Annons

Eva Nordmark offer för januariöverenskommelsen

LEDARE. Vänsterpartiets hot om misstroende mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark kan få stora konsekvenser för regeringssamarbetet. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt verkar ha hittat rätt sakfråga för att testa sitt inflytande. Och samtidigt gör han det parlamentariska systemet en tjänst.

VERKSAMT HOT? Att avsätta arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är oppositionens sätt att tvinga fram en ändrad plan för reformeringen av Arbetsförmedlingen.
VERKSAMT HOT? Att avsätta arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är oppositionens sätt att tvinga fram en ändrad plan för reformeringen av Arbetsförmedlingen.Foto:Stina Stjernkvist/TT

Jonas Sjöstedt har ställt en rad krav till regeringen beträffande reformeringen av Arbetsförmedlingen. Uppfylls de inte så blir det misstroendeomröstning. Moderaterna förklarade sig direkt villiga att stödja ett misstroende, Sverigedemokraterna likaså. Säkerligen kommer även Kristdemokraterna att vara med.

Det är ett uppseendeväckande resultat av ett initiativ från lilla Vänsterpartiet, vars riksdagsmandat inte ens räcker till att lämna in själva begäran om misstroendeomröstning. Det kan bli en begäran underskriven av både vänster- och moderatledamöter.

Det finns en diskussion om vad misstroendeomröstningar ska användas till – ska de reserveras till de tillfällen då en minister har gjort fel i sin tjänsteutövning eller kan de tas till i mer generella politiska syften? Det är hur som helst ett legitimt verktyg för oppositionen att använda för att sätta press på regeringen.

Ett misstroendehot blir förstås bara verksamt om man kan räkna med att en majoritet av riksdagens ledamöter stöder det. I normalfallet är det därför minoritetsregeringar som utsätts för misstroendevapnet.

Minoritetsregeringar styr på riksdagens nåder, och en majoritet kan när som helst rikta krav (tillkännagivanden) till regeringen, eller fälla en budget eller vilken annan proposition som helst. Eller använda misstroendeomröstning.

Vänsterpartiet är alltså emot omgörningen av Arbetsförmedlingen och även andra oppositionspartier är tveksamma, om inte annat till hastigheten i detta stora projekt. En begäran om misstroendeförklaring behöver inte innehålla många ord. Partierna behöver alltså inte enas om en motivering. Om en misstroendeomröstning kommer till stånd kan vart och ett av partierna göra sin egen röstförklaring.

Därmed är misstroendehotet möjligt att använda för Vänsterpartiet, de behöver inte ha samma argumentation som de andra partier som stöder det. 

Att misstroendet riktar sig mot den nytillträdda Eva Nordmark, som knappast kan lastas för själva idén att göra om Arbetsförmedlingen, kan tyckas märkligt. Men det går ju inte att rikta misstroende mot Centerpartiet, som anses vara det parti som har drivit frågan om en reformering av Arbetsförmedlingen. Eva Nordmark är offer för januariöverenskommelsen.

I januariöverenskommelsen står: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.” Denna fras retade givetvis upp Vänsterpartiet, som ändå valde att släppa fram Löfvenregeringen. Och nu visar det sig, som många förutsett, att formuleringen mest var en besvärjelse. Visst kan Vänsterpartiet göra gemensam sak med övriga oppositionspartier.

Stefan Löfven leder en minoritetsregering, som inte har majoritet ens om man räknar med de två stödpartierna. Dessutom är det ett regeringssamarbete som är stelt till formerna. Åtskilliga punkter i januariöverenskommelsen är så hårt formulerade att det inte finns något tolkningsutrymme. Punkten om Arbetsförmedlingen är en sådan. Reformeringen ”ska vara fullt genomförd under 2021”.

Ska Stefan Löfven förhandla med Centerpartiet om att mjuka upp ambitionerna? Och sedan försöka övertyga Jonas Sjöstedt om att han inte behöver oroa sig?

Vänsterpartiets misstroendehot är det första stora testet för januarisamarbetet. Vem är det som styr egentligen? Och går det att omförhandla enskilda punkter mellan de fyra partierna eller faller hela rasket då? Eftersom vart och ett av partierna har fått med sina hjärtefrågor finns det rimligen ett pris på varje eftergift. Så blir det när en politik inte bygger på kompromisser utan på köpslagan.

För det politiska livet i Sverige är Vänsterpartiets initiativ enbart av godo. När regeringsmakten varnar för kaos och politisk röra finns det ofta en annan sida av saken, nämligen verklig parlamentarism. Alltså att regeringen i varje ögonblick åtnjuter förtroende, eller i vart fall tolereras, av riksdagen.


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?