1515

Finansinspektionens mandat är problemet

LEDARE. I augusti 2013, ungefär vid samma tidpunkt som den ryska penningtvätten via Baltikum nådde sin kulmen, tilldelade regeringen Reinfeldt Finansinspektionen ansvaret för makrotillsynen av den svenska banksektorn.

FEL. I höstas slog FI:s generaldirektör Erik Thedéen fast att svenska banker inte tvättat pengar i Baltikum. Det var fel. Redan 2017 informerades ledningen om misstankar mot ryska Carbo One, som pekats ut i penningtvättsanklagelserna mot Swedbank, utan att agera.
FEL. I höstas slog FI:s generaldirektör Erik Thedéen fast att svenska banker inte tvättat pengar i Baltikum. Det var fel. Redan 2017 informerades ledningen om misstankar mot ryska Carbo One, som pekats ut i penningtvättsanklagelserna mot Swedbank, utan att agera.Foto:Pontus Lundahl/TT

Valet stod mellan FI och Riksbanken. Den senare, som vid det här laget fortfarande förlitade sig på reporäntan för att bromsa den skenande privata skuldsättningen, argumenterade med stor nit för att modern penningpolitik inte kan bedrivas utan noga hänsyn till den finansiella stabiliteten, och att Riksbankens jobb därför skulle te sig betydligt enklare om man tilldelades ansvaret för båda.

Det struntade finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman i och i stället föll lotten alltså på Finansinspektionen, som till skillnad från Riksbanken är direkt underordnad politikerna på Finansdepartementet.

Att övervaka den finansiella stabiliteten i Sverige är ett ganska omfattande jobb. Finanssektorn är, även efter Nordeas NDA SE -1,38% Dagens utveckling flytt till Finland, mycket stor i förhållande till BNP. Storbankernas verksamhet är ofta hisnande komplex och spänner över ett myller av överlappande affärsområden och jurisdiktioner.

Det kommer an på Finansinspektionen att se till att bankerna har nog med kärnprimärkapital, fungerande kontracykliska kapitalbuffertar och tillräcklig likviditet för att inte gå omkull och ta den reala ekonomin med sig i händelse av en finanskris.

FI har en hel del övrigt att stå i också. De ansvarar för tillsynen av omkring 2 500 svenska finansiella företag samt – i viss utsträckning – 20000 utländska, övervakar redovisningsinformation från 300 börsbolag, håller koll på prospekt, flaggning och blankning på värdepappersmarknaden och publicerar återkommande diverse bolåne-, konsumentskydds- och stabilitetsrapporter.

Ovanpå det har man ansvaret för att motarbeta penningtvätt.

Det fungerar sådär. 

Några exempel: I höstas slog generaldirektör Erik Thedéen med eftertryck fast att svenska banker inte tvättat pengar i Baltikum. Det var fel. Redan 2017 informerades Fi:s ledning om misstankar mot ryska kolbolaget Carbo One, som pekats ut i penningtvättsanklagelserna mot Swedbank SWED A -0,69% Dagens utveckling , utan att agera. Enligt dokument som SvD publicerat (21/2) höll FI det för osannolikt att någon av de svenska storbankerna ägnat sig åt penningtvätt i Baltikum, eftersom kunderna inte ansågs tillräckligt förmögna. Också fel.

Nu kräver Aktiespararna en kriskommission för att utreda varför FI så ofta har fel och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är naturligtvis rasande. Han tänker hålla flera möten.

Den bistra sanningen är att penningtvätt är mycket svårt att övervaka. Metoderna är otaliga, skiftande och ofta mycket sofistikerade. Motsvarande 200 miljarder kronor som forslades från Ryssland till EU mellan 2010 och 2014 spårades senare till 732 banker i 96 länder. Enligt IMF tvättas motsvarande 5 procent av global BNP genom det globala finanssystemet varje år och i Europa upptäcks endast runt 1 procent av de illegala flödena, bedömer Europol.

Ännu svårare är penningtvätten att beivra. Särskilt för Finansinspektionen. Förklaringen finner man i myndighetens mandat, närmare bestämt i den reviderade lagen om bank- och finansieringsrörelse från 2004. Där stipuleras att FI kan utfärda böter på uppemot 10 procent av en banks årliga omsättning. Samtidigt framgår i en annan paragraf att böterna inte får vara så omfattande att bankens förpliktelser äventyras.

Förenklat: Finansinspektionens roll som penningtvättspolis krockar med dess roll som värnare av den finansiella stabiliteten. Det är principiellt mycket problematiskt.

Politiker från höger till vänster talar nu – i vanlig ordning – om behovet av att inrätta en ny myndighet för att få bukt med penningtvättandet (Di 29/3).

Ett betydligt enklare och smartare alternativ vore att flytta över ansvaret för den finansiella stabiliteten till Riksbanken, som borde tilldelats det redan från början. Att låta en diversemyndighet som Finansinspektionen övervaka såväl penningtvättandet som den finansiella stabiliteten är både opraktiskt och principiellt tveksamt.

För övrigt borde LO svara på om de har för avsikt att flytta sina pengar från Swedbank. Att tvätta pengar åt ryska kriminella är rimligen värre än att flytta huvudkontoret till Helsingfors.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?