Natomedlemskap är som EU-medlemskapet - en värdegemenskap och en viljeakt. Det är bra att ha en idé om sin roll i gemenskapen. Grunden för ett kollektivt försvar är att medlemmarna kan bidra med ökad säkerhet.
För svensk del är detta något av en mental revolution. Det sägs ofta att den svenska försvarsmakten är mer Natoanpassad än många nuvarande medlemmar, men det försvarspolitiska tänkandet är det inte. Vi är i hög grad kvar i en idé om att det svenska försvaret ska ha hela bredden, vilket vi egentligen inte har orkat med sedan 1970-talet. Nu kommer vi in i ett sammanhang där det går att specialisera sig, utveckla förmågor som tar ansvar för andra och faktiskt helt lägga ned förmågor som andra har.
Därför bör Sverige redan nu tänka igenom vad vi vill i Nato. Den forcerade beslutsprocessen har ju ett skäl. Säkerhetsläget är akut för alla länder i Rysslands närhet. När Sverige och Finland är medlemmar kommer det att gå undan. Då börjar det egentliga arbetet med planering, arbetsfördelning och anpassning av försvaret.
På grund av geografin har Sverige en central roll i försvaret av norra Europa. Ett Natomedlemskap stärker den rollen. Sverige i Nato kommer att ligga omgivet av allierade i Östersjöområdets mitt och mitt i hela Norden, som för första gången sedan 1500-talet blir en hel strategisk enhet, låt oss kalla det Nordnato. Finland kommer att få en 130 mil lång Natogräns mot Ryssland. Sverige kommer att få ett 200 mil långt luftrum i Nato som sträcker sig från Murmanskbasens närområde i Arktis till Kaliningrads närområde i södra Östersjön. Samt en 240 mil lång kustlinje från Kemi fyr i Bottenvikens bräckta vatten till Nordkoster i Skageracks salta. Sådant förpliktigar.
När vår Natoansökan lämnas in på försommaren börjar den militära planeringen på staben för European Command i Stuttgart. Sverige kommer att skicka ut 150 officerare till Nato-systemets olika staber. Till Stuttgart skickas de viktigaste. De måste backas upp av en politisk vilja i Stockholm.
En omedelbar fråga är till exempel ansvarsfördelningen i det nya Östersjöområdet. Innanhavet präglas av små flottor och av starka samordningsbehov. Sverige kan i kraft av sitt läge, sin historia och relativa storlek på marinen ta huvudansvar i Nato för den marina säkerheten i Östersjön vad gäller övervakning under och över ytan. Det kräver ett helt annat fokus på marinen med fler och större fartyg och fler ubåtar.
De nordiska flygstridskrafterna blir sammantaget ett av Natos största med 270 toppmoderna stridsflyg och många flygbaser inom ett mycket stort område. Att föra ihop de fyra nordiska flygvapnen till en organisation som kan fungera som en enhet är givet. Att organisera ett gemensamt modernt luftvärn ihop med Tyskland är också givet.
En annan fråga är de skarpa försvarsgarantier som vi inom Nato nu får med Finland, som blir en frontstat mot Ryssland. Den situationen har vi inte haft sedan 1809 och innebär en stor förändring. Ska Sverige och Finland organisera gemensamma arméenheter i Finland och dela på övervakningen av gränsen? Ska andra Natomedlemmar vara med direkt?
Ett självklart beslut är att Sverige i likhet med Norge och Danmark ska bidra med stridsflyg till Natos Air Policing, baserat i Estland och Litauen. Det var den enheten som gick upp för att möta de ryska bombplanen som övade anfall mot Sverige påsken 2013. Den svenska incidentberedskapen hade påskledigt. Ett lika självklart beslut är att bidra med trupp till de multinationella Natoförbanden som sedan 2017 finns i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Norge har trupp i Litauen, Island i Lettland och Danmark i Estland. Det är pinsamt att Sverige, med sitt historiska engagemang för Baltikum, inte har kunnat vara med. Men nu kan vi snart.
Försvarsmakten ska den 1 november lämna besked om hur man vill fördela de kraftigt ökande försvarsanslagen. Det arbetet måste göras utifrån ett Natomedlemskap, annars blir det obsolet. Och försvarsberedningens kontrollbeslut 2023 får inte bara bli en kontroll. Tidigarelägg processen och ta beslut redan nästa år om en helt ny inriktning för Sverige som Natomedlem.
Sverige bör ta sig an uppgiften med entusiasm. Vi är inte längre små. Vi kommer nu att få uppbackning från hela det atlantiska området. Och vi kommer att få bidra på ett helt annat sätt och ta större ansvar. Stockholm blir Nordnatos största stad och Göteborg får Nordnatos största hamn. Sverige kommer att ha den största landmassan, den största ekonomin, den största försvarsindustrin, det största flygvapnet och den största rymdbasen i Nordnato.
Nordnatos ekonomi är större än Rysslands. Beroendet av rysk energiexport är nära noll. Våra företag är globala jättar. Den tekniska nivån i Nordnato är internationellt ledande. Befolkningen är frihetlig, miljömedveten, sofistikerad.
Man kan förstå att det är jobbigt att byta åsikt från ett tydligt nej till Nato i utrikesdeklarationen i januari 2022 till ett ja i maj 2022. Men sedan får det vara slutsurat. Regeringen har nu ansvaret för en historisk händelse med mycket stora möjligheter.
