1515

Europas mjuka makt

FÖRDJUPNING. Eurovision Song Contest är inte längre ett informellt europeiskt mästerskap i musik utan en prestigefylld tävling där även länder som Ryssland och Australien vill vara med. 

Tävlingen är ett exempel på Europas mjuka makt, vilket dessvärre inte kan sägas om dagens EU.

STORMAKT. Sverige, som i kvällens Eurovision Song Contest-final i Rotterdam representeras av Tusse, har blivit en av de absoluta stormakterna i tävlingen som är ett exempel på Europas mjuka makt.
STORMAKT. Sverige, som i kvällens Eurovision Song Contest-final i Rotterdam representeras av Tusse, har blivit en av de absoluta stormakterna i tävlingen som är ett exempel på Europas mjuka makt.Foto:Jessica Gow

Den 24 maj 1956 föddes en ny typ av musiktävling i Europa. Det relativt unga European Broadcasting Union, EBU, hade inspirerats av italienarnas årliga musiktävling i San Remo och ville göra något liknande på europeisk nivå.

Premiären för Eurovision Song Contest anordnades på en anrik teater i Lugano, Schweiz. Startfältet bestod av artister från sju länder som ställde upp med två bidrag vardera.

Förutom värdlandet Schweiz, som vann, var det faktiskt samma länder som fyra år tidigare hade lagt grunden till dagens EU: Luxemburg, Nederländerna, Belgien, Västtyskland, Italien och Frankrike.

Sverige gjorde en hedervärd debut i tävlingen 1958 med Alice Babs fjärdeplats. Till skillnad från vår perifera roll inom EU har Sverige med åren blivit en av tävlingens absoluta stormakter, med totalt sex vinster. 

Svenska upphovsmakare och koreografer är dessutom ofta inblandade i andra länders bidrag, inklusive i årets final.

Man kan tycka vad man vill om principen att tävla i musik, om Christer Björkman och all uppståndelse som glitterfesten skapar. Men schlagerfabriken ska inte underskattas när man letar förklaringar till det svenska musikundret.

Detsamma gäller Eurovision Song Contest och dess betydelse som symbol för Europa, för vår kontinents mjuka makt.

För när Dalarnas 19-åriga stolthet Tusse ikväll intar schlagerscenen i Rotterdam i sin röda kostym gör han det i konkurrens med artister från 38 länder. Startfältets successiva expansion har tvingat EBU att införa semifinaler.

En möjlig förklaring till tävlingens popularitet är dess roll som tidskapsel. Varje år kan man läsa av de rådande samhällstrenderna baserat på finalens upplägg, de mer eller mindre dolda politiska budskapen i låttexter, scenkläder och val av artister samt i det allmänna mångfaldsfyrverkeri som blivit schlagerns signum.

Framför allt är Eurovision Song Contest inte längre ett informellt europeiskt mästerskap i musik, då länder som Australien, Azerbajdzjan och Israel är med.

Det beror delvis på EBU:s utveckling. Sammanslutningen för nationella tv- och radiobolag har växt bortom Västeuropa och är i dag världens största med cirka 70 medlemmar i 56 länder.

Men som fallet med Australien visar finns även andra förklaringar. Australiensisk tv har sänt tävlingen sedan 1983 med höga tittarsiffror. 

Landet gavs därför en unik möjlighet att vara med 2015 när tävlingen firade 60 år. Och den fribiljetten var Canberra uppenbart inte berett att lämna tillbaka.

Ryssland är ett annat exempel. Landet, som har en större del av sitt territorium i Asien än i Europa, gjorde debut i tävlingen 1994 och har i stort varit schlagerjippot troget sen dess. 

Detta trots att ryssarna som bekant har problem med sin europeiska identitet i övrigt, med tanke på de militära attackerna på sina europeiska grannländer.

USA är visserligen inte med, men tv-bolaget NBC Universal har säkrat rättigheterna att live-streama semifinalerna och finalen live i USA, både i år och 2022.

Det fanns en tid för inte så länge sedan när det europeiska fredsprojektet hade samma dragningskraft. Länder med högst tveksamma demokratiska traditioner och institutioner lovade att förändra i princip allt för att få bli kandidatland till EU.

Till och med Turkiet ville vara med i klubben. Ankara säkrade kandidatstatus 1999.

Spola fram till april 2021 och ”Sofagate”. 

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan hade inte ens förberett en stol åt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen under deras möte som även inkluderade Charles Michel, Europeiska Rådets chef. Hon hänvisades till en sidosoffa.

Incidenten säger en del om utvecklingen i Turkiet sedan början av 2000-talet. Landet är för övrigt inte med i årets schlagerfinal.

Men Sofagate är också symptomatiskt för vad som skett inom EU de senaste åren.

För det är inte bara Turkiet som vänt Bryssel ryggen. Stora delar av Östeuropa blickar i dag österut. Kandidatländer som Serbien och Montenegro såväl som medlemsländerna inom Visegradgruppen lockas av kinesiska löften om vaccin, snabb järnväg och moderna flygplatser utan krav på tydliga motprestationer eller frågor.

Britterna har som bekant valt att helt lämna gemenskapen efter en process som brexitörerna beskrivit som en frihetskamp från Bryssels byråkratiska bojor.

Till och med i Sverige ifrågasätter makthavare inom LO det svenska EU-medlemskapet.

Vad har hänt?

