Bladens vridning, utformning och design är värdefull information för att i havsdjupet kunna identifiera propellerljudet från en enskild ubåt. Om ubåten dessutom är amerikansk och till och med bestyckad med kärnvapen är informationen säkerhetsklassad på absolut högsta nivå.
Om man tillverkar en sådan propeller talar man inte om det.
Men det gör den svenska pensionsfonden AP7 som i förra veckan begick en säkerhetsskandal. Charlotta Dawidowski Sydstrand, hållbarhetsstrateg på Sjunde AP-fonden, kunde berätta att hon bestämt sig för att svartlista det finska företaget Wärtsilä, världsledande på marin teknik. Dawidowski Sydstrand säger sig nämligen veta att Wärtsilä tillverkar en propeller till amerikanska ubåtar med kärnvapen ombord och AP7 anser därmed att Wärtsilä ”verkligen är inblandad i kärnvapenproduktion”.
Man kan undra om Dawidowski Sydstrand verkligen vet vad hon talar om. Och det gör hon naturligtvis inte. Dawidowski Sydstrand eller någon annan på AP7 gör ingen egen analys av vilka bolag som verkligen är inblandade i kärnvapenproduktionens detaljer. Det är ju nämligen en kunskap som verkligen gränsar till obehörig befattning med hemlig uppgift och man får hoppas att AP7 inte har nått så långt.
Analysen som ligger till grund för AP7:s svartlistning är i stället gjord av ISS, Institutional Shareholder Services, ett tyskt bolag som säljer olika typer av hållbarhetstjänster till finansmarknaden. De tillverkar till exempel hållbarhetsindex och exkluderingslistor. En annan fiffig produkt man kan köpa av ISS är service till styrelsemedlemmar. Låt oss säga att du sitter i styrelsen för AP7 och vill ställa intelligenta och samtidsförankrade frågor till ledning och vd om nya trender inom hållbarhet. ISS hjälper dig med allt, de kan till och med göra en presentation till dig som får ledningen att förstå att hållbarhetskriterierna från ISS är de enda möjliga. Det är en underbar rundgångsaffär.
Hur ISS vet exakt vilka komponenter som Wärtsilä tillverkar till amerikanska ubåtar vet man inte. Men om någon har sådana kunskaper och vill försvaga de västliga demokratiernas försvarsindustrier är ISS en perfekt informationsspridare. Med minsta koppling till kärnvapen kan du svartlista vem som helst och öka kapitalkostnaderna, kanske till och med permanent sänka aktiekursen.
AP7:s svartlistning är inte bara osjälvständig och opportunistisk, den är också i strid med den svenska statens uttalade intressen. Vi har ett nära samarbete med Finland och ett ansvar att vårda relationen. Hur hade de svenska reaktionerna blivit om finska statliga pensionsfonder hade avslöjat och svartlistat känsliga samarbeten mellan svenska och amerikanska företag?
Den svenska regeringen har slutit avtal med USA om långtgående samarbete om försvarsteknologi. Därmed vill man ha nära relationer med företag som de facto tillverkar kärnvapen. Ska svenska statliga pensionsfonder försvåra sådana samarbeten?
Om Saab lyckas med sin historiskt stora satsning på undervattensteknologi kan Sverige möjligen bli en del av Aukus-projektet, som innebär ett samarbete med amerikanska, australiensiska och brittiska försvarsindustrier som tillverkar fartyg som med säkerhet kan bära kärnvapen. Ska de svenska statliga pensionsfonderna på inrådan av en tysk privat konsult motarbeta det?
Och varför ska de svartlista delar av det konsortium som ska förnya den svenska isbrytarflottan, förhoppningsvis tillsammans med Finland, där Wärtsilä är en viktig partner?
Sammantaget uppträder AP7 som de ryska och kinesiska underrättelsetjänsternas största och nyttigaste idiot i Stockholm.
AP7:s agerande visar det akuta behovet av motstånd mot det tankegods som seglar in i finansvärlden under hållbarhetsflagg. Ett annat exempel som Di:s ledarsida pekat på några gånger är att symbolen för välskött ägande, Investor, uppmanar sina portföljbolag att redovisa nationaliteter i sina ledningar. Chefernas personnummer åker på screening till Statistiska Centralbyrån. Om du har utländska föräldrar blir det plus, om du har svensk-svenska blir det minus eftersom du då inte tillför den magiska egenskapen mångfald. Och om Investor och portföljbolagen ska följa sina egna dokument måste man snart upprätta etniska register på Arsenalsgatan. Vilket så klart är förbjudet.
Begreppet hållbarhet liknar begreppet demokrati. Båda behöver gränser, diskussion och balans. De mest extrema ideologierna vill underkasta hela samhället demokratisk kontroll. Domstolar, universitet, medier och företag ska styras politiskt. Det är en väg till undergång, men dessa idéer dyker hela tiden upp och man måste bjuda motstånd.
Tänk om S-regeringen hade påbjudit personnummer-screening för att skilja utländsk börd från svensk, kvotering av minoriteter och genderidentiteter och förbjudit investeringar i företag som säljer till försvarssektorn. Då hade det blivit demonstrationer som räckt från Storgatan ned till Rosenbad. Men nu när samma initiativ och samma tankegods kommer från aktörer på finansmarknaden tror man att det är ofarligt. Så är det inte. Hållbarhetsextremismen måste tryckas tillbaka och det breda näringslivet måste hjälpa till.
Fotnot: Meningen om Investor och personnummer har ändrats. Investor själv skickar inte personnummer till SCB men företag som ägs av Investor gör det. Investor uppmanar sina portföljbolag att redovisa nationaliteter i sina ledningar.
