ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

En pakt i förhandling

  • Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

LEDARE. Vi lever längre och friskare än någonsin. Det bör därför finnas tid både för familjelycka och kunskaper, makt och rikedom för båda föräldrarna.

Allt fler svenska män tar föräldraledigt, städar, lagar mat, lämnar, hämtar och sätter sig in i barnens skolgång och känsloliv. Kvinnor utbildar sig, tar kvalificerade arbeten och jobbar heltid. 

Ändå är det nästan bara män som har toppjobb och nästan bara de som blir rika. Fortfarande har många kvinnor för dåligt självförtroende i förhållande till sin kapacitet och sliter för hårt, ibland till och med ut sig. 

Att detta beror på familjebildning vet de flesta. Det tar tid att sköta en familj, mellan 50 och 70 timmar i veckan, beroende på vilken forskare man frågar. 

Men riktigt hur hårt familjebildning styr karriärval och jämställdhet framgår först när man tittar närmare på de olika strategier som välutbildade svenska par utvecklat för att klara kombinationen jobb och barn. Det finns, i grova drag, tre. Av dem framgår tydligt att gamla normer i näringslivet om hur och i vilken ålder man ska göra karriär fortfarande spelar en avgörande roll.

Vilket par tillhör du?

Det där två välutbildade båda gör avkall på karriärmöjligheterna för att kunna dela lika på ansvaret för familjeprojektet? Då är du att gratulera, det svenska systemet är som skräddarsytt för dig och din partner. Ni jobbar båda heltid, men inte övertid. Den ena lämnar barnen och kommer sent till jobbet, den andra är först på kontoret men går tidigt för att hämta. Ni delar lika på inköp av regnkläder och födelsedagspresenter. Med två mellanhöga löner får ni god ekonomi efter skatt, intressanta arbetsuppgifter och tid med barnen. Men ni blir inte rika. Kanske får ni inte heller inflytande och makt i förhållande till era förmågor.

Välutbildade paret nummer två är karriäristerna som båda kör för fullt, det vill säga läkarna, advokaterna och konsulterna eller han som är chef i linjen och hon som är personalchef. 

Ingår du i ett sådant par jobbar både du och din partner många, långa övertidstimmar. Familjelivet får rätta sig därefter med hjälp av barnflickor och mor- och farföräldrar. Ni har inflytande och höga löner men mycket går i skatt och omkostnader för bilar, tjänsteköp och dyra semestrar för att kompensera bristen på tid. Tiden med barnen är knapp och ni känner er ofta stressade, särskilt den som är kvinna.

Eller tillhör du den tredje sorten, som börjar modernt och jämställt men slutar traditionellt? I början satsar ni båda på karriär men när barnen kommer framstår hans arbete som entreprenör, riskkapitalist eller hög chef som så för tillfället krävande och potentiellt lukrativt att hon beslutar sig för att ta paus. Ofta har ni gjort upp att han ska trappa ned och hon ska få chansen att satsa på nytt senare. Men vid det laget har hon ofta tappat det självförtroende som krävs för att hävda sig i ett skeptiskt näringsliv.

Två strategier där det råder jämställdhet alltså, men den första på bekostnad av karriärerna och den andra kanske till priset av livskvaliteten. Och så en tredje, där han blir rik och hon, till sist, ojämställd.

”Att ha barn är som att ha hjärtat springandes löst utanför kroppen”, har det sagts, en formulering som de allra flesta föräldrar känner igen sig i. Var och en måste få hantera dessa känslor som de vill, utan att förminskas. Karriär är inget självändamål.

Men för näringslivet är kvinnors möjligheter att göra karriär en brännande fråga. Kvinnor står för hälften av begåvningarna. Lika möjligheter för pojkar och flickor är dessutom en rättvisefråga och jämställda kvinnor viktiga förebilder.

För att tillräckligt många kvinnor till sist ska få makt och bli rika krävs två saker. Att man börjar prata om det ömtåliga ämnet tid med barnen, smärtsamt både för dem som kört så det ryker och de som gjort avkall på karriären och sörjer det. Och för män som till sist måste inse hur svårt det är att kombinera toppkarriär med jämställdhet och partnerns lycka. Bara en sådan diskussion kan leda till ändrade normer och ny syn på karriär, ålder och kvalifikationer. Till att det går att jobba mindre eller deltid när barnen är små, för både män och kvinnor, att det går att köra först strategi ett och sedan en annan. Att förtroendet för människors förmåga att bedöma risker och göra affärer inte nödvändigtvis bygger på slavliknande närvaro. Och till insikten att vi lever längre och friskare än någonsin och att det, kanske ändå, finns tid både för familjelycka och kunskaper, makt och rikedom.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies