1515
Annons

En stark eurozon är bra för Sverige

LEDARE. I måndags hölls en gemensam presskonferens i Berlin och Paris samtidigt. I respektive stad stod förbundskansler Angela Merkel och president Emmanuel Macron, med den andra bredvid sig på en skärm över videolänk.

SAMMANHÅLLNING. Det fransk-tyska förslaget om en europeisk återhämtningsfond är en historisk händelse, även för Tyskland och Angela Merkel.
SAMMANHÅLLNING. Det fransk-tyska förslaget om en europeisk återhämtningsfond är en historisk händelse, även för Tyskland och Angela Merkel.Foto:Kay Nietfeld

Tillsammans meddelade de sin vision för Europas ekonomiska återhämtning i spåret av coronaviruset. Merkel lät meddela att ”extraordinära omständigheter kräver extraordinära åtgärder”, Macron att ”krisen vi upplever saknar motstycke”. Det märks av det förslag som presenterades från den fransk-tyska axeln, nämligen en fond på 500 miljarder euro, motsvarande drygt Sveriges BNP.

Förslaget är att medlen till fonden ska lånas på marknaden av EU-kommissionen, i unionens namn. Medlen ska sedan distribueras till ”de mest drabbade branscherna och regionerna” i form av bidrag, något som den tyska förbundskanslern tidigare motsatt sig. Återbetalningen ska ske långsiktigt genom EU:s budget och därmed betalas av samtliga medlemsstater.

Med det har det tyska motståndet mot gemensam skuldsättning fått ge vika, trots Helmut Kohls motsatta löfte. Fondens föreslagna storlek ska också ställas i relation till ECB:s varning i slutet av april att euroområdets BNP i värsta fall kan rasa med 15 procent i år. Medelscenariot är inte mycket mer hoppfullt. De politiska riskerna är svåra att prissätta, men har ökat och gjort sig påminda under våren. 

Det fransk-tyska inspelet kommer veckan innan EU-kommissionen väntas presentera sitt förslag till återhämtningsfond, den 27 maj. Av allt att döma kommer de ha en liknande utformning, om än något olika storlek. Spaniens Pedro Sánchez och Italiens Giuseppe Conte, ledarna för två av de hårdast drabbade länderna, välkomnar Merkels och Macrons besked.

Men från den mer återhållsamma kvartetten i unionen är tongångarna annorlunda. Österrike, Sverige, Danmark och Nederländerna menar att utbetalningar ska ske i form av lån, med strikta villkor. Magdalena Andersson är måttligt imponerad av det fransk-tyska försöket till sammanhållning. Österrikes Sebastian Kurz har meddelat att de fyra länderna kommer presentera ett eget förslag.

Men så fyller länderna inom unionen också olika funktioner. Frankrike och Tyskland är bara två medlemsstater, men det är inte vilka som helst. Merkels helomvändning är central. En lösning utan Tyskland hade inte varit möjlig. Med förslaget har Merkel befäst sin roll i EU:s historiebok.

Medan tidigare förbundskansler Helmut Kohl kunde stoltsera med det politiska arvet av ett enat Öst- och Västtyskland, har det under våren funnits risk att Merkel skulle få summera sin tid med ett söndertrasat europeiskt samarbete.

Italienska räntor, som steg efter osäkerheten kring domen från den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe, vände nedåt efter det fransk-tyska förslaget. Hotet om en ekonomisk kollaps i Sydeuropa börjar avta. Den sviktande tilltron till den gemensamma valutan, och till EU, har fått ett resolut gensvar från två av de mäktigaste medlemmarna.

När utmaningarna hopar sig är det en hoppfull vändning, den tyska retoriken är väsensskild från landets traditionellt strama position. Vissa menar att Merkel nu levt upp till sin devis från finanskrisen, ”om euron misslyckas, misslyckas Europa”.

Att valutaunionen står stark är av naturliga skäl avgörande för Tyskland. Den insikten lär ha bidragit till att Merkel gett efter för kontroversiella metoder som Tyskland aldrig skulle vara del av.

Men ett starkt euroområde, och medlemmar med stabila ekonomier, är av enorm betydelse också för Sverige. Det är inte vår valuta, men det berör vår inre marknad. En sammanhållen valutaunion är en integrerad del av EU:s framgång, och därför också vår. Alternativet är inte dagens EU utan euron. En fallerad valutaunion skulle vara ett politiskt och ekonomiskt misslyckande utan motstycke.

Åtgärderna som föreslås är unika företeelser i unionens historia. Precis som utmaningarna den nu möter. Insatser som räddar euron kommer i slutänden att betala sig. Alternativet är att Europa misslyckas.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från WihlborgsAnnons

Wihlborgs inför pris på koldioxidutsläpp

Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).
Arvid Liepe (tv) och Staffan Fredlund (th).

Flera svenska företagsjättar har infört ett internt pris på koldioxidutsläpp. Nu hoppar Wihlborgs på tåget. ”Det känns roligt att vi kan driva utvecklingen i vår bransch”, säger miljö- och klimatchefen Staffan Fredlund.

Nu inför fastighetsbolaget Wihlborgs ett internpris på koldioxidutsläpp. Priset sätts till 1000 kronor per ton och kommer inledningsvis att testas vid investeringsbeslut kring renoveringar och hyresgästanpassningar. 

– Det här är en nyckel för att omsätta klimatpåverkan till ett finansiellt värde som vi kan använda i kostnadskalkylen. Tanken är att det interna priset ska underlätta för oss att fatta kloka och relevanta beslut, och premiera leverantörer som erbjuder det klimatbästa alternativet när vi genomför upphandlingar, säger Staffan Fredlund, miljö- och klimatchef på Wihlborgs. 

Verktyg för att nå halveringsmål

Genom införandet av internpriset på koldioxid lägger bolaget i en högre växel för att minska utsläppen som sker i samband med byggprojekt, det som räknas som indirekt klimatpåverkan i värdekedjan. 

För att pressa ner klimatpåverkan ytterligare sätter Wihlborgs även upp ett så kallat målgränsvärde vid nybyggnation av kontorsfastigheter. Gränsvärdet ligger på 270 kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter.

Nyfiken på Wihlborgs klimatarbete? Ta reda på mer här. 

– Vi har liksom branschen i stort haft svårt att mäta och målsätta klimatpåverkan vid byggnation och renoveringar, alltså den del av vår verksamhet som har störst klimatpåverkan, säger Arvid Liepe, ekonomi- och finanschef på Wihlborgs, och fortsätter:

– Internprissättningen och målgränsvärdet hjälper oss att angripa detta. Förhoppningen är att satsningarna ska göra stor skillnad för de totala utsläppen och bidra till att vi uppnår vårt halveringsmål för 2030.

Tar steget – innan det blir ett hygienkrav

Arvid Liepe och Staffan Fredlund hoppas att verktygen kommer att användas brett i organisationen och i både små och stora projekt.

– Vi kommer att testa detta och utvärdera om det styr oss på rätt sätt. Genom att ta steget nu hinner vi också med en lärandeprocess kring intern prissättning innan den här typen av åtgärder blir ett hygienkrav på marknaden. Det känns roligt att vi kan visa ledarskap och driva utvecklingen i vår bransch, säger Staffan Fredlund. 

Om Wihlborgs
Wihlborgs är ett börsnoterat fastighetsbolag som erbjuder kommersiella lokaler till företag och organisationer i Öresundsregionen. Wihlborgs Fastigheter finns i Malmö, Lund, Helsingborg och Köpenhamn. Bolaget är marknadsledande i de tre svenska städerna. 

Läs mer om Wihlborgs fastighetsutveckling

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wihlborgs och ej en artikel av Dagens industri

SD måste hoppa på arbetslinjen

Sverigedemokraterna släppte under torsdagen en rapport om invandringens kostnader. Beräkningarna har utgått från befintliga forskningsstudier och modeller. Partiet har därutöver fyllt på med egna siffror från de senaste årens asyl- och anhöriginvandring. SD menar att invandringens kostnader varit drygt 100 miljarder per år under de senaste åren.

KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.
KONKRETA REFORMER. Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. Nu behövs konkreta förslag för att minska utanförskapet.Foto:Fredrik Persson/TT

Invandringens kostnader var väl belagda även innan SD:s rapport. För drygt tio år sedan släppte det statliga expertorganet ESO ’’Invandringen och de offentliga finanserna’’. Redan då beräknades nettoskattekostnaden per år vara 63 – 84 miljarder kronor i dagens penningvärde. Även Pensionsmyndigheten har visat på högre kostnader för bland annat garantipension och bostadstillägg.

Debatten om asyl- och anhöriginvandring har därför svängt. Alla partier förutom V, MP och C är numera för en stram linje. Den stora frågan är i stället hur kostnaden framöver ska minska. SD:s idé verkar vara storskalig återvandring. Under tisdagen twittrade partiets rättspolitiska talesperson ’’Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!’’ med en bild på en tunnelbanevagn med SD-reklam. Budskapet är direkt motbjudande. 

I praktiken fungerar det heller inte. De flesta som kommit hit de senaste tjugo åren är numera svenska medborgare. Utvisningar hindras då av både Sveriges grundlag och internationell rätt. Storskaligt återvändande på frivillig basis har inte lyckats i något västland.

Lösningen är därför att få in invandrare i arbete. Enligt forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum tar det i genomsnitt mellan 12 och 13 år innan hälften av alla utrikesfödda uppnår självförsörjning. Det missförstås ibland som att alla därmed är självförsörjande efter dubbelt så lång tid, men i själva verket planar kurvan snabbt ut. Efter 20 år i landet är inte mer än 60 procent självförsörjande.

Det är välkommet med transparens kring invandringens kostnader. Men för att inte bara peka på problemet, utan även göra något åt det, behöver SD med full kraft omfamna arbetslinjetänket. Partiet har länge tvekat, men har med åren närmat sig de borgerliga. Det som saknas i den nya SD-rapporten är konkreta reformer. Bidragstak, lägre ingångslöner och krav på motprestation för att få bidrag vore en bra början.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera