Annons

Europas revansch

”Segerdagen” firades i Ryssland på måndagen med sedvanlig, om än decimerad, militärparad. Men Ryssland har verkligen ingenting att fira.

Det har däremot EU.

EUROPADAGEN. Den återvalda franska presidenten Emmanuel Macron talade under avslutningsceremonin för EU:s "framtidskonferens" på måndagen, där han ställde sig bakom kraven på att ändra EU:s fördrag. Det lär innebära mer EU.
EUROPADAGEN. Den återvalda franska presidenten Emmanuel Macron talade under avslutningsceremonin för EU:s "framtidskonferens" på måndagen, där han ställde sig bakom kraven på att ändra EU:s fördrag. Det lär innebära mer EU.Foto:Jean-Francois Badias

Vladimir Putin hävdade i sitt tal att Ryssland ”tvingats” angripa Ukraina i förebyggande syfte eftersom de påstådda ukrainska nazisterna varit i färd med att invadera Rysslands historiska områden.

Ett ovanligt defensivt budskap för att komma från den ryska presidenten.

Men budskapet avspeglar utvecklingen i kriget väl, där allt fler analytiker nu spår att Ryssland går mot en smärtsam förlust mot det på papperet militärt underlägsna grannlandet. 

Samma dystra prognos gäller den ryska ekonomin.

Ryssland har verkligen ingenting att fira.

Det har däremot EU, som firade sin 72-årsdag på måndagen i skymundan av festligheterna i det ryska parallellsamhället. Jämfört med Europadagen förra året befinner sig det europeiska samarbetet i dag på en betydligt bättre plats. Indirekt har Putin bidragit till det.

Då, den 9 maj 2021, var EU fortfarande rejält försvagat i pandemins spår, både ekonomiskt och politiskt. 

Slitningarna var påtagliga efter ett år som tagit fram det sämsta hos medlemsländerna – som stängt gränser mot grannländer, konfiskerat varandras skyddsmaterial och klankat ned på varandras pandemihantering. 

Central- och östeuropeiska länder tydde sig mot både Ryssland och Kina i jakt på vaccin medan avundsjuka blickar riktades mot de nyseparerade och vaccinerade britterna som levde livet.

EU-kommissionens svar var att lansera ”en konferens om Europas framtid” – en digital medborgardialog med uppdrag att undersöka hur de 450 miljoner invånarna vill att unionen ska utvecklas. 

Det sågs som desperat, som ett tomt slag i luften. Som typiskt EU.

Spola fram ett år i tiden. Pandemin är som bortblåst i stora delar av EU efter att vaccintakten till slut tagit fart. En ny kris har drabbat Europa. Men den här gången har EU:s respons varit oklanderlig. EU-länderna har hållit ihop som ett block gentemot Ryssland. 

Fem sanktionspaket har hittills antagits med enhällighet, och ett sjätte förhandlas i detta nu, trots att åtgärderna i hög grad drabbat EU-ländernas ekonomier hårt, inte minst bränsle, el- och livsmedelspriserna. 

Enorma biståndssummor och vapen har skickats till Kiev, till och med från tidigare omöjliga länder som Sverige och Tyskland. 

Även internt märks en ny typ av solidaritet, senast manifesterat av Grekland som erbjudit Bulgarien hjälp med gastillförseln efter Gazproms leveransstopp.

Kriget tycks ha påmint medlemsländerna om vad som var EU:s ursprungliga syfte: att förhindra nya krig i Europa. 

Det är en av få positiva saker som kommit ut från tragedin i Ukraina, och en vinst i sig i kraftmätningen med Ryssland.

Energin tycks smitta av sig. Inte bara Ukraina, utan också Georgien och Moldavien knackar på EU:s dörr. Danmark verkar i nästa månad folkomrösta för att ta bort sitt undantag från EU:s försvarssegment. 

Till och med i Norge ökar stödet för att gå med i samarbetet fullt ut.

Inom EU höjs nu röster på en rad håll för att genomföra förändringar medan unionen har momentum. Österrikes utrikesminister uttalade sig nyligen om att luckra upp medlemskapsreglerna för att göra det enklare för länder som Ukraina att bli medlem. 

Italiens premiärminister Mario Draghi talade till Europaparlamentet om behovet av ”pragmatisk federalism”, bland annat för att möjliggöra permanent gemensam upplåning inom EU, vilket skedde för första gången under pandemin.

Emmanuel Macron är inte sen att stämma in. Under den högtidliga avslutningsceremonin för EU:s ”framtidskonferens” i Strasbourg på måndagen sa den franska presidenten att EU-fördraget bör rivas upp för att kunna beakta de invånarförslag som kommit in. 

Det är sannolikt en förevändning för att driva igenom de förändringar han själv vill se, som han sammanfattar under rubrikerna ”effektivitet” och ”oberoende”. 

Förutom gemensam upplåning ryms här bland annat ökad strategisk autonomi på både handels- och försvarsområdet och uppluckrade röstningsregler.

I praktiken betyder detta mer EU, vilket är en helt annan sak än ett ”mer relevant EU”. Macron tycks ha tolkat det franska valresultatet som ett förnyat mandat för att driva detta, och till skillnad från innan kriget har han fler bundsförvanter i de europeiska huvudstäderna.

Nu handlar den svenska debatten av förståeliga skäl endast om Nato och det stundande medlemskapet. Men så fort vår Nato-ansökan är inlämnad är det hög tid att också diskutera hur vi vill att framtidens EU ska se ut.

Med en pånyttfödd Macron i förarsätet har EU inte bara tagit revansch efter pandemin. EU har fått upp farten.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera