1515
Annons

För marknadsliberaler borde valet vara givet

LEDARE. Talmannens besked om den fortsatta processen i regeringsbildningen var klargörande. Han säger att det är ”mycket osannolikt” att det skulle bli fråga om att lägga fram någon annan än Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsministerkandidat.

HÅLL HUVUDET KALLT. Annie Lööf och Jan Björklund kommer att pressas hårt i sitt val av vilken regeringsbildare de bör släppa fram. De bör minnas att valet står mellan två statsministerkandidater och deras politik, inget annat.
HÅLL HUVUDET KALLT. Annie Lööf och Jan Björklund kommer att pressas hårt i sitt val av vilken regeringsbildare de bör släppa fram. De bör minnas att valet står mellan två statsministerkandidater och deras politik, inget annat.Foto:Stina Stjernkvist/TT

Därmed avskriver han att något av småpartiernas ledare skulle leda en regering. Pressträffen på onsdagen var helt inriktad på att Ulf Kristersson och Stefan Löfven får ”var och en för sig försöka söka stöd för sin kandidatur på det sätt de finner lämpligt”.

De andra partiledarna bör ta Andreas Norlén på orden. Valet står mellan Ulf Kristersson och Stefan Löfven.

* Valet står däremot inte mellan ett konservativt block och en mittenlösning. Ulf Kristersson har sagt att han vill att alliansen ska fortsätta vara hans konstellation, något som C och L bör lyssna på.

* Valet står inte mellan demokrati och fascism. Demokratin mår utmärkt och Sverige ligger mycket högt i internationella index på området. Valet i september hade det högsta valdeltagandet sedan 1985. Detta kommer inte att förändras av en statsministeromröstning.

* Valet står inte mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Även om det ena partiet behövs för att släppa fram den ena statsministerkandidaten och det andra partiet behövs för att släppa fram den andra, så är det inte dessa bägge partier som har initiativet.

* Valet står inte mellan ett svenskt 1918 och ett tyskt 1932. Den 100-årsjubilerande allmänna rösträtten är inte hotad. Och ingen ”vicekansler” har erbjudit något totalitärt parti att ingå i regeringen.

* Valet står inte mellan Sverige och Ungern. Ibland framförs den grumliga tankegången att en alliansregering, om den släpps fram av Sverigedemokraterna, öppnar för en ungersk utveckling. Det finns inga likheter vare sig mellan de båda länderna eller mellan ländernas partisystem.

Allt detta behöver sägas, eftersom man kan utgå från att trycket från vänster mot C och L kommer att innehålla dessa ingredienser.

För den som är intresserad av liberala värden handlar valet om följande saker. Och måttstocken måste vara den politik som Socialdemokraterna har regerat med under de gångna åren, understödda av MP och V, partier som behövs för att en ny Löfvenledd regering ska kunna tillträda.

* Synen på fritt företagande och rätten att göra vinst. Socialdemokraterna har excellerat i en företagarfientlig retorik. Vinst är stöld har det hetat och egenföretagare tillhör enligt Löfven ”de allra rikaste”, som därmed bör få högre skatt.

* Statsdirigismen. När Socialdemokraterna har haft chansen att välja mellan marknadslösningar och byråkratiska system har de valt det senare. Det gäller hur arbetsmarknadspolitiken ska byggas upp och hur man ska underlätta för växande företag att få kapital. S väljer hellre industrikansler än att låta företag tjäna pengar på att ta risk.

* Synen på äganderätt och regleringar på landsbygden. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte velat åtgärda den rättsosäkerhet som råder för skogsägare som tvingas kämpa mot myndigheter för att kunna avverka. Den rödgröna regeringen har också varit ovillig att skydda fastighetsägare från konsekvenserna av det utökade strandskyddet.

* Synen på skattesystemet. Socialdemokraterna har inställningen att skattesystemet ska vara omfördelande. Det har fått konsekvensen att i det närmaste alla förslag till skattesänkningar av S har bemötts med anklagelser om att välfärden omedelbart kommer att drabbas. Och rutavdraget har förtalats av finansminister Magdalena Andersson. Hela tonläget om skatterna har förgiftats, och det är Socialdemokraternas verk.

* Banden till särintressena. Socialdemokratiska regeringar har endast undantagsvis velat – och än mer sällan lyckats – utmana tunga organisationer som LO och Hyresgästföreningen. Den som väljer en Löfvenregering får dessa sidointressen på köpet. Och då kommer arbetskraftsinvandringen att fortsätta vara ett lotteri och skevheten på bostadsmarknaden består

Talmannens uppdrag till Ulf Kristersson och Stefan Löfven går ut på att de ska anstränga sig för att få ihop ett regeringsunderlag. I realiteten är det Centerpartiet och Liberalerna som måste välja vem de vill släppa fram.

Det lättaste för dessa två partier borde vara att gå mer på vad de respektive statsministerkandidaterna vill från början, och mindre på vad de motvilligt kan förmås gå med på.


I ständig krigstid

Sällan har en författare haft sådan tur med utgivningen av en bok som Martin Kragh med ”Det fallna imperiet – Ryssland och väst under Vladimir Putin”.

RYSK RÄDSLA. Ryska ortodoxa kyrkans ledare håller ett tal utanför den nya kyrkan i Patriotparken, flankerad av president Putin och försvarsminister Shoigu.
RYSK RÄDSLA. Ryska ortodoxa kyrkans ledare håller ett tal utanför den nya kyrkan i Patriotparken, flankerad av president Putin och försvarsminister Shoigu.Foto:Alexei Nikolsky

När kriget bröt ut skulle boken just gå i tryck. Förordet, ändrat i sista stund, är daterat 26 februari, två dagar efter den ryska invasionen. Men så kan det bli, för den som skriver om ett viktigt ämne. Boken säljer som smör, och känns i dessa dagar som en thriller, eller en ödesmättad rysk roman full av maktmissbruk och lidanden, krig och fred.

Avstampet är 1945, och fokus på tiden från Rysslands självständighetsförklaring 1991 fram till krigsutbrottet. Det är en detaljrik skildring som både sätter de många välkända händelserna i sina komplexa sammanhang och lyfter fram mindre omtalade, som den arabiska vårens betydelse för Putins växande oro för inhemska protester och de stora klimatproblem som nu drabbar Ryssland, både i form av lokala katastrofer och när världen ställer om från olja, ryska regeringens svarta guld.

Intressantast är beskrivningen av den sovjetiska ekonomins sammanbrott, och svårigheterna för det nya Ryssland att komma vidare. För det var inte vilket imperium som helst som föll, utan ett 71-årigt kommunistiskt, det långvarigaste fullskaliga experimentet med renodlad planekonomi i modern tid. Ytterst är det följderna av detta som ukrainarna slåss mot, efterbörden av en grym ideologi, ett gammalt kommunistspöke.

I väst har marknadsekonomi och samarbete stått i centrum ända sedan andra världskrigets slut, de senaste 30 åren globalt och exponentiellt. Därmed har en fredlig identitet där det är ekonomiska framgångar som avgör vuxit fram, inte territoriella, även om protester mot globaliseringen på senare år bäddat för populister som Donald Trump och för Brexit.

I Sovjetunionens fall befäste i stället segern 1945 det planekonomiska systemet, som därmed fick fortgå i ytterligare 46 år. Staten både ägde företagen, eller produktionsmedlen som man sa, och bestämde priserna. Inget styrdes alltså av utbud och efterfrågan, eller kunniga och engagerade ägare.

Resultatet var en katastrof, och orsaken till att landet till sist bröt samman. Redan Chrusjtjov beklagade 1957 att ”ministerierna inte vet någonting om förhållandena i fabrikerna”.

När systemet väl skulle avvecklas visste ledarna inte hur de skulle göra. Till exempel öppnade Gorbatjov för kooperativt ägande utan att släppa prissättningen fri, skriver Kragh. Därmed kunde kooperativen köpa till låga priser och sälja vidare dyrt. Affärerna blev grundplåten för flera oligarker.

BNP-raset, osäkerheten och kriminaliteten som följde på 1990-talet när systemet löstes upp, samtidigt som oljepriset fortsatte att falla, blev en chock för ryssarna, vana vid statlig sysselsättning och subventionerad bostad och vård.

Den stora oredan, ett tema i rysk historia, var tillbaka, och statens sammanbrott framstod än en gång som farligare än en stark och oförsonlig stat. Fungerande institutioner och lagar hann aldrig komma på plats. Det var bäddat för en autokrat, sämre ekonomisk utveckling och odlandet av en traditionell nationell identitet.

Jordmånen var lika god som den ukrainska myllan. Precis som när de habsburgska och det ottomanska imperierna föll hamnade många tidigare medborgare utanför, i Rysslands fall 25 miljoner etniska ryssar, eller rysktalande som primärt identifierade sig med det gamla hemlandet. Ryssland är dessutom inte arvtagare bara till det sovjetiska imperiet utan även det tsarryska. Båda de tidigare statsbildningarna omfattade avsevärt större territorium.

Känslan av förlust, fantomsmärtorna efter det fallna imperiet, har för det ryska ledarskapet varit genuin, skriver Kragh. Västvärldens förringande uppförande och förolämpningar, verkliga och upplevda, har bidragit, liksom västs avsteg från sitt eget liberala system, till exempel den USA-ledda invasionen av Irak 2003 som genomfördes trots att FN:s säkerhetsråd var emot.

Fallna imperier har alltid haft svårt att växla spår, och för de som lyckats ställa om till demokrati och marknadsekonomi har det tagit tid. I Tyskland och Japan efter andra världskriget, var det sannolikt för att segrarmakterna höll i taktpinnen som omställningen var möjlig.

I Moskva invigdes den 9 maj 2020 en ny kyrka i Patriotparken, byggd på initiativ av försvarsminister Sergej Sjojgu och tillägnad segern i andra världskriget och andra militära prövningar som genom historien drabbat den ryska jorden. Platsen var symbolisk, skriver Kragh. Det var här som Röda armén pressade tillbaka tyskarna och räddade huvudstaden. Mittkupolen är 95 meter hög, vilket lär vara den tredje högsta ryskortodoxa kyrkan i världen. Huvudkupolens diameter mäter 19,45 meter, en anspelning på 1945. Klocktornets höjd är 75 meter, eftersom kyrkan färdigställdes 75 år efter krigets slut. Höjden på kyrkans minsta kupol är 14,18 meter, eftersom kriget pågick i 1 418 dagar.

En stor förlust krävs för att Ryssland ska kunna komma vidare och till sist få en fredlig identitet, efter en sådan Putinism.  


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?