1515
Annons

Fastighetsskattens omoral

”Vi förlorade valet på grund av fastighetsskatten”, skrev Göran Persson i sina memoarer ”Min väg, mina val” som kom ut 2008. Han menade att han försökte övertyga dåvarande finansminister Pär Nuder om att frysa skatten, men orkade inte köra över ”min tredje finansminister i denna fråga, en av mina stora felbedömningar i valrörelsen”.

MOT NEDERLAG. Finansminister Pär Nuder och statsminister Göran Persson inför valet i september 2006. Persson förklarade senare förlusten med fastighetsskatten.
MOT NEDERLAG. Finansminister Pär Nuder och statsminister Göran Persson inför valet i september 2006. Persson förklarade senare förlusten med fastighetsskatten.Foto:HENRIK MONTGOMERY

Konflikten mellan stats- och finansministerns olika roller lever i viss mån kvar. Ekonomkåren generellt dras till fastighetsskattens förmenta rationalitet, de med ett bredare politiskt ansvar inser att skatten var och är omöjlig och illegitim.

När fastighetsskatten nu 15 år efteråt gör politisk comeback i tunga S-distrikt som Stockholm och Skåne, i LO, i inflytelserika kretsar som SNS och ESO-rapportörer och i ministermummel om skattereformer på bostadsområdet, kan det vara värt att påminna om varför den var så impopulär. I dagens debatt om skatten beskrivs det dåvarande motståndet nästan som enfald bland småfolk i småhus som inte begrep den stora världens instrumentella syn på skatt.

Men fastighetsskattens moraliska innebörd var relevant. I ett lågskattesamhälle som det amerikanska kan man kanske stå ut med boskatter som har svagt stöd hos allmänheten. I ett högskattesamhälle som det svenska där skattesystemet spelar stor roll för hushållens marginaler är skattens moraliska legitimitet en helt annan sak.

Fastighetsskatten var och är en extra skatt på redan beskattad inkomst. Till skillnad från jordbruksfastigheter genererar ju hem ingen avkastning. Skatten betalas av löner som har utsatts för ett av världens högsta skattetryck. Ibland står fastighetens värde i proportion till inkomsten men långt ifrån alltid. Man kan ha bott länge i samma hus, blivit pensionär, arbetslös eller skilt sig. Fastighetsskatten slår blint och orättvist.

Ekonomernas favoritargument, att fastigheter till skillnad från förmögenheter inte kan flytta, upplevs av den enskilde husägaren som en fälla. Just på grund av att man är maktlös anser sig fogden ha makten. Rörligheten hos andra skattebaser är en effekt av samhällets frihet. Om skattesystemet blir för absurt har man friheten att ta jobb i andra länder, att flytta sina företag och sitt kapital. Dessa friheter är en dynamik som varje finansdepartement måste förhålla sig till och som bidrar till rimlighet och legitimitet. Att beskatta någon på grund av dennes ofrihet och maktlöshet är stötande.

Sverige är fortfarande ett land av egnahemsbyggare. Rot-avdraget har mildrat arbetsbördan hos villaägare men de flesta husägare ägnar stor del av sin fritid åt att underhålla sina hem. De använder också en stor del av sina redan högt beskattade inkomster för att investera i nya värmesystem, nya fönster, nya badrum, bättre kök och allt annat som behövs för att underhålla och driva Sveriges vanligaste boendeform. 52 procent av befolkningen bor i småhus. Det egna arbetet och de egna investeringarna ökar fastighetsskatten vilket med all rätt upplevs som orätt.

Eller för att dra det till sin spets: om du kommer över en tomt med sjöglimt och ägnar all fritid under ett års tid åt att bygga ditt eget hus ska staten ha en försvarlig del av din inkomst. Med vilken rätt?

Fastighetsskatten är i praktiken en skatt på barnfamiljer. 65 procent av landets 10-19-åringar bor i småhus. Barnfamiljer i Sverige är mycket hårt beskattade på grund av att dubbelarbete är norm. Båda föräldrar arbetar och tar hand om barn och hem. Det svenska bostadsbeståndet är utformat så att det inte finns några alternativ till småhus. Stora lägenheter i större städer är alldeles för dyra. Hus en bit ut går att komma över med skyhög belåning och två inkomster i pant. Att utsätta just denna livsfas för ekonomernas favoritskatt är ytterligare ett exempel på att staten ger sig på maktlösa personer utan alternativ.

Fastighetsskatten är för de flesta husägare inte en skatt på sparande, vilket man ibland hävdar, utan på en nödvändig konsumtion och på ett hem. Man måste bo. Om man har barn har man ansvar för att minderåriga måste bo. Att det på sikt kan uppstå ett värde i boendet är en bisak. Som boende sysslar man inte med förmögenhetsförvaltning utan med sitt liv i sitt hem.

Det uppstår därtill känslor för hemmet, förhoppningsvis också ett nätverk bland grannar, viktiga relationer och sådant man kan kalla rötter. Argumentet att fastighetsskatten skapar ett effektivt utnyttjande av bostadsbeståndet genom att driva ut individer som inte kan eller måste ha en stor boendeyta är hänsynslöst cyniskt.

Göran Persson borde ha kört över sin finansminister. Och den nu styrande politikergenerationen bör klart och tydligt ta strid mot de vänsterkrafter som återigen vill beskatta bortom sans och moral.

