ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Förslaget tydliggör makten i EU

  • Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

EU-ledarnas beslut att förorda Ursula von der Leyen som ordförande för EU-kommissionen är utmanande. Inte på grund av hennes kvaliteter eller brister utan för att det visar så tydligt att EU-systemet i huvudsak är oförändrat, beträffande vem som bestämmer.

Partigrupperna i Europaparlamentet vill gärna att den vinnande partigruppen där ska avgöra vem som ska leda EU-kommissionen. Det finns ett visst stöd för det i grundfördraget, men frågan är synnerligen omstridd. Dessutom är det inte klart hur majoritetsförhållandena ska räknas; i EU finns ingen parlamentarism där det är givet att ”regeringen” ska ha stöd av parlamentet.

Nu kommer säkerligen valet av nya topposter att utmanas av parlamentarikerna. Och regeringscheferna, efter en riktig longör till toppmöte, måste också fundera över de långsiktiga effekterna. Här presenteras ett antal personer till topposter som har varit långt ifrån att ställas inför ett folkligt inflytande och som är garanterat okända för stora delar av européerna. Detta samtidigt som Europaparlamentsvalet har betecknats som ett ”ödesval” inte bara i Sverige.

Ursula von der Leyen är mångårig tung minister i Angela Merkels regering (och dessutom syster till den för oss svenskar lika mångåriga som kända och börsnoterade Stenbeck-vd:n Hans-Holger Albrecht). Josep Borrell, socialistpolitiker, som nyligen blivit utrikesminister efter regeringskaoset i Spanien föreslås plötsligt till EU:s utrikeschef. Han var på 00-talet talman i Europaparlamentet och hamnade då i blåsväder för att han inte tyckte att nordiska politiker skulle ha några åsikter om var Europaparlamentet skulle ha sitt säte eftersom de inte förstod vilken symbolisk betydelse Strasbourg har och att dessa inte hade drabbats av andra världskriget. Han fick sedan be Finland om ursäkt.

Christine Lagarde ska nu blir ECB-chef i stället för att vara IMF-chef som nu, om regeringarna får som de vill.

Charles MIchel, Belgiens premiärminister, tar enligt förslaget över posten som ordförande för Europeiska Rådet, alltså regeringschefernas forum. 

Extrem västeuropeisk tonvikt. Är det rätta fördelningen?

Nu är frågan hur som helst: vad var det egentligen som hände? Att regeringscheferna vill köra över partigrupperna i Europaparlamentet är uppenbart. Är det ett övergrepp, eller är det kanske snarast i överensstämmelse med verkligheten?

Under kampanjen inför EU-valet utmålades rösthandlingen som avgörande för Europas framtid. Och nu, endast en dryg månad senare förstår man att det är regeringarna som bestämmer mest. Och därmed är så att säga riksdagsvalet viktigare för EU:s inriktning än Europaparlamentsvalet.

Det är inte säkert att regeringschefernas val kommer att bli den konstellation som tillträder. Men tisdagskvällens uppgörelse säger en del om hur maktförhållandena ser ut i EU. Europaparlamentet är bara en av flera maktbärande europeiska institutioner. Det behöver inte vara fel. 

Men det var fel att säga till svenska folket att EU-valet var avgörande för Europas framtid. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies