ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

En stark eurozon är bra för Sverige

  • SAMMANHÅLLNING. Det fransk-tyska förslaget om en europeisk återhämtningsfond är en historisk händelse, även för Tyskland och Angela Merkel. Foto: Kay Nietfeld

LEDARE. I måndags hölls en gemensam presskonferens i Berlin och Paris samtidigt. I respektive stad stod förbundskansler Angela Merkel och president Emmanuel Macron, med den andra bredvid sig på en skärm över videolänk.

Tillsammans meddelade de sin vision för Europas ekonomiska återhämtning i spåret av coronaviruset. Merkel lät meddela att ”extraordinära omständigheter kräver extraordinära åtgärder”, Macron att ”krisen vi upplever saknar motstycke”. Det märks av det förslag som presenterades från den fransk-tyska axeln, nämligen en fond på 500 miljarder euro, motsvarande drygt Sveriges BNP.

Förslaget är att medlen till fonden ska lånas på marknaden av EU-kommissionen, i unionens namn. Medlen ska sedan distribueras till ”de mest drabbade branscherna och regionerna” i form av bidrag, något som den tyska förbundskanslern tidigare motsatt sig. Återbetalningen ska ske långsiktigt genom EU:s budget och därmed betalas av samtliga medlemsstater.

Med det har det tyska motståndet mot gemensam skuldsättning fått ge vika, trots Helmut Kohls motsatta löfte. Fondens föreslagna storlek ska också ställas i relation till ECB:s varning i slutet av april att euroområdets BNP i värsta fall kan rasa med 15 procent i år. Medelscenariot är inte mycket mer hoppfullt. De politiska riskerna är svåra att prissätta, men har ökat och gjort sig påminda under våren. 

Det fransk-tyska inspelet kommer veckan innan EU-kommissionen väntas presentera sitt förslag till återhämtningsfond, den 27 maj. Av allt att döma kommer de ha en liknande utformning, om än något olika storlek. Spaniens Pedro Sánchez och Italiens Giuseppe Conte, ledarna för två av de hårdast drabbade länderna, välkomnar Merkels och Macrons besked.

Men från den mer återhållsamma kvartetten i unionen är tongångarna annorlunda. Österrike, Sverige, Danmark och Nederländerna menar att utbetalningar ska ske i form av lån, med strikta villkor. Magdalena Andersson är måttligt imponerad av det fransk-tyska försöket till sammanhållning. Österrikes Sebastian Kurz har meddelat att de fyra länderna kommer presentera ett eget förslag.

Men så fyller länderna inom unionen också olika funktioner. Frankrike och Tyskland är bara två medlemsstater, men det är inte vilka som helst. Merkels helomvändning är central. En lösning utan Tyskland hade inte varit möjlig. Med förslaget har Merkel befäst sin roll i EU:s historiebok.

Medan tidigare förbundskansler Helmut Kohl kunde stoltsera med det politiska arvet av ett enat Öst- och Västtyskland, har det under våren funnits risk att Merkel skulle få summera sin tid med ett söndertrasat europeiskt samarbete.

Italienska räntor, som steg efter osäkerheten kring domen från den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe, vände nedåt efter det fransk-tyska förslaget. Hotet om en ekonomisk kollaps i Sydeuropa börjar avta. Den sviktande tilltron till den gemensamma valutan, och till EU, har fått ett resolut gensvar från två av de mäktigaste medlemmarna.

När utmaningarna hopar sig är det en hoppfull vändning, den tyska retoriken är väsensskild från landets traditionellt strama position. Vissa menar att Merkel nu levt upp till sin devis från finanskrisen, ”om euron misslyckas, misslyckas Europa”.

Att valutaunionen står stark är av naturliga skäl avgörande för Tyskland. Den insikten lär ha bidragit till att Merkel gett efter för kontroversiella metoder som Tyskland aldrig skulle vara del av.

Men ett starkt euroområde, och medlemmar med stabila ekonomier, är av enorm betydelse också för Sverige. Det är inte vår valuta, men det berör vår inre marknad. En sammanhållen valutaunion är en integrerad del av EU:s framgång, och därför också vår. Alternativet är inte dagens EU utan euron. En fallerad valutaunion skulle vara ett politiskt och ekonomiskt misslyckande utan motstycke.

Åtgärderna som föreslås är unika företeelser i unionens historia. Precis som utmaningarna den nu möter. Insatser som räddar euron kommer i slutänden att betala sig. Alternativet är att Europa misslyckas.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer