Annons

En starkare demokrati

Det gick ett sus genom salongen när hovrättspresidenten i Svea hovrätt Johan Hirschfeldt i december 2005 presenterade sina slutsatser om Sverige och tsunamin. I normala fall hittas ingen särskilt ansvarig i Sverige efter kriser, särskilt inte på den politiska nivån.

ROLL. Moderatledaren Ulf Kristerssons något dämpade ton i coronakrisen är en god investering. Regeringens svaghet ligger någon annanstans.
ROLL. Moderatledaren Ulf Kristerssons något dämpade ton i coronakrisen är en god investering. Regeringens svaghet ligger någon annanstans.

Men detta var inget normalt fall. Hirschfeldt och hans ovanligt starkt bemannade kommission pekade personligen ut statsminister Göran Persson, utrikesminister Laila Freivalds och kabinettsekreteraren på UD Hans Dahlgren som ansvariga för den sena svenska reaktionen. Med namns nämnande, till och med i sammanfattningen. Det var unikt. Tsunamikatastrofen slog direkt mot bilden av Socialdemokraternas regeringsduglighet och hängde som ett mörkt moln över regeringen Persson i valrörelsen 2006. Ett helt oprövat kort, Reinfeldt, fick chansen.

Därför är det inte så konstigt att oppositionen har tryckt på och fått igenom en liknande kommission som ska granska Sverige och coronakrisen. Den kommer säkert att hitta brister och möjligen peka på enskilda ministrar, men att hoppas på ett Hirschfeldt-moment är att hoppas på för mycket. Coronakrisen är mycket mer komplex, utdragen och global och svensk allmänhet har ett distinkt eget ansvar, vilket man tycks ha uppskattat under våren. Folkhälsomyndighetens linje har vunnit och haft legitimitet.

Alternativet, en svensk lockdown med inlåsta skolbarn och utegångsförbud, hade haft stöd av Dagens Nyheters ledarsida och kanske SD, men knappast av så många fler. En borgerlig opposition bör se ett friskhetstecken i att svenskarna vill ha frihet under ansvar.  

Moderatledarens något dämpade tonläge i coronapolitiken är därför en klok investering. Problemet med den sittande regeringen är inte den akuta krishanteringen utan januariöverenskommelsens långsiktiga inverkan på svensk politik. Den är inte byggd för att bereda utrymme för breda parlamentariska överenskommelser utan för att utesluta riksdagens tredje största parti. Men eftersom januarigänget tycker olika om det mesta och har olika målsättningar om politikens inriktning springer de hela tiden till M för att få stöd för sin sak, med underförstått stöd av SD.

M ska i praktiken lösa upp regeringens låsningar i migrationspolitiken genom att hjälpa till att isolera regeringspartiet MP, i försvarspolitiken genom det klassiska handslaget med S, i arbetsmarknadspolitiken genom att lägga ned sin opponentroll för att släppa fram C, i energipolitiken genom att stötta L och i den pågående krimkrisen genom att allianspartierna och SD skapar en kompakt majoritet för tuffare tag som justitieministern alltid kan använda sig av för att slippa MP:s invändningar.

Till och med när L och C nu budgetförhandlar med finansministern i medierna inför hösten lutar de sig implicit mot M. Om inte M, KD och SD fanns där med sin alternativbudget hade L:s och C:s krav på stora skattesänkningar varit rena fantasier.

Försvaret och migrationen är de mest politiskt akuta och symboliska frågorna. De är båda resultat av externa chocker under 2010-talet, Rysslands ockupation av delar av Ukraina 2014 och flyktingkrisen 2015. Båda händelserna fick Sverige att omvärdera tidigare positioner och dogmer och ändra inriktning. Det finns en bred majoritet i riksdagen och i folkopinionen för en väsentligt stramare migrationspolitik och för en högre svensk försvarsförmåga. Socialdemokraterna har uttalat och under lång tid verkat för en förändring.

Men nu när det är dags för leverans fungerar det inte. Försvarsberedningen strandade för ett år sedan och har misslyckats med att dra sig loss. Förhandlingarna med regeringen bröt helt samman tidigare i våras. Hur processen framåt ser ut är oklart. Förra året räddades försvarets ekonomi av M-KD-budgeten. Nu ställs Försvarsmakten inför sparbeting och neddragningar. Man kan tro, önska och hoppas, men det är hittills den praktiska effekten av att S-MP-regeringen tilläts fortsätta.

Dramat i Migrationskommittén är ungefär detsamma. M, KD, SD och S har en likartad uppfattning. L och C kan kompromissa, vilket MP absolut inte kan göra, alltså tvärstopp. Opinionsmätningarna har i mer än tio års tid har visat vad folk tycker. Det enda migrationskritiska partiet har gått från ingenting till ett 20-procentsparti på rekordtid. Malmös politiska ledning (S) vill ha nollinvandring. Erfarenheten i skolan, i socialtjänsten, i polisen och i bostadsföretagen i utsatta områden är att en överdriven migration skapar dåliga förutsättningar för alla. Man kan tro, önska och hoppas men S-MP-regeringen verkar nu i praktiken för en mer generös migrationspolitik. Det är resultatet av fem års politiskt processande.

M har nu klart och tydligt deklarerat att partiet kan samarbeta med alla partier som delar Moderaternas ståndpunkter i centrala frågor, senast i en intervju i Di Weekend. Det är ett välkommet besked, gör partiet till ett välfungerande nav och ställer höga kvalitetskrav på politikens innehåll. När S så småningom deklarerar detsamma kommer Sverige ha två starka regeringsalternativ som kan få igenom den politik de tror på. Tio års DÖ-mentalitet är över och svensk demokrati blir starkare.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?