ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Fordonskatastrofen förebådar depression

  • HITTA SLUTDATUM. Kerstin Hessius historiska jämförelser är angelägna för att vi ska förstå vad som står på spel, om vi låter extrema smittskyddsåtgärder dominera besluten under lång, obestämd, tid.

Volvo Cars permitterar 25.000 anställda. Tidigare har Scania stoppat verksamhet vid de flesta av sina anläggningar i Europa på grund av komponentbrist. I Sverige berör det 9.000 anställda i Södertälje, Oskarshamn och Luleå.

AB Volvo permitterar 20.000 anställda. ”Det är bättre att snabbt anpassa sig till rådande läge och samtidigt planera för en återgång”, sa koncernchefen Martin Lundstedt.

Men när kommer återgången? Krisen är, mätt i Sveriges dominerande fordonsindustri, värre än under finanskrisen för drygt tio år sedan. Så snabba och stora varsel inträffade inte ens under det tvärstopp som skedde hösten 2008.

Den gången var det efter ett tag möjligt att se en vändning. Men när ska en vändning ses den här gången? Nu orsakas stoppet i ekonomin av politiska beslut om begränsningar i rörlighet och människors oro för att leva ett vanligt liv. För varje dag som går har svenska myndigheter skärpt sina regler och rekommendationer. På torsdagseftermiddagen tillfogades en avrådan från icke-nödvändiga inrikes resor.

Fredagen den 20 mars har tiotusentals anställda varslats av våra största industriföretag. Ingen av dessa vet när de kan komma tillbaka till jobbet. Det mest oroande är just att ingen vet vid vilken tidpunkt företag och anställda kan komma till vanligt liv igen. Det behövs en plan framåt, nationellt och internationellt.

Sverige har dessbättre inte bestämt sig för total nedstängning som exempelvis Spanien, har gjort. Enskilda flanörer riskerar inte att bli inprejade mot husväggen av polisbilar, utan här bygger preventionsbudskapet på eget ansvar med rekommendationer om att inte besöka äldre och att i största allmänhet hålla avstånd. Myndigheterna har – på senare tid – varit öppna med att det övergripande målet inte är att stoppa smittan helt utan att begränsa den så pass mycket att de som är verkligt sjuka kan få vård.

Likväl är summan av budskapet från myndigheterna att avstå. Stanna hemma. Håll avstånd. Avstå samlingar och resor. Hur länge ska dessa råd pågå?

Det senaste dygnet har finans- och aktienestorn Kerstin Hessius framträtt i en rad medier, bland annat i Di TV. Hennes budskap är dramatiskt. Om situationen fortsätter så väntar inte djup nedgång, inte finanskris utan depression. Hon talar om 20-40 procents arbetslöshet och jämför med Tyskland på 1920-talet och USA på 1930-talet. Hon säger också att de stora penningpolitiska åtgärderna från riksbanken snarast i detta läge kan underblåsa en hyperinflation.

Kerstin Hessius har varit chef för Stockholmsbörsen, vice riksbankschef och sedan flera år vd för tredje AP-fonden. Hon är en viktig röst i en miljö då debatten och besluten böljar mellan politiker och smittskyddsexperter och det finns ett behov av ekonomisk expertis. Det som Kerstin Hessius varnar för är situationen om inget besked ges, om inget perspektiv finns. Hon jämför med marknadens och företagens läge den 11 september 2001. Just den dagen var situationen panikartad och oklar. Skulle det komma fler terroristattentat? Stockholmsbörsen kraschade (New York hade inte hunnit öppna). Kerstin Hessius jämför denna dag med varje dag just nu. Lika stor ovisshet finns dag för dag.

Nu måste politikerna ge ett tidsperspektiv på krisläget. Annars kommer tiotusentals företag att gå omkull under en oöverträffat kort period. Arbetslösheten kommer att skjuta i höjden. De branscher som kan betraktas som ”vinnare” i denna typ av kris är en mycket begränsad del av svensk ekonomi.

Företagen kan inte göra någon egen bedömning, allt beror på hur svenska politiker och utländska bestämmer sig för att hantera affärsstoppet. Det ligger i den uppenbara farans riktning att jobben är borta när restriktionerna upphör. Illusionen om att allt ska kunna återgå som vanligt efter ett beslutat totalstopp är just en illusion.

Så hur ska man summera situationen? En enorm mängd företag har tappat sin efterfrågan. Myndigheterna kan inte svara på hur länge restriktionerna ska pågå. Tiotusentals anställda, om inte hundratusentals, har befogad oro för vad som händer med deras jobb.

Panikläget måste upphöra och politikerna måste våga resonera om vilka datum som är aktuella för en normalisering? Efter påsk? Första maj?

Varje förslag om en sådan precisering – som avvisas – är samma sak som att anträda en nedåtgående väg, där depression väntar i slutänden. Sverige behöver ett datum.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer