1515
Annons

Första kvinnan en seger för meritokratin

Om Magdalena Andersson förvaltar sin historiska roll väl kommer hon att visa landets flickor och unga kvinnor att man kan nå hur långt som helst om man arbetar hårt och säger ja till svåra uppdrag.

Magdalena Andersson, nyvald som statsminister.
Magdalena Andersson, nyvald som statsminister.Foto:Jonas Ekströmer/TT

Med ekonomexamen och forskarstudier på Handelshögskolan, utlandsstudier i Wien och på Harvard, tio år på Regeringskansliet som sakkunnig, planeringschef och statssekreterare på Finansdepartementet och överdirektör på Skatteverket var Magdalena Andersson den mest meriterade kandidaten i modern tid när hon 2014 klev på jobbet som finansminister.

Ingen av de stora företrädarna, Sträng, Feldt, Persson, Borg, hade ett sådant cv.

När hon nu efter åtta år som finansminister tar steget upp till den högsta politiska nivån, statsminister, är hon återigen den mest meriterade i modern tid. Ingen annan har haft en så gedigen politisk erfarenhet.

Den politiska inriktningen och det ideologiska omdömet kan man så klart ha synpunkter på. Men Andersson är tveklöst den främsta i sin krets och kan därmed verka med auktoritet och legitimitet. Det finns inte ett spår av kvotering i valet av henne.

Hon är därmed ett tydligt exempel på framgången för den svenska strategin för jämställdhet. I och med utbildningsreformerna på 1940-talet fick flickor och pojkar samma tillgång till utbildning. Med successiva förstärkningar för småbarnsföräldrar blev det praktiskt möjligt för kvinnor att i likhet med männen läsa långa utbildningar och ta svåra jobb.

Med lika möjligheter för alla, rättvisa i systemen och med individen i centrum har Sverige blivit ett av världens bästa länder för båda könen.

Det är en fantastisk framgång som är värd att framhålla när allt fler företag överger meritokratiska principer till förmån för den amerikanska opportunistiska mångfalds&inkluderingsideologin. Den är i sina avarter besatt av kollektiva identiteter och lika utfall, inte av individ och rättvisa möjligheter. Rekryteringsansvariga på alltfler svenska bolag ska inte längre leta efter den bästa utan komponera grupper utifrån en föreställning om olika nationella, religiösa, etniska, manliga, kvinnliga och hen-liga identiteter. 

Den nya statsministern tycks synnerligen ointresserad av identitetspolitiken. Om hon förvaltar sin historiska roll väl kommer hon att visa landets flickor och unga kvinnor att man kan nå hur långt som helst om man arbetar hårt och säger ja till svåra uppdrag. I den rollen ska hon önskas all lycka.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?