1515
Annons

Ett förlorat tillfälle att återta initiativet

En sak var välgörande i statsminister Magdalena Anderssons regeringsförklaring. Hon sa utan omsvep som det är med den organiserade brottsligheten.

Den är ett gift som hotar hela samhället. Rättsstaten finns i praktiken inte för 100 000-tals invånare. Barn och ungdomar dödas och dödar. Hittills i år har 42 personer dött i vapenvåld.

Den svenska statsministern bör ha fokus på den inre säkerheten. Det tål att upprepas: Den svenska nivån på dödligt skjutvapenvåld ligger 250 procent över EU-snittet. I gruppen unga vuxna ligger det 900 procent över EU-snittet. Inget annat land i EU har de våldsnivåer Sverige har. 

Men när det kom till politisk förnyelse var det den gamla vanliga Morgan Johansson som ska fortsätta som justitieminister. Och han upprepade de gamla vanliga ramsorna om en historisk satsning på polis och rättsväsende, som om landet redan är på rätt väg.

Han har under hela sin ministertid fungerat som en passiv underleverantör till oppositionen, alltid steget efter och i ivrig polemik mot den ”höger” som han följer. Det ingav inte respekt och det är ett misslyckande att han inte byttes ut.

Statsminister Anderssons nya regering domineras i huvudsak av den gamla. Med undantag av kulturministern och näringsministern är alla departementschefer tidigare ministrar. De nya namnen är underhuggare och bland dem är många okända och oprövade.

Det kan finnas guldkorn bland nybörjare. Den nya energi- och digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar har gjort sig bekant som en modern socialdemokrat i opposition i Nacka. Skolministern Lina Axelsson Kihlblom har i alla fall i sin publika rektorsgärning förordat en striktare ordning-och-reda-skola, vilket är lovande. Max Elger, som tar över som finansmarknadsminister, är disputerad nationalekonom och har varit statssekreterare på Finansdepartementet i åtta år, en erfarenhet som kan behövas när det smäller.

Men på de stora tunga områdena signalerar valet av ministrar knappast en omstart.

Justitieministern ska beta av sin att-göra-lista från oppositionen. Försvarsministern ska inviga några infanteriregementen. Infrastrukturministern ska förundersökas för sexuellt ofredande. Allti-i-allo-ministern Ygeman ska ge sig in i integrations- och migrationspolitiken. Finansminister Mikael Damberg har ingen erfarenhet av ekonomisk politik och kommer att administrera en högerbudget. Miljöminister Annika Strandhäll har ingen erfarenhet av den mycket komplexa miljöpolitiken och är en svårt polariserande politiker på ett område som skulle må bra av saklighet och internationella perspektiv.

Lägg därtill S-kongressen från tidigare i höstas som drömde sig långt bakåt till ett 1980-tal då skattesystemet plattade ut inkomsterna och då skolan, vården och omsorgen drevs av stat, landsting och kommuner. Bakom den ständigt upprepade meningen ”ta tillbaka kontrollen över välfärden” döljer sig ett principbeslut på att alla företag som nu finns inom välfärdssektorn ska bort.

Magdalena Andersson är ingen förnyande socialdemokratisk ledare och regeringschef.

Vid sidan av krishantering av skenande energipriser, en tuff virusvinter och i värsta fall en invasion av Ukraina är regeringens viktigaste uppgift att kampanja inför valet i september 2022. Den kommer inte att hinna med så mycket mer. Ministrarna måste fungera som effektiva valarbetare för att motivera väljare och samarbetspartier att ge klartecken för fyra år till och därmed ett 12-årigt långt s-styre.

Om man tittar bakåt blir det en svår uppgift. Om man tittar framåt blir den inte enklare. De många nygamla ministrarna förknippas med åtta krisiga och stökiga år. Regeringsunderlaget är sargat, trött och splittrat. De ambitioner statsministern pekade på i sin regeringsförklaring har litet eller inget samlat stöd hos C, MP och V. Högeroppositionen, som är mer enig och samspelt än på mycket länge, kommer inte att rädda henne i onödan. Riksdagen har initiativet och där bestämmer Kristersson och Åkesson.

För övrigt är uttrycket ”vända på varje sten” olyckligt. Det ger sken av att man inte vet vad man ska göra och att man fortsatt inte såg det komma. Och lösningar brukar inte ligga under stenar, där finns mest gråsuggor och pissmyror.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?