Den nuvarande kommunala fastighetsavgiften tar in lika mycket medel som den tidigare fastighetsskatten. Därtill kommer reavinstskatten vid försäljning av bostäder. Före pandemin flödade statskassan av pengar och enligt vårbudgetens prognoser svämmar den över snart igen. Sverige behöver inte höjda skatter. 


Väst måste bryta rysk matblockad

De ukrainska bönderna har trotsat kriget. Iförda skottsäkra västar och hjälmar har de berett marken och sått solrosor (för oljan), majs, korn och annat spannmål. Nästan 80 procent av en normal vårsådd har genomförts. Skörden blir sannolikt lättare eftersom den ryska armén har pressats tillbaka från de områden där en stor del av jordbruket bedrivs.

TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.
TROTSAR KRIGET. Ukrainas bönder har lyckats genomföra 80 procent av vårsådden trots kriget. Problemet är att få ut skörden från landet. EU bör göra ännu mer för att underlätta exporten.Foto:ADAM IHSE

Jordbruket är en av Ukrainas viktigaste exportnäringar och stod för cirka 10 procent av landets BNP 2020. 70 procent av landets yta, omkring 40 miljoner hektar, består av jordbruksmark. Här finns den näringsrika svarta jorden som ger rika skördar. Här finns världens största genbank med 160 000 olika sorters grödor (som delvis har förstörts av ryskt artilleri). Ukraina är världens största exportör av solrosolja och den femte största exportören av vete. Hälften av all majs som EU importerar kommer från Ukraina.

Ukraina har en stor strategisk betydelse när det gäller Europas – och världens – livsmedelsförsörjning. 

Problemet är att jordbruksprodukter är skrymmande. Det bästa sättet att frakta dem är på fartyg. Men i Svarta havet ligger den ryska marinen. Ukrainas största utskeppningshamn, Odessa, är blockerad. Det går heller inte att lagra spannmålet. Landets silor är fulla av grödor som vid det här laget normalt skulle ha nått kunderna i Nordafrika, Europa och Mellanöstern. 

Att blockera exporten av spannmål är ett sätt för ryssarna att skada Ukrainas ekonomi.   

Men problemet är större än så. En global matkris hotar. McKinsey har räknat ut att 19 till 34 miljoner ton spannmål kan försvinna från exportmarknaden i år till följd av kriget. Ännu mer nästa år om kriget fortsätter. Vissa länder är särskilt utsatta. Egypten förlitar sig på Ukraina och Ryssland för 60 procent av sin import av spannmål.

Priset på vete har i år ökat med cirka 60 procent. Torka, ökade kostnader för el och gödsel samt ansträngda leveranskedjor har bidragit till att driva upp priserna. Läget har förvärrats av att Indien förbjudit export av vete till följd av den starka hettan som plågat landet sedan i mars. Risken finns att matkrisen utlöser protektionism bland andra producentländer.

Världen behöver alltså Ukrainas spannmål mer än någonsin. Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, vill att väst vidtar åtgärder för att bryta blockaden av Odessa. Men att bryta hamnblockaden är omöjligt för EU och USA. Man skulle hamna i direkt konflikt med ryska flottstyrkor. Alltså återstår landvägen. Med lastbil och järnväg kan spannmålet fraktas till Polen för vidare transport till landets hamnar vid Östersjön. Utmaningarna är gigantiska. Köerna av järnvägsvagnar och långtradare vid gränsen till Polen är kilometerlånga. 

 EU har dock hörsammat Zelenskyjs vädjan. I förra veckan presenterades förslaget att skapa ”solidaritetsfiler” inom EU så att åtminstone 20 miljoner ton spannmål kan lämna Ukraina inom de kommande tre månaderna. Tanken är att byråkratin vid gränsövergångarna till EU ska minska. Ett logistikcenter ska inrättas för att matcha speditionsföretag med laster. Och lager ska upplåtas för ukrainskt spannmål.

Men EU bör göra ännu mer. Ukrainas mest akuta problem är järnvägen. Den är inte anpassad för att frakta jordbruksprodukter. Dessutom är landets spårvidd en annan än exempelvis Polens, vilket innebär att spannmålet måste lastas om när det når gränsen. I nuvarande takt skulle det ta två år att exportera landets lager av spannmål, enligt Ukrainas jordbruksdepartement. Här behöver Ukraina EU:s hjälp att bygga större knutpunkter för järnvägen och terminaler som kan påskynda lastning och lossning mellan järnväg och vägtransporter.

För att undvika en global matkris bör USA och EU också fundera på hur spannmålet används. Nästan 20 procent av all majs som odlas globalt går i dag till biobränslen, som etanol, enligt McKinsey. Även vete används för att framställa etanol.

Sverige har storstilade planer på biobränsle. Det är centralt för reduktionsplikten som innebär att inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel ska öka. Etanol blandas dels in i bensin, dels utgör det merparten av innehållet i bränslet E85. 

Att upplåta stora arealer för att odla majs och vete som sedan ska hällas i tanken är i ljuset av den hotande matkrisen minst sagt tveksamt. Maten har blivit en del av Rysslands krigföring mot Ukraina. Väst kan kullkasta den cyniska planen. Skörden ska gå till mat, inte bränsle. Och den ryska spannmålsblockaden måste brytas.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?