1515

Förhandlingen räddar S men främst C och L

LEDARE. Det är bra för Sverige att förhandlingarna om arbetsrätten har återupptagits. I den politiska världen är det främst C och L som har anledning att andas ut – nu kanske de slipper verkställa ett hot vars innebörd hela tiden har varit svår att förstå.

Foto:Robin Haldert / TT

Det är alltid bäst om fack och arbetsgivare sköter förhandlingar om villkoren på arbetsmarknaden. Det betyder inte att politikerna aldrig ska få lägga sig i. Tvärtom krävs det sannolikt politiskt ingripande för att återställa den obalans som för flera decennier sedan lagfästes med Lagen om anställningsskydd.

Men om parterna kan komma överens är det i normalfallet bättre än lagstiftning. Just det liggande lagförslaget innehåller dessutom en del brister, inte minst att det inte ökar flexibiliteten för industribolagen.

Att förhandlingarna är i gång löser åtminstone tillfälligt en del problem för Stefan Löfven som ett tag stod inför risken för en regeringskris. Och det räddar ansiktet på Jonas Sjöstedt som har utfärdat ett misstroendehot vars allvar har ifrågasatts av politiska motståndare.

Men mest lättade borde dock Annie Lööf och Nyamko Sabuni vara. De har värnat om den punkt i januariavtalet som handlar om arbetsrätten, och som är konstruerad för att utöva ett tryck mot parterna. Om det inte blir en partsöverenskommelse ska det aktuella lagförslaget genomföras.

Både C och L har den senaste tiden betonat att januariavtalet innebär att lagförslaget ska genomföras precis som det är formulerat, annars finns det inget samarbete kvar med regeringen. Detta ultimatum har två problem. Det första är att lagförslaget har tydliga brister. Det andra är att det är otydligt vad C och L ska göra om de anser att regeringen inte lever upp till januariavtalet.

Ska de rösta på M-alternativet när statsbudgeten ska beslutas senare i år trots att de varit med och förhandlat fram regeringens budget? Och inte leder det leder till att Löfven avgår.

Det är svårt att avsätta en regeringschef i Sverige om det inte finns en samlad majoritet som har ett annat alternativ, och hot om just detta ska värderas därefter.

Allt handlar om en överenskommelse från januari 2019 som bygger på att inget av partierna ska kunna avstå någon av delarna. Ingen omförhandling, oavsett hur verkligheten förändras. Att det handlar om ett komplicerat område som arbetsmarknaden spelar ingen roll i sammanhanget.

Las-striden visar hur märklig politikutformningen har blivit i januariavtalets styrmodell.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?