Annons

Europa måste säkra tillgång till mineraler

Financial Times rapporterade nyligen att Kina utreder hur ett exportförbud av dess kritiska mineraler skulle drabba omvärlden.

KINA-BEROENDE. Elektrifieringen av fordonsflottan är en av flera gröna framtidsfrågor som är beroende av tillgången till kritiska mineraler. I dag kontrollerar Kina en stor del både av brytningen och förädlingen av mineralerna globalt.
KINA-BEROENDE. Elektrifieringen av fordonsflottan är en av flera gröna framtidsfrågor som är beroende av tillgången till kritiska mineraler. I dag kontrollerar Kina en stor del både av brytningen och förädlingen av mineralerna globalt.Foto:Jens Meyer

Enligt tidningen har det kinesiska industri- och it-departementet tagit fram ett förslag på hur restriktionerna skulle utformas och efterforskat vilka effekterna skulle bli för amerikanska och europeiska företag, särskilt inom försvarsindustrin.   

Uppgifterna är oroväckande, men knappast förvånande – varken när det gäller innehåll eller det faktum att de läcker ut.

”Läckan” kommer nämligen lämpligt mot bakgrund av den pågående teknik- och handelskonflikten mellan Kina och USA, som tappat något i intensitet på grund av maktskiftet i Vita huset. 

Peking tycks se detta som ett tillfälle att spänna musklerna. Såväl Joe Biden som trilskande europeiska ledare har nu blivit varse vad som kan vänta om man gör sig osams med kommunistpartiet. 

Det är tveklöst ett mäktigt vapen som kineserna skramlar med. Landet har under de senaste tjugo åren skaffat sig kontroll över många av de kritiska mineraler som världen i dag är allt mer beroende av, bland annat genom charmoffensiver i Afrika. 

Det handlar om kobolt och litium som är viktiga ingredienser i batterier, men även andra mineraler som exempelvis används i smarta telefoner, stridsflyg, elbilar och vindturbiner. 

Kina sitter dessutom på 80 procent av världens förädlingskapacitet av dessa mineraler.

Det kinesiska vapnet blir ännu kraftfullare på grund av omvärldens tafatthet på området, speciellt amerikanernas. 

Så sent som i december 2017 tog Trump-administrationen fram landets första nationella strategi för kritiska mineraler. 

På onsdagen beställde Joe Biden en kartläggning av mineraltillgången och beroendet av utländska makter.

Den kommer att visa att landet i stor utsträckning förlitar sig på import av de dyrbara komponenterna och är helt beroende av utländska processanläggningar, främst kinesiska, för att förädla råvaran. 

EU tycks ha kommit aningen längre. 

2017 startades European Battery Alliance – ett initiativ som syftar till att EU-länderna i framtiden ska ha tillgång till batterier med hel-europeisk värdekedja. 

Från början deltog endast ett tiotal företag och institutioner, men i dag samlar alliansen över 600 aktörer från bland annat gruvnäringen och universitet och backas upp finansiellt av Europeiska Investeringsbanken, EIB. 

Under 2020 bidrog EIB med hela 10 miljarder kronor till batterirelaterade projekt.

I september förra året lanserades dessutom European Raw Materials Alliance som syftar till att öka EU:s självförsörjning när det gäller kritiska mineraler överlag.  

Det är lovvärda initiativ, men det går för långsamt. Aktörer i branschen tvingas fortfarande i stor omfattning vända sig till Kina för att köpa mineraler som kobolt och litium, men också diverse komponenter som grafit. 

Skulle Kina i dagsläget göra verklighet av hotet att införa exportrestriktioner skulle det få stora konsekvenser för den europeiska industrin. 

Makthavare inom EU bör därför se detta som en väckarklocka, som en påminnelse om behovet av att göra mer åt den beroendeställning vi befinner oss i.

Först och främst bör vi se till att ta till vara på de fyndigheter vi har här i Europa, och göra det på ett hållbart sätt. Det handlar om att tillgodose finansiering och att tillståndsprocesser fungerar smidigt. 

Men EU-länderna måste också lägga i en högre växel när det gäller forskning och utveckling, där kineserna också tycks ha ett försprång. Exempelvis har batteritillverkaren CATL redan lyckats framställa batterier helt utan kobolt.  

Ett annat prioriterat forskningsområde är återanvändning av mineraler. Svenska batteritillverkaren Northvolt bedriver tillsammans med Chalmers ett lovande projekt med målsättningen att 50 procent av allt material som används i batterifabriken ska vara återvunnet redan 2030.

Den typen av satsningar behöver exporteras till våra europeiska grannar, och projekten behöver skalas upp. 

Frågan om tillgången till kritiska mineraler är på alla sätt kritisk för EU:s framtid. 

Utan mineraler kan vi inom en snar framtid tvingas välja mellan att rätta in oss i det kinesiska ledet och att lägga ned vår ambitiösa gröna agenda.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera