motsätta sig regeringsförslaget avslöjar att han även har andra prioriteringar.

I november lade Centerpartiet ned sina röster i budgetvoteringen, vilket ledde till att högeroppositionens budget vann. För vänstersidan i svensk politik är det förstås viktigt att det inte händer igen. Regeringen har bakat in pensionsförslaget i vårpropositionen, för att det ska ses som ett enda paket och för att Centerpartiets pris för att gå emot det ska höjas.

Centerpartiet har förhandlat med regeringen under våren om krisstöd till bönderna och ett sådant finns också med i vårbudgeten. Det är alltså med regeringen som Centerpartiet förhandlat om bondestöd, inte med Moderaterna och de andra partierna till höger.

Man har alltså valt sida. Detta är rimligen förklaringen till att partiet ännu inte har gett besked huruvida man tänker rösta ja eller nej till vänstersidans pensionsförslag.

Centerpartiets agerande är avgörande. Oppositionens motförslag kommer att vinna i Finansutskottet, eftersom M, SD, KD och L har majoritet bland ledamöterna där. Det blir i kammaren som det avgörs. Om Centerpartiet lägger ned sina röster vinner oppositionens budget och pensionsförslag. Om Centerpartiet däremot stöder regeringens budget och pensionsförslag går dessa igenom med en rösts marginal.

Centerpartiet verkar försöka vinna tid genom sina principiella resonemang men man tar inte konsekvenserna av dessa principer. C vill värna pensionssystemet men kan ändå inte säga att man tänker motsätta sig det förslag som allra mest strider mot det nuvarande systemet.

I det spel om makten som C är del av framstår partiets resonemang om pensionssystemets principer mest som hyckleri.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?