Det finns såklart inget enkelt svar, men det handlar om en rad faktorer som gradvis gröpt ur EU:s varumärke, Europas mjuka makt. Den relativt svaga ekonomiska utvecklingen jämfört med andra regioner är en viktig förklaring. Byråkratin, en annan. 

Och saken har knappast blivit bättre av de stängda gränserna under pandemin och bilden av EU-kommissionens misslyckade vaccinupphandling.

Men än finns tid att vända trenden. Och faktum är att EU i grund och botten har bättre förutsättningar än exempelvis Kina att utöva mjuk makt – inte enbart tack vare våra populära musiktävlingar.

För de europeiska storstädernas lockelse är fortfarande stark. Turistande medelklassfamiljer, pensionärer och utbytesstudenter vallfärdar inte i första hand till Shanghai eller New Delhi. 

De söker sig till Paris och Rom för att beundra arkitekturen, till Berlin för stans nattklubbar och till Toscana för att dricka Chianti på dess hemmaplan.

Den typen av kulturell, mjuk makt är svår att bygga upp.

Det gäller förvisso även hård makt, alltså ekonomi och militära styrkor. Men det är ändå mindre svårt.

Och det är där som EU har sin chans. Genom att bygga upp en starkare ekonomi skulle Europas anseende förbättras, både internt och externt. 

Även om vi aldrig kommer att komma i närheten av Kinas upptrissade tillväxttal skulle mer robust europeisk tillväxt ta udden av Pekings främsta konkurrensfördel.

Med en stark ekonomi skulle EU även kunna ta på sig rollen som grönt föredöme globalt och börja exportera de olika komponenterna i klimatstrategin ”Green Deal”. 

Det skulle göra invånarna stolta och kandidatländer mer motiverade att vara med.

Men för att nå dit fungerar det inte att kopiera Kinas ekonomiska modell, med protektionism, urholkade konkurrensregler och subventioner, vilket den nya EU-kommissionen mer och mer tycks förespråka.

EU bör snarare fokusera på att stärka de kompetenser som historiskt varit unionens kännetecken och styrkor. Den inre marknaden har fortfarande en del svagheter, särskilt när det gäller tjänstesektorn och den digitala omställningen.

Europas företag måste även kunna lita på att infrastrukturen finns på plats för att kunna genomföra framtidens affärsidéer, inklusive 5G, tillgång till grön el och gröna transporter.

Slutligen måste EU ta tillbaka rollen som en handelspolitisk stormakt, med fokus på öppenhet.

PS. Lycka till ikväll, Tusse!


Innehåll från MedicagoAnnons

Lektiner i kampen mot covid-19

Anton Edling, delägare och utvecklingschef.
Anton Edling, delägare och utvecklingschef.Foto:Patrik Lundin

Uppsalabaserade Medicagos tillverkning av lektin åt läkemedelsindustrin går just nu på högvarv. ”Vi expanderar både vår maskinpark och våra lokaler för att kunna möta vaccinbolagens efterfrågan”, säger Anton Edling, delägare och utvecklingschef.

När Medicago, som är ett familjeägt bolag verksamt inom bio- och medicinteknik, grundades 1995 var bolagets huvudverksamhet tillverkning av lektiner. Lektiner är kolhydratbindande proteiner med egenskaper som gör att de kan fästa till glykosylerade proteiner, till exempel från virus. En av bolagets produkter, ett lektin framrenat från linser, har visat sig fästa till covid-19-viruset och är därför mycket eftertraktat av vaccinbolag idag.

– Vi är en mindre aktör med cirka 50 anställda vilket bidrar till att vi också kan fatta beslut med väldigt kort varsel. Nu har vi till exempel snabbt ställt om vår produktion av lektiner för att kunna möta pandemins utmaningar. Detta eftersom flera stora vaccinbolag runt om i världen använder en teknik där våra lektiner är en del i processen för att framställa vaccin, säger Anton Edling och tillägger:

– Våra lektiner har tidigare använts vid till exempel tillverkning av ebola- och SARS-vaccin, men vi har inte haft tillverkning i sådan här stor skala tidigare. Nu utökar vi produktionen och befinner oss i en uppskalningsfas där vi expanderar vår maskinpark och våra lokaler och är i behov av att anställa ny kompetent personal.

Under årens lopp har produktportföljen utökats och i dag tillverkar Medicago även torra buffertar i tablett- och pulverform samt diagnostiska kit. Anton Edling berättar att även dessa produkter är bidragande i arbetet med att bekämpa pandemin. Medicagos buffertar används vid diagnostik av covid-19, och inom kontraktstillverkning – som är bolagets andra ben – har flera kunder valt att förlägga sin frystorkning av komponenter relaterade till covid-19 hos Medicago.

– Det är såklart oerhört motiverande att kunna vara en del i arbetet med att bekämpa pandemin. Jag känner en sådan anda genom hela företaget – att vi arbetar mot ett och samma mål som alla våra anställda kan ställa sig bakom, avslutar Anton Edling.

Fakta:
Medicago är ett familjeägt företag som grundades 1995, beläget i Uppsala och verksamt inom bio- och medicinteknik. Företaget är en väletablerad kontraktstillverkare enligt ISO9001 och ISO13485 åt både stora och små kunder. Medicago har också ett eget produktsortiment, med tillverkning av bland annat buffertar (SmartBuffers®), immunologiska reagenser och kit samt lektiner och bioaktiva proteiner, som marknadsförs och säljs över hela världen.

 

Mer från Medicago

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Medicago och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?