Ett år av frihet

LEDARE. Nedstängningar ger intryck av politisk handlingskraft, och är effektiva i det korta perspektivet. Men över tid verkar de inte ha effekt. 

Foto:Jessica Gow/TT

Solen sken på många håll i Sverige på fredagen. Med vårljuset väcks hoppet efter en lång vinter. Pandemitröttheten är stor. Det är inte så konstigt, för vi har levt med oron i ett drygt år. Människor har ställt om sina liv. Albert Camus ”Pesten” (1947) har fått många nya läsare. (Det är dock inte en bok om pandemier utan en allegori över nazismen och förtryck).

Allting började den 16 januari 2020. Då informerade Folkhälsomyndigheten (FHM) om det nya virus som fick beteckningen covid-19. Den 31 januari upptäcktes det första fallet av covid-19 i Sverige. Det första svenska dödsfallet inträffade 11 mars, samma dag som Världshälsoorganisationen WHO förklarade att världen stod inför en pandemi, det vill säga en epidemi som fått spridning till många människor i många länder.

Därmed inleddes en helt ny relation mellan en anonym myndighet, FHM, och allmänhet/medier. Även landets politiska ledning ställdes inför en utmaning som krävde en annan typ av ställningstagande än den var van vid. En avvägning mellan förnuft och känsla, liv och död, öppenhet och isolering.

Medan många andra länder i Europa, USA och Asien stängde ned och införde utegångsförbud, fick svenskarna 19/3 rådet att inte göra ”icke nödvändiga resor” inom landet, och i övrigt tvätta händerna och hålla avstånd. Det har visat sig fungera ganska bra. Svenskarna har under pandemiåret behållit stora delar av sin frihet. Vi har kunnat röra oss i städer och skogar, åka till sommarstugor och fjällvidder, och kunnat gå på restaurang och gym. Grundskoleelever har gått i skolan. 

Nästan alla länder i Europa och delstater i USA har, med risker för folkhälsan, haft mycket hårdare frihetsinskränkningar. När vi nu utvärderar året måste detta vägas in. Dessutom har ekonomin (EU-kommissionens prognos) klarat sig bättre, -3,4 procent jämfört med -7,8 för euroländerna.

Nedstängningar ger intryck av politisk handlingskraft, och de är otvivelaktigt effektiva i det korta perspektivet. Det visar bland annat studier i Nature Public Health (13/1 2021) och Lancet (1/2 2021). Men studien i Lancet visar också att man får lägre effekt när åtgärderna upprepas. En trötthet infinner sig. På en del håll, som i Tyskland där folk demonstrerat mot nedstängning, gnager känslan av att makthavarna inte har rätt att begränsa den enskildes rörelsefrihet så dramatiskt.

Effekten är också olika i olika länder, sannolikt för att isolering inte varit den enda åtgärden. I asiatiska länder som Kina och Sydkorea har myndigheterna masstestat medborgarna, spårat smittades rörelser/möten via telefonen, och därmed begränsat spridning.

En svaghet i flera studier är att mätningarna utfördes under våren, som längst fram till juli. Under den tiden hade Sverige mycket hög överdödlighet. Nu har andra länder kommit ikapp. Enligt SCB ligger Sverige med 7,9 procents överdödlighet 2020 (jämfört med snittet 2015-2019) på nionde bästa plats i Europa. Lägst dödlighet har Norge, som har något lägre dödlighet förra året än tidigare, samt Lettland (0,4 procent) och Danmark (1,6). Högst överdödlighet har Liechtenstein (20,8 procent), Spanien (18,9) och Polen (18,7).

Man kan konstatera att bortsett från Liechtenstein har befolkningsmässigt mycket små homogena länder klarat sig bäst. Men lockdown, eller total nedstängning, verkar inte ha stoppat smittan över tid.

Di har på ledarplats under det senaste året rosat regeringen för att de inte varit så drakonisk. Men successivt har restriktionerna ökat under vintern, bland annat har gränserna mot Danmark och Norge stängts. Till de senaste, mer obegripliga, besluten hör att inte bara restauranger med alkoholservering, utan även cafeér och hamburgerrestauranger, ska stänga tidigt. Detta trots att alkoholen tidigare anförts som problemet, med den i kroppen håller vi inte avstånd. Regeringen bör stå emot förbudslusten och se det som en framgång att Sverige kunnat vara såpass öppet.

När det gäller Camus var han visserligen kommunist under ett par unga år, men såg med tiden vikten av den enskildes frihet. I ”Människans revolt” (1951) angrep han stalinismen och kritiserades då från vänster för att gynna högern. Men friheten måste försvaras från både höger och vänster. Även under beaktande av svåra omständigheter. Frihet är en stark instinkt, och utan den saknar livet både mening och riktning. Den hotas inte alls av relevanta påbud om att tvätta händerna, begränsa sociala kontakter och hålla avstånd.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?