ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

För marknadsliberaler borde valet vara givet

  • HÅLL HUVUDET KALLT. Annie Lööf och Jan Björklund kommer att pressas hårt i sitt val av vilken regeringsbildare de bör släppa fram. De bör minnas att valet står mellan två statsministerkandidater och deras politik, inget annat. Foto: Stina Stjernkvist/TT

LEDARE. Talmannens besked om den fortsatta processen i regeringsbildningen var klargörande. Han säger att det är ”mycket osannolikt” att det skulle bli fråga om att lägga fram någon annan än Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsministerkandidat.

Därmed avskriver han att något av småpartiernas ledare skulle leda en regering. Pressträffen på onsdagen var helt inriktad på att Ulf Kristersson och Stefan Löfven får ”var och en för sig försöka söka stöd för sin kandidatur på det sätt de finner lämpligt”.

De andra partiledarna bör ta Andreas Norlén på orden. Valet står mellan Ulf Kristersson och Stefan Löfven.

* Valet står däremot inte mellan ett konservativt block och en mittenlösning. Ulf Kristersson har sagt att han vill att alliansen ska fortsätta vara hans konstellation, något som C och L bör lyssna på.

* Valet står inte mellan demokrati och fascism. Demokratin mår utmärkt och Sverige ligger mycket högt i internationella index på området. Valet i september hade det högsta valdeltagandet sedan 1985. Detta kommer inte att förändras av en statsministeromröstning.

* Valet står inte mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Även om det ena partiet behövs för att släppa fram den ena statsministerkandidaten och det andra partiet behövs för att släppa fram den andra, så är det inte dessa bägge partier som har initiativet.

* Valet står inte mellan ett svenskt 1918 och ett tyskt 1932. Den 100-årsjubilerande allmänna rösträtten är inte hotad. Och ingen ”vicekansler” har erbjudit något totalitärt parti att ingå i regeringen.

* Valet står inte mellan Sverige och Ungern. Ibland framförs den grumliga tankegången att en alliansregering, om den släpps fram av Sverigedemokraterna, öppnar för en ungersk utveckling. Det finns inga likheter vare sig mellan de båda länderna eller mellan ländernas partisystem.

Allt detta behöver sägas, eftersom man kan utgå från att trycket från vänster mot C och L kommer att innehålla dessa ingredienser.

För den som är intresserad av liberala värden handlar valet om följande saker. Och måttstocken måste vara den politik som Socialdemokraterna har regerat med under de gångna åren, understödda av MP och V, partier som behövs för att en ny Löfvenledd regering ska kunna tillträda.

* Synen på fritt företagande och rätten att göra vinst. Socialdemokraterna har excellerat i en företagarfientlig retorik. Vinst är stöld har det hetat och egenföretagare tillhör enligt Löfven ”de allra rikaste”, som därmed bör få högre skatt.

* Statsdirigismen. När Socialdemokraterna har haft chansen att välja mellan marknadslösningar och byråkratiska system har de valt det senare. Det gäller hur arbetsmarknadspolitiken ska byggas upp och hur man ska underlätta för växande företag att få kapital. S väljer hellre industrikansler än att låta företag tjäna pengar på att ta risk.

* Synen på äganderätt och regleringar på landsbygden. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte velat åtgärda den rättsosäkerhet som råder för skogsägare som tvingas kämpa mot myndigheter för att kunna avverka. Den rödgröna regeringen har också varit ovillig att skydda fastighetsägare från konsekvenserna av det utökade strandskyddet.

* Synen på skattesystemet. Socialdemokraterna har inställningen att skattesystemet ska vara omfördelande. Det har fått konsekvensen att i det närmaste alla förslag till skattesänkningar av S har bemötts med anklagelser om att välfärden omedelbart kommer att drabbas. Och rutavdraget har förtalats av finansminister Magdalena Andersson. Hela tonläget om skatterna har förgiftats, och det är Socialdemokraternas verk.

* Banden till särintressena. Socialdemokratiska regeringar har endast undantagsvis velat – och än mer sällan lyckats – utmana tunga organisationer som LO och Hyresgästföreningen. Den som väljer en Löfvenregering får dessa sidointressen på köpet. Och då kommer arbetskraftsinvandringen att fortsätta vara ett lotteri och skevheten på bostadsmarknaden består

Talmannens uppdrag till Ulf Kristersson och Stefan Löfven går ut på att de ska anstränga sig för att få ihop ett regeringsunderlag. I realiteten är det Centerpartiet och Liberalerna som måste välja vem de vill släppa fram.

Det lättaste för dessa två partier borde vara att gå mer på vad de respektive statsministerkandidaterna vill från början, och mindre på vad de motvilligt kan förmås gå med på.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies